Saknad

Jag försöker o inte tänka på dem större delen av tiden men just nu är det svårt. Jag saknar mina pojkar så sjukt mycket! Det är så tomt. Jag känner mig väldigt ensam o vill så gärna ha sängen så full att jag inte kan sova pga det ist för saknaden... 4 dar kvar tills dem är här men kunde lika gärna vara 4 år känns de som... Och som om man inte längtade nog så vill jag ju såklart ha ut lilla bebis. Jag vill hålla henne i min famn ist för där inne i magen där hon mest är i vägen just nu. Är trött på o ha en stor mage, trött på sammandragningar, kissa i tid o otid, att inte kunna vända mig i sängen utan smärta, trött på obekväma sparkar och ryggont! Jag vill ha en samlad familj, man o 3 friska barn, gärna nu!