Nu då?!

Det är konstigt hur vissa saker ändras, eller snarare hur livet ändras. Förra året var så händelserikt och sista delen av förra året hade fokus på att Mollie skulle komma. På hur allt skulle läggas upp och hur mitt hjärta skulle hantera det. Sen blev det fokus på att återförena familjen, förlossningen och julen. När Mollie var ute så blev det fokus på att hyra ut radhuset och sedan åter igen på att återförena familjen fast i Gib denna gång. Nu sitter vi här, återförenade, kontrakt till hyresgäst är skickat, väntar på resultat från läkaren men vi har inte så mycket o fokusera på. Antar att vi har lite fokus på att radhuset ska röjas men det känns så obetydligt i jämförelse med vad som varit. Men på nåt konstigt sätt så känns livet tomt. Som jag längtat efter vardagen, men nu då?! Ska jag oroa mig på heltid över mitt hjärta? Njuta av livet kanske man kan tycka, men hur gör man då? Mitt liv har inte varit fyllt av sinnesfrid och framgångar precis... Motgång på motgång... Fast sen har ju mitt liv sina ljuspunkter såklart, som mina vackra barn och min fantastiska make! Jag har även en fantastisk familj som alltid ställer upp, både på min o Pelles sida ♥ Och fina vänner!
Ska verkligen försöka att njuta av min bebis, mina söner och min man nu ist för o oroa mig, men helt plötsligt känns livet så tråkigt! Så simpelt... Ja jag är hopplös!

Men nu då?!