OH my god!!

Alex höll på att skrämma livet ur mig för en stund sen. Han skulle se på film i sitt rum och leka med legohuset vi just byggt färdigt och Mollie ville se på pippi i vardagsrummet så jag var där med henne. Efter ett tag gick jag för att titta till Alex och tittar in i rummet och det är helt tomt. Jag går o kikar på bägge toaletterna och mitt sovrum men hittar honom inte. I tron att han kanske satt inne i soffan med Mollie och jag helt enkelt missat honom går jag tillbaka till vardagsrummet men han finns inte där heller. Paniken börjar komma krypande och jag går o letar i hela huset en gång till men han finns inte... Jag börjar tro att någon smygit in och rövat bort honom och hjärtat dunkar hårt men jag börjar ropa på honom, men får inget svar. Jag får panik o springer en sista gång in i hans rum skrikande hans namn och ser då att täcket i hans säng rör på sig... Han sover i översängen i våningssängen och sikten dit upp är inte perfekt om man inte är jättelång men jag hade kollat där två gånger redan. Men jag lyfter lite på täcket och ser Alex ligga sovande där under. PUH! Det gick snabbt att få hög puls och svettningar kan jag säga! Nu är jag bara glad att min älskade pojke är trygg, även fast jag tycker synd om honom som ligger däckad i feber :(

Älskade unge!