Misslyckad o vilse?

Under ett samtal i veckan så kom det upp när jag sa att sen får de räcka med barn att ja du måste ju tänka på dig själv. Skaffa dig ett yrke o bli nånting. Du kan inte leva så här för alltid o vara hemmafru... Jag kan inte låta bli o undra om jag anses som sämre bara för att jag har valt att skaffa barn o vara hemma med dem? Bara för att jag är hemma betyder väl inte det att jag inte är någonting? Jag har dessutom drivit eget företag o jag har en dröm och en plan för framtiden. Men eftersom jag inte är polis, sjuksköterska, affärsbiträde eller något annat man kan ta på så är jag inget alls? Det lät så nedlåtande, som om jag var en bortskämd hollywoodfru som inte gör något själv... Men jag är snart 3-barnsmamma o har ingen hushållerska, jag lever inget liv i lyx o vi har ingen barnomsorg. Jag måste inte ha ett yrke för att vara nåt... Kände mig så nervärderad o misslyckad.
Att min man o jag har valt o leva som vi gör är vårt val och om vi göra det i 10år till så ska det vara okej utan att man ska få höra hur dålig man är för att man inte jobbar!