Det är sjukt hur livet har vänt för oss ändå. På ett par månader tappade vi allt. Inkomsterna på företaget sjönk så enormt att vi inte kan klara oss på enbart det och jobbet Pelle hade försvann... Från helt okej ekonomi till typ ingen inkomst alls så håller vi oss precis över ytan och det tär enormt på än. Vi pusslar o försöker få ordning på det, kommer nog sluta med att vi får låna lite pengar innan A-kassan och Pelles pappapeng börjar trilla in. Det känns tungt men man gör vad man måste för att överleva. Förhoppningsvis får Pelle ett jobb snart, han har haft en telefon intervju idag och han ska på en intervju nästa vecka. Sen så skulle dem i Uddevalla höra av sig nu i veckan, vi får väl se hur det blir med det då dem inte direkt hört av sig när dem sagt det senaste...
Och jag borde ju få några småslantar i lön ivf och vem vet kanske kan få mer jobb. Jag ska ringa lite till hemmen här omkring plus kolla med städfirman igen. Imorgon blir det iaf några timmars arbete igen och det ska bli skönt!
Det jag vill komma fram till är att vår ekonomi verkligen har craschat och att jag klagar på det får alla runt om mig stå ut med för det är det ända jag tänker på. Det tär på mig, det tär på Pelle och det tär på vårat förhållande. Jag vill inte ha miljoner men jag vill ha så man klarar sina räkningar, kan handla och hitta på lite skoj då och då! Att Pengar inte gör än lycklig är skitsnack, för utan pengar går det inte o vara lycklig då man bara oroar sig... Lagom är bäst ändå.
Idag har vi fått betalt alla räkningar och det kommer komma in pengar så vi kan betala allt för dräneringen men sen börjar det återigen se magert ut... Men skönt o kunna andas ut denna månaden iaf!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar