Ja shit, några veckor till o sen förändras livet för alla framtid igen. Förhoppningsvis förändras det genom att vi får ett friskt litet barn och vi kan gå vidare som en 3-barnsfamilj. Och det är denna förändring jag utgår från men det finns ju alltid risker...
Men det är så overkligt att det är så nära bebis nu ändå. Flera gånger om dagen går jag o tittar på spjälsängen o föreställer mig en liten bebis i den. Jag tittar på skötbordet o alla dem pyttesmå kläderna o drömmer lite. Och detta är något jag verkligen vill men samtidigt är det ju så jäkla läskigt! Vad lätt det är o sätta ett barn till världen egentligen. Krävs det inte mer än såhär kan jag tänka ibland... Ja o då har inte denna graviditet varit så lätt. Men jag gör ju inte så mycket, inte rent psykiskt iaf, men min kropp är ju en inkubator åt den lilla som faktiskt står för allt växande av sig själv... Ja jo jag matar genom att jag äter, ger värme genom min kroppsvärme o mitt hjärta pumpar blod åt bebisen också. Men inget av detta är något som jag kommer sluta med för att bebisen är ute, jag behöver fortfarande mat, värme och blod som pumpas så egentligen är det ingen större skillnad... Ja man blir stor o tjock, mår illa, blir yr, får ont på diverse ställen men om det är allt man behöver stå ut med för o skapa ett nytt liv så är de ju värt det. Och egentligen är det för lätt, man behöver inte vara redo för o starta denna process och man behöver inte vara redo när processen avslutas o man får ansvaret för ett nytt liv. Jag är tacksam över att det är relativt lätt men tänk så många barn som blir till i hem där det kanske inte skulle ha varit ett barn... där man inte är redo när processen är färdig o där barn hamnar i kläm.. Oj så djupt det blev, men tja, så blir det när man sitter ensam kväll på kväll och bara har sina egna tankar som sällskap... då djupnar tankarna ;)
Men slutsatsen är att det ändå är relativt enkelt o sätta ett barn till världen och fastän det är 3e gången för mig så känns det läskigt och stort eftersom livet förändras så mycket iom att ett nytt liv kommer till världen! men jag längtar o även fast det inte är långt kvar så känns det som en evighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar