Magont och tårar

Läste just en annan blogg om en annan utlandsfamilj som ska flytta hem och jag insåg hur ogärna jag vill lämna Gib. Jag fick lite ont i magen för deras skull, även fast det såklart är något dom vill göra... Men ja, det fick mig o inse att även om jag längtar hem till Svea så är jag inte redo att faktiskt flytta hem. Jag älskar denna pyttelilla halvö i södra Spanien, jag älskar mina vänner jag hittat här, jag älskar sättet att leva och jag älskar äventyret det är att leva i ett annat land och en annan kultur! Jag lär mig nya saker hela tiden från både brittiska traditioner och lagar och spanska. Det är himla spännande, vissa saker skulle jag gärna införa hemma medan andra saker är helt uppåt väggarna tokiga :) Men det är ju det som är så roligt, att man inte kan gå i samma invanda mönster för det man vant sig vid finns inte här eller så firas inte högtiden på samma sätt osv :) Jag är inte redo att återvända till Sverige, delvis för att jag inte vill lämna det jag har här men även för att jag känner att jag inte skulle passa in där just nu. Jag är anpassad efter livet här nere och det går inte hand i hand med hur man lever i Sverige... Så om beslutet skulle bli o lämna Gib nu så skulle det nog bli med magont och tårar från mig. Men i en familj är det inte bara en som bestämmer så vi får se vilket beslut som fattas. Inget sker förrän till sommaren i vilket fall. Men jag funderar väldigt mycket på det...