Ikväll har jag varit ute o ätit med Kim på Biancas, bara vi 2, inga barn o inga killar. Det blev bara 2 timmar eftersom Kim skulle jobba men det var himla trevligt. Skönt o komma ut lite o prata!
Vi pratade o räknade lite på tiden då familjen är åtskild och jag har kommit fram till att det inte är så illa ändå. Sammanlagt handlar det om ca 4½ vecka som vi är isär. Men om jag tänker efter så är planen att jag o Alex ska hem till svärfamiljen i sthlm i början för att eventuellt hämta vår bil o träffa den delen av familjen lite. Så där går väl nästan en vecka bort, eller iaf 4-5 dar. Sen så tar ju svärföräldrarna med sig Alex en dryg vecka i slutet på första perioden isär så då är visserligen jag isär från alla men som Kim sa så kan jag under den tiden passa på o vara gravid o inte bara mamma. Så säg 3 veckor som jag o Alex är helt ensamma, men det är inte heller helt sant för jag har ju hela min familj i Stenungsund och vänner runt om så helt ensamma kommer vi nog inte vara så mycket. Känns bättre när jag fått prata om det o fått lite åsikter utifrån om det. Har även funderat endel på hur jag ska kunna bada Alex i ett badrum som jag inte kan gå in i utan o spy och hur jag ska orka laga mat till oss i ett kök som även de får mig o må dåligt. Men 3 veckor ska vi väl överleva på färdigmat o take away och bada får väl Alex göra när vi är o hälsar på hos min familj som samtliga har badkar... Allt går o lösa även fast det såklart hade varit lättare o bo någonstans där jag kunde fixa det mesta utan spyor, men lukterna i vårt radhus är för förknippade med illamående o spyor att det inte går o undvika...
Andra perioden familjen är splittrad så kommer vi ha en liten bebis att anpassa allt runtom... visst det kommer bli tufft men det bör inte bli så mkt längre period då och jag tror att jag kommer ha så fullt upp att den tuffaste biten blir för Jamie o Pelle som missar första veckorna med liten... Men vi får väl se.
Jag känner att jag lever så i det här, hur det kommer bli då, att jag glömmer av att leva i detta nu... Men jag hoppas att såfort allt är löst att jag kan släppa det o njuta av tiden vi är en samlad familj. Då kanske tiden rullar på dessutom... Tiden går väldigt långsamt här på vardagarna.