Tror jag börjar bli lite galen, nåja mer galen än jag var innan :) Barnen sover ju o Pelle är iväg så jag går här o pratar med magen, försöker övertala henne att komma ut. Funkar väl sådär måste jag erkänna, jag har ont i kroppen men inte på rätt sätt tyvärr... Men att vara ensam utan nåt bra på tv och för dålig lina för o streama lämnar en hel del plats åt att tänka... Har inte läst en bok sen jag kom till Sverige vilket är väldigt konstigt för o vara mig, men de lockar inte alls just nu... Men borde kanske testa det ikväll?
Iaf så rör sig såklart alla tankar kring bebis, förlossning, namn och allt som hör därtill. Jag längtar såååå mycket just för tillfället! Tur att jag inte hinner längta på detta sätt annars när grabbarna är igång eller Pelle är hemma o kan distrahera :)
Och jag trodde alla förstod, men så fort man uttrycker sin längtan eller otålighet så får man en klapp på axeln och dem trösterika orden att "hon är snart här, när du minst anar det så sätter det fart". Ja jo jag vet, been there, done that, men ibland hjälper det att få tala om saker...(Sandra, jag saknar dig!)
En annan störande aspekt när man själv går o väntar o längtar är den ständiga frågan "ingen bebis än?". Nä fortfarande ingen bebis, då hade jag troligen varit på förlossningen eller BB och jag hade troligen skickat sms till mina vänner och skrikit ut det på facebook ;) Man blir ju påmind om längtan varje gång nån frågar...
Har gått ett par varv i sovrummet nu, tittat på spjälsängen o förklarat för bebis att där ska hon få sova och kollat in dem söta små kläderna o skötbordet. Galen som sagt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar