Idag har jag passat Artemis igen, fast egentligen är det inte så mycket passande för hon sover sig oftast igenom dem timmar jag är där :) Och idag när Thomi kom hem så blev det hon som passade min dotter ist, jag hade nämligen en jobbintervju! Men innan jag åkte dit så fick jag åka och möta Jamie och hans klass på simhallen då han hade glömt ta med badkläder. Sen bar det av till Maidenhead vilket ligger 40min bort, och ska jag vara helt ärlig så var jag betydligt mer nervös över att köra dit än själva intervjun, jo det är sant. Men det gick hur bra som helst och jag körde bara fel en gång och det var sista svängen som jag missade, så blev några extra varv i rondeller och sen lurade google maps iväg mig på annat håll när jag inte hittade rätt hus, så jag fick ringa och fråga och då hittade jag rätt. Intervjun gick väldigt bra, vi kom direkt bra överens och han ställde massa frågor som jag tydligen gav bra svar på, han berättade att han brukade få massa konstiga svar på dem men att mina var bra :) Vi diskuterade pengar, milersättning, bilförsäkringar osv och han sa att om jag hade bott i Maidenhead så hade han erbjudit mig jobbet direkt! Men då jag bor en bit bort så tyckte han att jag skulle fundera över det, prata igenom det här hemma och sedan återkomma. Men det lutar åt att jag tackar ja då det var helt okej att jag börjar i Januari då vi har dagis och han var villig o ge mig tillräckligt många timmar per skift för att det ska vara värt att köra dit. Lönen är bättre än många andra jobb jag kollat på och jobbet låter verkligen som något jag skulle kunna trivas med! Så ja, det känns fantastiskt att en vecka efter att jag började söka jobb är jag så nära att ha ett jobb :) Jag är stolt över mig själv, det är inte ofta jag säger det!
I övrigt idag så hann jag med en snabb kaffe med Thomi vid hämtning av Mollie innan vi fick åka och hämta killarna i skolan. Vi åt mellanmål och slappade en stund i väntan på pappa Pelle, vi hade nämligen kvartsamtal inbokade på killarnas skola. Först ett besök hos Jamies fröken där det var lovord, som alltid, han är allt en stjärna i skolan den killen! Lite slarv är det ibland för att blir färdig snabbt men hon var väldigt nöjd med honom och tyckte han anpassat sig väl i klassen.
Hos Alex blev det mer lovord, han har utvecklats så himla mycket sedan vi kom hit och även fast han ligger efter så gör han alltid sitt bästa! Vi pratade lite dyslexi då han vänder och vrider på alla bokstäver och siffror och hon skulle fixa så han fick göra ett test. Vi berättade även om hans skelning och om att när han blir trött så kan han se suddigt och dubbelt, så nu har hon bättre koll på läget. Även vi har bättre koll på läget och vet mer hur hon som fröken tänker vilket känns skönt. Vi kommer kämpa vidare och öva och se till att han kommer ikapp, för han är inte korkad våran Alex. Så himla stolt över båda mina killar!!
Sen när vi kom hem så gick luften ur mig, den utlovade middagen blev mackor och yoghurt och jag har slappat vid datorn typ hela tiden sen dess. Lite anspänningar som släppt såklart, disken står kvar till imorgon, tvätten också och dammråttorna ligger kvar, det är lugnt. Nu ska jag packa med mig datorn och se på serier i sängen, sådeså!
 |
| Finaste Mollan ser på netflix på pappas platta som behövde laddas |
 |
| Happy me |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar