Vi började vårt år med en flytt, inte bara mellan hus eller mellan städer utan mellan länder. Vi flyttade från England där vi alla mådde bra, vi hade ett bra kontaktnät, bra skolor och där vi trivdes bra. Men som vanligt när allt känns bra så måste något hända, i detta fallet var det hotet om Brexit, ett brexit som för övrigt fortfarande inte har hänt... Vi hamnade här i Dalarna och ja, helt frankt, början på året här var inte en dans på rosor. Vi kände ingen, vi kunde inte byn och barnen trivdes inte helt hundra i skolan. Uppe på detta så donerade Pelle en njure till sina vän, detta gick som tur va bra och vår vän har livet tillbaka men för familjen så var det tufft. Våren var tuff helt klart. Strax före sommaren så klarnade det, vi hade köpt vårt hus, fått flyttat in, Pelle återhämtade sig och barnen mådde bra i skolan. Vi åkte till England på besök och där lossnade det mycket för barnen, dem insåg att de hade vännerna där kvar och vågade gå vidare här i Sverige. Pelle och jag firade 10årig bröllopsdag med en kryssning i Medelhavet som var helt ljuvlig! Jag kom in på min utbildning!
Hösten kom och allt rullade helt okej, till meddelandet om att både mormor och Pelles farmor Eila var sjuka och nog inte skulle klara sig. I slutet på oktober så förlorade vi mormor och bara ett par veckor senare lämnade även Eila oss, det har varit tungt, väldigt tungt för oss alla i familjen. Uppepå detta så hade Pelle det lite jobbigt på jobbet och jag hade massor med plugg. Men vi har kämpat på. Så kom nästa käftsmäll, mitt hjärta är trött och det behövs alldeles troligen en ny klaff, avgörandet av detta görs dock av specialister på mitt förra hemsjukhus i Göteborg vilket känns tryggt då läkaren i Falun inte gör mer än vanliga kontroller. Så nu väntar jag på en magnetröntgen och det resultatet skickas sen till Göteborg för dom. Pang, vi tar allt på en gång. Nu tänker ni att det räcker, ja det hade jag också tyckt, men nej, Alex ögon är inte hundra och de kan inte hitta vad som är fel, så även han ska göra magnetröntgen. Som mamma går tankarna direkt till worst case senario som är en hjärntumör eller liknande... Dock har han ingen påskyndad undersökning så jag tror inte att läkarna tror detta, men vad hjälper det, tankarna finns där ändå och klumpen i magen.
Sorry för gnällinlägg men detta summerar vårt år ganska bra, det har varit tufft och jag är glad att det snart är över. Inget jullov från plugget får jag heller så jag kan inte ens slappna av i jul, men fira ska vi, med mamma, Lasse, Anna och Johan, ska bli mysigt. Nyår blir med familjen Renner som alltid - dem kommer hit så vi blir hemma hela barnens jullov, skönt att inte behöva flänga runt mer!
Hoppas ni har de bra!
