Ja det är sånt som håller mig vaken ikväll. Hur ska man vara för att inte vara för på? Hur gör man för att bli det perfekta mellantinget? Varför ska allt socialt behöva vara så komplicerat?!
torsdag, februari 27, 2014
Komplicerat
Ibland undrar jag om jag är för på, varför mina vänner så sällan föreslår att vi ska ses? Är det bara jag som vill träffa mina vänner ofta? Eller har jag så mycket färre vänner än alla andra att jag hinner före med att fråga? Ja jag vet inte. Pelle säger att det nog bara handlar om att folk är dåliga på att ta initiativ och att dem som jobbar bara vill ta det lugnt när dem är lediga. Men jag undrar ändå om jag är för på? För om dem vill ta det lugnt så vill dem ju inte träffa mig/oss... Och dem som är hemmamammor som jag, varför föreslår aldrig dem att vi ska ses?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det kan vara lite knepigt det där... Bättre några få riktiga vänner än massor av ytliga kanske... Fast jag tycker man kan ha både och.
Jag tror det finns många vuxna som känner sig lite som du. Ibland funderar man mer på det. Ibland bryr man sig inte:)
Kram på dej!
Skicka en kommentar