På det stora hela så har även denna dag varit bra, men när vi var på skolan och skulle hämta Jamie så skulle Mollie balansera och föll ner från en ca 1,10m hög mur, jag höll henne i hand men kunde inte hindra fallet helt. På plats vid skolan var det massvis av andra föräldrar då dem skulle på skolpjäsen och däribland var det en man som direkt kom rusande när Mollie föll. Han identifierade sig som polis och han var övertygad om att Mollie hade slagit i huvudet så han beordrade att Mollie skulle ligga ner och att hon inte fick röra sig. Han började ropa om att nån skulle ringa ambulans men där började jag backa, han skrämde både mig och Mollie och jag hade sett henne falla och dessutom hållit i henne så jag visste att hon inte hade slagit i huvudet. Han lyssnade inte utan började klämma och gjorde Mollie mer panikslagen. Jag försökte prata med Mollie men hon var helt chockad av att denna mannen höll på. Han försökte såklart bara hjälpa till men jag såg Mollie falla och det var inte så illa eftersom jag höll i henne och hindrade fallet. Jag bad att få prata med Mollie och en annan kvinna gick in och talade med honom. Jag frågade även Mollie om hon slagit i huvudet men hon sa nej och sa att hon hade ont i armen endast. Kvinnan fick mannen att backa undan och han sa att ja du får ju göra som du vill men jag rekommenderar att du ringer ambulansen och så gick han. Jag lyfte upp Mollie och hon lugnade sig genast och hade inte direkt ont alls, hon var mest chockad av fallet och hur mannen hade reagerat... Pratade en stund med kvinnan som hade lagt sig i och hon var väldigt förstående så kändes lite bättre men den här mannen sa högt och tydligt att han var polis med sjukvårdsutbildning och att det var hans professionella åsikt att jag borde kolla upp Mollie så kände mig som världens sämsta mamma, men jag känner min dotter och såg fallet. Hade han inte hoppat in så hade jag tröstat henne lite, skakat av oss det och fortsatt balansera... Men resten av eftermiddagen har jag såklart ifrågasatt mitt beslut fastän jag ser Mollie pigg, frisk och glad... Men största traumat för henne var att denna man kom in och bestämde och inte lät henne krama på sin mamma eller röra sig. Så ja det blev en väldigt olustig situation och dessutom med publik då så nu känner jag mig som en kass mamma fastän jag vet att jag tog rätt beslut.
Annars idag har jag städat osv, ska strax ge mig på att skriva några artiklar då jag tydligen missförstått och deadlinen var imorgon och det finns inte en chans att jag hinner det klart själv, trodde när vi tog på oss detta att Pelle och jag skulle skriva ihop och det har inte skett. Jag har ju lite andra åtagande också och skrivit på när jag hunnit men inte så att jag är klar snart... Men vore skönt och bli klar snart och inte behöva stressa mer med det nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar