Alex

Idag var alltså jag och Alex i Catalan Bay på kalas, det är så sjukt vackert där ute så jag tog några kort med min kompaktkamera.

I övrigt var kalaset ingen hit för min del iaf då 98% av det som talades var på spanska, även fast Alex tyckte det var okej. Personligen blir jag lite ledsen när jag ser Alex i dessa sammanhang för han försöker alltid vara med och leka med dem andra barnen men i 90% av fallen så blir han avfärdad. Jag kan inte låta bli och undra om det är så i skolan också? I sådana fall är det kanske inte så konstigt om han inte tycker skolan är 100 rolig... Detta är något jag oroat mig för sedan han började i skolan, men eftersom fröknarna han har på lektion inte är med på rasten så är det enda dem kan säga att han är med och leker under lektionstid och samarbetar bra. Jag hoppas ju att han har någon o leka med eller att han helt enkelt är nöjd så som det är med vännerna, han är ju ändå något av en drömmare och inte alltid så lätt att ha o göra med :) Men man blir ju orolig, man vill ju inte att han ska vara ensam! Han är ju en fin pojke, snäll och omtänksam även fast surpuppan varit vanligt förekommande på sistone. Han blir så lätt entusiastisk och går in för sakerna han ska göra till 100%, tills han tröttnar. Han är smart och borde inte ha något problem med att få vänner tycker man... Jag om någon vet att han kan bli påfrestande då han lätt blir ledsen och frustrerad över småsaker men han är också svår att inte tycka om med sin bubblande entusiasm. Det är allt eller inget med Alex, men han borde inte skilja sig så mycket från andra barn, jag menar alla går ju igenom faser i dem åldrarna där man lär sig att behärska sitt humör osv.

Hur som helst så oroar det mig! Men hade lite samma oro för Jamie en period tills han hittade Liam så jag borde kanske coola ner och se vad som händer?