Tankar o gnäll huller om buller

Har så jäkla mycket i skallen idag. Körde som en zombie hem från sjukhuset för det var så mycket o ta in. Huvudet är fortfarande fullt men jag kan inte riktigt reda upp det.




Operation igen.
Öppen bröstkorg.
Månader av återhämtning.
Nyfödd bebis.
2 små pojkar.
En man med jobb utomlands.
En pojk med skola utomlands.
- Näe det går inte ihop och nej jag vill inte, inte nu, inte någonsin! Varför ska de hända mig, varför ska det jäkla hjärtat ge upp redan? Snälla Snälla låt mitt hjärta ha rätt förutsättningar för en titthålsoperation. Det är min tur för lite medvind nu!
Apropå det här med medvind så erkände läkaren att jag haft lite otur men att jag samtidigt inte ska säga för mycket, min andra operation var uppskjuten väldigt länge om man ska gå på de dem trott från de att jag var liten. Jag har dessutom 2½ barn som jag lyckats bära o föda fram naturligt med ett dåligt hjärta. Det kunde ha varit värre... Och ja det ligger ju lite i det, vilket ger mig dåligt samvete som gnäller över det. Men finns dem som gnäller o mår dåligt över betydligt mindre problem så varför ska inte jag kunna få må dåligt över det här?!
Vad är rätt och vad är fel?
Jag vet inte, alla lever vi våra egna liv och har olika förutsättningar och bara för att jag lyckats med något som haft dåliga förutsättningar från början så betyder väl inte det att jag inte kan få må dåligt över det som gått dåligt som borde haft bra förutsättningar?! Suck...

Dessutom...
Jag har extrem ångest inför att jag går upp i vikt som gravid då startvikten var högre än någonsin. Men jag kan inte låta bli o äta dumheter, jag bara ignorerar det tills nån frågar eller de på annat sätt kommer upp och då kommer ångesten igen. Idag hos doktorn var jag tvungen o stå på vågen, jag blundade men jag är inte dum... usch! och nästa vecka när jag ska till BM så måste jag upp återigen... Och inte kan jag träna o ta tag i det på allvar nu när ångesten o motivationen är på topp... Så jag intalar mig själv att jag ska ner sen, när jag får klartecken osv, men det ändrar ju inte att jag väger mkt nu...
Ja jag vet att jag är gravid o det är normalt o gå upp nu, men vetskapen om det hjälper inte just nu tyvärr :( Och startvikten var iaf för hög vilket gör graviditetsvikten väldigt hög :S

Så var det igång, så fort jag är ifrån min klippa Pelle så går tankarna igång och jag mår dåligt. Min psykiska hälsa verkar vara beroende av honom. Ganska sjukt egentligen... Men usch, nu e de så och hur ska det gå i 4½ vecka till?
Saknar dig Pelle!