Jag känner att jag borde skriva lite här. Men jag blir lite sån att blir det för mycket runt omkring mig så struntar jag i bloggen för det skulle bli så mycket att skriva om... Så för o komma över den kanten så ska jag försöka skriva om det men lite mer kortfattat.

Torsdagen var ja o Alex på lekgrupp på fm o där träffade jag flera trevliga kvinnor o prata med medan Alex roade sig med leksakerna som finns där. Känner även att jag börjat lära känna Lindsay bättre och att många av mina hämningar med o prata engelska börjar släppa ju mer jag umgås med folk där jag måste tala engelska hela tiden. Börjar falla mer naturligt o tala engelska och även när jag pratar med svenskar så känner jag att fler o fler engelska fraser faller in i skallen o jag måste tänka för o säga det på svenska ;)
Torsdag em var jag o barnen till sjukhuset där jag träffade den svenska läkaren som jobbar här. Väldigt trevlig läkare men hon skrämde upp mig endel. Hon tycker jag ska till Sverige, inte oväntat alls, men hon tycker också att jag ska åka tillbaka innan v32 och absolut senast innan v34 då flygning är en sån belastning på kroppen. Och sen resonerade hon väl som så att OM nåt skulle hända så kan jag ju inte flyga alls o hon sa att händer de nåt här så kan dem inte hjälpa mig, iaf inte om nåt händer med mitt hjärta.
Så tja, jag har fattat mitt beslut, jag kommer föda bebis i Sverige och jag kommer åka tillbaka till Sverige senast i v34. Det blir tuffare för oss alla då de blir längre tid än vi räknat med men det får de vara värt för o undvika så många risker som möjligt. Pelle o Jamie får helt enkelt offra lite tid i skola o jobb o komma till Sverige några dagar i slutet på nov så vi får ses. Sen så ska Pelles föräldrar tydligen åka till Gib en vecka i mitten på dec o då erbjöd dem sig o ta med Alex så han får träffa Pelle o Jamie lite vilket nog är väldigt bra för honom! Även fast jag kommer längta ihjäl mig... Men lite längtan får jag väl stå ut med, detta är bästa sättet som vi ser det för alla inblandade även fast det såklart inte är bra för nån av oss att vara i sär.
Torsdagen var också en stor dag på Pelles jobb där dem avskedade 37 personer, tack och lov så fick Pelle behålla sitt jobb men detta är också något so legat o gnagt o oroat oss den senaste tiden... Tyvärr var det ju många andra vi känner som fick gå så det var ingen dag o fira precis... Men tacksam är man ju över att Pelle nu troligen är säker om bara inte hela företaget går i konkurs eller så.

Igår fredag så träffade jag Anne på fm, vi gick på café tills Alex tröttnade o sen blev det en långsam promenad. Hon är en sån fin person, hon bryr sig verkligen och hon är också en hemmamamma som förstår hur tufft det är för mig o fatta detta beslut med förlossning o barnen. Det var skönt o prata med henne. Utbyta lite tankar och problem, jag är så trött på o få höra "det löser sig nog" eller "du måste vara lite ego o tänka på din egen säkerhet". Precis som att jag inte tänker på mig själv, som att allt detta inte handlar om MIG redan... Och ja, det löser sig nog, men när allt känns hopplöst så hjälper det inte mig o höra det, jag känner mig bara avfärdad.
Sen igår em så var vi hemma, Alex trotsade o skrek i 45 min men annars var de lugnt här hemma då både jag o Alex sov middag. Sen så åt vi på thaien med Kim o Mihalis på kvällen, det var trevligt :) O när barnen var i säng så såg Pelle o ja på film o fick pratat en massa in emellan när filmen behövde buffra. En väldigt bra kväll där jag även fick insett något jag kanske skulle kunna göra med min framtid, men det får tänkas på en stund till :)

Idag har vi inga planer vad jag vet, som vanligt på helgen. Ganska skönt o bara ta de lugnt!

Andra saker jag lagt märke till under veckan är:
Jamie använder mer o mer ord o uttryck på engelska även hemma. Han vågar beställa sin mat själv på restaurang o be om notan, på engelska alltså!
Jamie har börjat interagera med andra barn på lekplatsen och kommunicera.
Alex saknar Jamie, speciellt på lekplatsen då Jamie leker med dem andra barnen o Alex inte får vara med.
Bebis i magen sparkar o möblerar om mest hela tiden :)
Min kropp känner av graviditeten på riktigt nu med ryggont, andfåddhet, knä"hopp" (dvs mitt knä hoppar till iom ostabilitet vilket resulterar i AJAJ) och stelhet innan jag kommit igång.