oro

Måste uttrycka min oro lite, oron för mina barn... Alex är 3år och eftersom han varit hemma med mamma och inte kunnat språket i Gib så har han i princip inga vänner. Han har sin storebror o dem är bästa vänner, men i övrigt så leker han med sina låtsasvänner. Det är härligt att han har dem men samtidigt känns det hemskt att han måste hitta på folk för o få nån o leka med. Det känns som att han borde in på förskola så fort som möjligt för o få vänner o få språket... Känner mig som en hemsk mamma som inte kunnat ge honom riktiga vänner...
Och lilla Jamie hade idag beklagat sig över sina klasskompisar som slåss o idag hade dem tvingat ner honom på knä, nya skrubbsår varje dag säger Pelle. Jag vet att dessa barn leker på detta sättet men det gör inte min lilla försiktiga kille! Var är rastvakterna? Hur kan dem få tvinga ner min fina snälla kille på knä? Inte är det väl mobbing redan i denna åldern? Känns ju fruktansvärt!! Han är så snäll våran Jamie och jag har oroat mig för att han ska bli mobbad o utnyttjad... Nu verkar det hända. Även fast Jamie inte är ledsen o han har vänner i skolan säger han, men jag kan inte låta bli o undra om han inte riktigt förstår när dem andra barnen är dumma? Han kan ju inte språket helt hundra ännu... Han kanske tror dem leker med honom men egentligen så säger dem dumma saker?! Usch! Blir till o prata med fröken efter jullovet, det är ett som är säkert!!!
Mina älskade små gossar, vad jag inte skulle göra för dem!
Om ett dygn så är jag o hämtar dem, gissa om jag längtar!!!