Vilken skillnad det kan vara, idag känner jag mig inte alls fit for fight o då fick jag ändå slumra till halv nio då Pelle jobbade lite hemifrån när barnen skulle upp med honom kl 7. Lite lätt yrsel och framförallt skakis i kroppen. Ne känner mig verkligen inte i form. Men försöker peppa mig så vi kan ta oss till affären o sen hade jag tänkt vi skulle baka... Tja vi får se vad jag orkar med då jag som sagt mår Skit just nu. Vi åt frukost och klädde på oss men sen kunde jag knappt stå upp så barnen bara väntar på att jag ska återvända till livet så vi kan gå...

Well insåg att det är ca 7-8 veckor kvar till jul, och när jag tänker så så är det ju inget alls, har inte ens börjat köpa julklappar än... Fast sen så hoppas jag att de inte blir så mycket julklappsbyten iår. Jag o barnen håller på o pyssla ihop presenter som dem ska få ge till alla då dom såklart kommer få klappar av alla. Men med övriga familjen försöker jag få till en hemlig tomte så vi inte behöver komma på o lägga pengar på saker till alla... Vill hellre lägga lite extra pengar på presenter till Pelle o barnen. Och kanske lägga lite krut o extra omtanke till den person som man får vara hemlig tomte till :)
Men om man tänker 8-9 veckor kvar till bebis eller vad de nu blir, så känns de som världens evighet. Och om jag dessutom tänker 5 veckor utan Pelle o Jamie så känns det ännu värre... Vilka olika perspektiv man har på saker. Jag funderar så mycket på hur de kommer bli när jag o Alex är i Sverige att tiden där säker kommer springa ifrån oss bara för att. Jag kommer nog ha rätt fullt upp med o träffa kompisar o familj.
Första veckan blir det läkarbesök o umgås med mamma o Lasse då dem sen åker till USA i 2 veckor. Sen blir de en vända till sthlm för o hämta bilen och träffa familjen där. Sen har 1½ vecka gått... bara sådär :) Så kommer väl rulla på... Men känns ändå tufft, hur mycket jag än försöker övertyga mig själv om de motsatta... Men den som lever får se...

Kollade förresten på videor från fan eventet för den nya Twilight filmen som ägde rum i sthlm i helgen. Fan vad folk är galna, alla tjejer stod bara o skrek så man inte kunde höra vad skådisarna svarade under intervjun. Förstår inte riktigt vad dem skulle dit o göra om dem ändå inte var intresserade av o höra vad dem hade o säga. Jag skäms över svenska folket och det märktes att skådisarna tyckte det var jobbigt...
Jag gillar filmerna men framförallt böckerna och hänger med lite i Twilight världen men jag har nog vuxit ifrån den där hysterin runt omkring skådisar. Dem är bara människor, vackra talangfulla människor men inte märkvärdigare än oss andra... Varför stå o skrika för att man är 20m ifrån dem? herregud!
Iaf, så ser jag fram emot 4e filmen och vill gärna se den på bio, så om någon vill hänga på så hojta till! Inte så kul o gå ensam på bio...