Men nej inte vi inte...
I natt efter två dagars krasslighet så spydde Alex... Jodå det är sant, borde inte vara förvånad då någon oftast är sjuk när nåt kul händer. Som Mollie som låg på sjukhus på min födelsedag, magsjukan vi hade vid Marco och Danis bröllop, mega viruset vid jul och nu detta... Men tack o lov hände det bara en gång och ingen har visat nåt symptom på annat så vi packade och åkte, fat inte utan drama...
Vi har haft bilkrångel ett tag och velat fram och tillbaka på vilken bil vi skulle ta till Sierra idag. Men så beslutade vi oss för att ta forden trots att den inte är besiktigad då den ändå är säkrare än kian. Så allt var inpackat och klart och Pelle vrider om nyckeln. Inte ett jäkla hostande, batterit är dött... Mekanikern som hjälpt oss med lampa och spegel var inte där då det var lördag så var bara till att packa över allt till kian... Vi gjorde så gott vi kunde med o fylla på vätskor osv och bad en bön om att kian skulle hålla. Och som genom ett mirakel så tog vår gamla Kia oss hela vägen upp för berget till Sierra Nevada!
Och här är förstås helt fantastiskt! Går inte att göra utsikt och omgivning rättvis men ni kan kolla på bilderna för en liten aning.
Vi kom först och senare kom svärföräldrarna från flygplatsen. Vi har ätit middag på hotellets restaurang och lagt upp planer för våra dar här. Jag hoppas mitt knä kommer orka med men annars har hotellet spa och jag har laddat mes böcker och dator så ska nog bli bra. Kanske får inleda med vilodag beroende på hur Alex mår imorgon dock...
Sen blir det firande av en viss åttaåring imorgon också, kan inte fatta att vi redan är där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar