Jag kan inte bara låta bli o bli irriterad på människor, jag försöker låtabli, o oftast vet jag redan från början att jag ska bli besviken men ändå så reagerar jag.
Blev såklart inget med C på onsdag och hur gärna jag än vill se filmen är jag inte jättesugen o åka själv till gbg... hade den gått här i Stenungsund så hade jag gärna gått ensam, för hur mkt sällskap behöver man när man ser film egentligen? Men det är inte kul o köra själv till gbg eller ta bussen ensam... då får jag väl se den på dvd sen ist... Men fattar inte att ingen är intresserad av o hänga med o se Breaking dawn?! Hur kan alla ha missat dem filmerna/böckerna?! O Pelle vill aldrig se romantiska filmer så han får jag inte med mig...

Nåja, livet är som bäddat för besvikelse men denna dag har varit bra. Jag har spenderat dagen med min fina mormor! Vi har pratat och pratat, tiden bara sprang ifrån oss och hon har berättat så mycket om sitt liv. Tänk att av 25års äktenskap så var ett par år av dem bra o resten stod hon ut med bara för sina barns skull?! Hur orkar man? Men efter det fick hon 25år med en bra man innan han dog. Och på slutet ett tiotal år med den bästa mannen, The one, innan även han gick bort :( Nu lever hon ensam och fyller snart 93år. Hon levde i ett dåligt förhållande nästan lika länge som jag har levt och hon har ändå hunnit med mer än min livstid med bra män efter det. Det är så svårt o greppa så många år för mig. Det var så intressant o lyssna på hennes historier!! Halv tio åkte jag hem då vi insåg vad klockan var :)