En konstig dag, eller nej, en konstig Nlie idag. dagen började då Alex strax efter fem bestämde sig för att nu var det lagom att gå upp... Ja bara det borde säga er att dagen inte skulle bli så himla skoj... Jamie vaknar av att jag, förbannad av att gå upp mitt i natten, drämmer igen grinden som numer är svår o stänga då halva fästet trillat loss... Så 2 vakna ungar o en trött o grinig mamma... men det går okej o får väckt Pelle så han tar Jamie till Anna-Lena medan jag passar på o sova mellan nio o tio då Alex ändå sover middag. Sen glad ihågen bestämmer jag att jag ska träffa ML men när Alex vaknar så skriker han för allt o vägrar äta... jag vill inte ge honom välling så han får vara hungrig ett tag tills han får gröt för det är det som går ner... men då har han skrikit i ett par timmar o jag är på dåligt humör, energin från tuppluren ahr runnit ut o jag vill inte längre promenera. Blir missförstånd mellan mig o Ml o det blir inte att vi ses. Pratar av en händelse med jeanette som gärna vill följa med till stranden då jag berättar att jag ska dit med barnen efter hämtat jamie för o få tillbaka mitt humör. Så slutar med att jag känner mig lite dum men iaf hamnar vid pinnevik med Jeanette o hennes ungar. havet healar mig o Max o Jamie leker för en gångs skull riktigt bra :) Nova-li somnar och Alex kryper runt för glatta livet. Var härligt men känner mig ändå dum mot ML. Well ska träffa ML imorn iaf, hoppas jag :)
Efter stranden fick det bli kinamat då klockan nästan var fem då vi kom hem o jag hade inte förberett middagen. Sen busade vi med ungarna tills det var läggdax o nu jobbar pelle igen, här hemma visserligen...
Anledningen till att jag inte gick med ML trots att vi hade bestämt var för o undvika bråk men sen var det också pga en uppenbarelse jag har fått pga operationen. Om ajg nu skulle dö på operationsbordet där i februari, då ska jag minsan ha levt livet efter min egen vilja fram tills dess. Vill jag inte promenera så tänker jag inte göra det för jag lever ändå det här livet för mig och inte för alla andra.
Och ja jag vet, jag kan dö i en bilolycka på söndag eller när som helst, men det är bara ytterligare själ till o leva för mig o följa min vilja! Och råkar jag nu leva till jag blir 100år så har jag ju verkligen levt ett liv anpassat efter mig själv!
Att stirra döden i vitögat har öppnat flera dörrar, sist jag stod där var jag lite mer omogen men det skrämde mig sjukt mkt. Nu är inte detta lika allvarligt som sist men risken finns o det räcker för att jag ska stanna upp och tänka efter.
Så tänk på att leva era liv efter er själva, anpassa er inte efter andra hela tiden för vems liv är det ni lever?! Lev det lyckligt!
Nu har jag svamlat på här en stund, vet inte ens om "it makes sense" men "there it is"!
Nu har PElle jobbat klart tydligen så vi ska se på tv innan vi ska sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar