Godmorgon världen! Supermorsan har varit uppe sen ottan och tagit hand om sina barn, trött, mycket trött blir man av det! Men det är barnen värda såklart :)
Supermorsa får jag titt som tätt höra att jag är, men jag förstår inte riktigt vad som gör mig till en supermorsa?! jag är ju inte den enda mamman i världen precis?! Och jag är långt ifrån perfekt och tillskillnad från dem riktiga supermorsorna så jobbar jag inte samtidigt som jag uppfostrar välartade barn. Jag känner mig så lite super som det kan gå. Att jag går hemma med barnen är väl enbart ett resultat av låg ambitionsnivå och ett val att ta del i mina barns liv?! Rent karriäsrmässigt är jag ju helt misslyckad, för min karriär finns ju inte. Jag säger inte att jag vantrivs med den situationen jag befinner mig, jag älskar att finnas här för mina barn, att få dela alla steg i deras utveckling, men särskilt super är jag inte. Det händer att jag skriker på mina barn och beter mig orättvist. Jag låter min bebis skrika ibland för att få andra saker gjort och jag leker inte med dem varje ledig minut jag har... Jag är ingen dålig mamma, jag är den bästa mamman för mina barn, men jag är nog inte någon supermorsa inte!
Känner mig lite deppig just nu, tror det mest beror på att jag inte kan delta i det sociala livet på samma sätt som jag velat. Och därför känner jag mig ensam. Dagarna blir väldigt långa och enformiga när man måste vara inne i lägenheten hela tiden. Barnen är trötta på sina leksaker och jag är trött på att städa, surfa och se på tv... Helgen är här men vi kan ändå inte gå ut och hitta på något roligt för barnen måste hållas inne. Nu har Mollan fått massa prickar så är väl hennes tur... blir en till rolig vecka inomhus... Önskar Pelle typ kunde vabba lite o låta mig gå ut o träffa lite folk, bara en eller två dar :P Men idag blir det iaf Alfies kalas för mig och Jamie,det blir bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar