Tårar

Igår när Pelle o jag satt med levande ljus o såg på en film så drog hormonerna och insikten om att det kommer dröja länge innan vi kan göra det igen igång och tårarna sprutade. Och sen när jag gick in o klappade på min stora pojke där han låg o sov så sött så blev det ännu värre. Ord kan inte beskriva hur mycket jag kommer sakna dem! 5 långa veckor innan vi ses igen känns som en hel evighet :( Att inte träffa Pelle kan jag ta, alltså det kommer bli jobbigt men att vara ifrån Jamie under en så lång period är helt sjukt. Längsta tiden jag varit ifrån honom är några dar, 1 vecka sov jag borta när jag opererades men då var dem ju o hälsade på mig så då träffades vi ju iaf. Så 5 veckor känns helt orimligt. Så varför hälsar dem inte på då kanske ni undrar, ja de enkla svaret på det är att vi inte har en kappsäck full med guldpengar som Pippi... Kostar ju lite o flyga. Så just nu känns det inte så kul att det bara är en dag kvar till vi åker, även fast Alex tjatar om farmor o farfar som vi ska hälsa på och mormor o morfar o gammelmormor. Ska givetvis bli kul o träffa dem men saknade överväger allt...

---

11/11-11

Idag har vi ett roligt datum, ett datum som min kusin fyller år på så grattis till honom!
Jag hade även förutspått att Pennans bebis skulle komma idag, men lilla Alma höll inte med o kom ju för en vecka sen redan, så jag får väl inse att jag inte är nån bra spåtant :P men det hade varit häftigt o ha 111111 som personnummer!

Ikväll blir det Hejdåmiddag för Håkan, honom kommer vi sakna, speciellt grabbarna! Han var här igår o åt med oss o spelade mario kart med oss för att ordentligt säga hejdå till killarna. Var meningen vi skulle ha gått till spelhallen men Jamies feber ställde till hela dan för oss. Men det var gulligt av honom o lägga extra tid på grabbarna :) Sen är det ju inte hejdå för alltid, nu har vi ju bara en till anledning o åka till Dublin :)