Sitter och kikar på bilder från några år tillbaka och får lite ont i magen, vad fort tiden går... Lilla bebis Mollie, lilla 3åriga Alex, rundkindade och oskyldiga Jamie. Idag är Mollie snart 3, Alex har hunnit fylla 6 år och Jamie blir snart 8 och har hunnit bli så stor och förståndig. Har jag tagit till vara på tiden jag haft med dem, har jag passat på att njuta av dem som småttingar, ja, jag måste svara ja på det. Jag har spenderat många år hemma med mina barn, spenderat så många timmar på lekplatser, lekgrupper och andra barnaktiviteter att dem inte går att räkna. Men ändå känner jag att tiden springer i från mig och livmodern börjar värka i längtan efter en till. Mitt huvud vill inte ha en till, jag orkar inte, jag vill gå vidare men när jag ser bilderna så tar hjärtat över och jag vill bara återuppleva allt det där igen som det innebär med en lite bebis. Men jag vill inte börja om med en till, jag vill spola tillbaka och bygga en tågbana med 2 åriga Alex, jag vill lära Jamie cykla igen och jag vill ge Mollie hennes första smakportion igen... Men det går inte och hela tiden kommer frågan tillbaka, har jag verkligen tagit till vara på tiden?
Jag vill bara hämta hem pojkarna och hitta på något roligt med alla mina barn medan dem fortfarande vill det själva, jag vill ta till vara på idag, för imorgon kanske dem inte vill umgås med sin mamma längre... Gud så jag älskar dessa tre underbar barn!!!
Lite av bilderna jag kikade på, utan inbördes ordning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar