Idag har jag utsatt mig för min fobi igen, men jag har insett att det nog inte kan klassas som fobi längre. Jag kan hantera det! Har varit på Näl och tagit blodprover och kände det svartna för ögonen när jag fick se själva nålen, men så vände jag mig bort o blundade så gick det bra. Jag är verkligen stolt över mig själv, ni skulle ha sett mig för 4 år sen när jag var gravid med Jamie och skulle ta blodprover... Det hela slutade med att jag kastade saker omkring mig o skrek på tjejen som stressade mig som en gnu... 3:e försöket med blodprover så lyckades dem och det var flera månader senare på ett annat ställe...
När jag var gravid med Alex gick jag i terapi hos en psykolog med detta och där lärde jag mig hur jag ska hantera det. Sen dess har jag vid varje tillfälle jag fått övat och nu uppstår ingen panik längre och tittar jag inte på sprutan så svartnar det inte för ögonen längre heller!
Imorgon ska Pelle ta tag i sin fobi, tandläkaren. Jag hoppas han kan bearbeta detta på samma sätt som jag under ett par års tid fått göra för att överkomma det!
Mitt knä är för övrigt bättre idag. Fortfarande lite svullet o lite varmt men gör inte alls lika ont :) Domen hos jourcentralen igår var brustet blodkärl och det ska gå över av sig självt. Vilket det uppenbarligen håller på o göra :) Inget allvarligt men inte så skönt. Troligen träffade läkaren på ett blodkärl med sprutan igår o det brast...
Nu när jag är hemma igen efter ett väldigt tidigt besök på näl (åkte hemifrån vid 6) så väntas städning av huset. Och håller det fina vädret i sig tänker jag klä på ungarna varmt o åka ner till stranden. Det är så fridfullt o åka till stranden, barnen kan leka o jag kan njuta av havet!
Hade tänkt bada men mjölet var nästan slut så det gick inte... Får se om vi svänger förbi en affär sen på vägen hem från stranden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar