Jag fattar att varje människa sätter sig själv först när det väl gäller men måste man gå genom livet och vara egoistisk? Jag måste vara relativt unik då jag försöker höra av mig och bry mig om folk, men väldigt sällan funkar det på andra hållet. Idag har jag hörts med flera vänner och kollat hur det står till i deras liv, men inte en motfråga om mitt liv. Kanske handlar det bara om att jag behöver dem mer i mitt liv än dem behöver mig? Och att dem helt enkelt inte bryr sig om hur jag mår eller vad jag gör... Men jag tror inte på det, jag tror bara att folk är så uppe i sina egna liv att dem glömmer bort dem som är runt omkring dem. Antagligen inget man gör medvetet men jag blir ändå lite ledsen när det känns som att ingen direkt bryr sig...
Saknar ihjäl mig efter mina barn och har inget att fylla min dag med, jag behöver dammsuga och ta ut hunden, beroende på längd på promenaden så tar det ca 1h att göra och sedan är jag klar med dagens sysslor. Jag ska jobba ikväll och behöver åka vid 18 så efter det har jag iaf något att göra... Jag tror att det är pga att jag är så uttråkad som jag är så gnällig, jag har liksom tid att analysera sönder allt... Det blir nyttigt för mig att få hem barnen och börja jobba fler timmar så jag får mindre tid över för sån här skit :P
 |
| gnällspiken |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar