I feel blessed

Det är lustigt att man vissa dagar känner sig helt uppgiven vad det gäller vissa saker tex barnens uppförande eller vänner i största allmänhet och så nästa dag så känner man sig "blessed" :)

Har haft en rätt tuff period med våran Alex, han kan bli extremt gnällig och gnäller och gråter i många fall ist för att be om hjälp. T.ex om han är törstig så gnäller/gråter han fram "jag är tööööörstig" ist för att be om ett glas vatten. När han misslyckas med något så börjar han gråta och det mesta blir lätt negativt. Det har gått så långt att jag inte tycker det är speciellt roligt att spendera tid med honom längre för det goda humör man hade raderas snabbt och ersätts med irritation eller ilska när man måste lyssna på sånt hela tiden. Igår kväll hade Alex svårt o sova och jag hämtad honom, kramade honom och pratade lite med honom om hur jobbigt vi tycker att det här är. Vi vet ju att han kan vara en solstråle om han bara anstränger sig. Och idag var det en helt annan Alex! Han kom skuttande till mig efter skolan, pratade glatt och hängde med utan gnäll. Dagen har fortsatt i samma anda och bara några få gånger har gnället satt igång! Så jag känner mig extremt nöjd och hoppas att det håller i sig!!!

Och ang. vänner så kände jag ju mig rätt uppgiven och undrade om jag var för på för några dagar sen, och jag kan väl fortfarande känna så men samtidigt så är jag ju väldigt välsignad med fina vänner, oavsett om jag är den som måste söka kontakt. Hade dem inte varit intresserade av o umgås så hade dem ju kunnat säga nej, så nej jag njuter ist av att ha så många fina vänner! Har ändå veckan uppbokad med många fina kompisar, t.ex imorgon ska jag hem till Anne och hon har fyllt en påse med kläder till Mollie som jag får gratis! Och idag har vi varit hemma hos Ulrika och blivit bjudna på lunch och Camilla hemma i Sverige ska sy upp en mössa till Mollie som vi får när vi kommer till Sverige om mindre än 3 veckor! Och på fredag kommer ju Pernilla som reser ända från Sverige bara för att få träffa mig, så hur kan jag klaga?! Tack alla fina vänner för att ni finns, ni är guld värda, både ni här i Gib/Spanien och ni där hemma, ni vet nog vilka ni är!

Nu ska jag ha en myskväll med min älskade man, vi får passa på för sen dröjer det en dryg vecka innan vi ses igen... Jag är glad att han inte behöver åka iväg på arbetsresor allt för ofta!