Jag sitter liksom i dvala. Larvigt hur en sån här sak kan få mig helt ur balans, allt känns upp o ner o jag vet varken ut eller in. Försöker skaka på huvudet för att saken ska bli klarare men det är tjockdimma idag.
Morgonen var förjävlig. Jag fick ändå sova till halv nio men låg vaken länge igår o fantiserade om operationer osv... Well jag lämnade Jamie o det gick fint men efter det... Alex har blåvägrat att sova o jag har varit i min lilla dvala. Inte kunnat hantera någon motgång alls... multiplicera det med en otroligt gnällig o skrikande unge så får ni min morgon. Pelle har varit hemma men han är sjuk så där har jag inte fått så mkt hjälp. Sen så skulle jag ringa min läkare men ville inte göra det med Alex gnällande utan ville koncentrera mig på samtalet. Tillslut packade jag in mig o Alex i bilen o körde in till Lysekil, körde ett varv o snart sov Alex! Så jag körde upp till utkiksplatsen o ringde till guch bara för att mötas av en sjuksköterska som inte riktigt var insatt. Hon ringde iaf min läkare men hon var såklart med en patient så jag lämnade mitt mobilnummer o dem skulle ringa upp... Detta var vid halv elva... nu är klockan 15 o jag börjar undra om hon faktiskt tänker ringa mig?! Skrämma upp mig o chocka mig med ett sådant brev o sedan inte vara tillgänglig när jag behöver prata om det... suck! Men tror inte läkarna förstår vilket chockerande besked det är att få. Visst hon pratade om det men jag trodde det gällde nästa år typ... Men jag får väl ringa imorgon igen om hon inte har ringt sen.
Men havet helade min själ lite och jag mår iaf lite bättre. Det har även hjälpt att få tala med Sandra, tack för att du finns tjejen!
Jag ska nu gå o lägga mig o vila en sväng o hoppas på att huvudet kanske kan klarna lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar