Jo jag har krupit in i min lilla bubbla, jag mår inget vidare och det hela bottnar i pengar. Vi har alltså inga och vi har fastnat i fällan, jag vill inte kalla det lyxfällan som i tv programmet men vi har lite grävt ner oss i en grop. Vi bor billigt så det är inte vårat problem men vi har våra barn i privatskolor, det är dyrt! Men gropen som är grävd är att vi har lovat dem att inte gå i spanska skolor. Vi tvingade in grabbarna i skolan i Gib, för Jamie gick det bra, men för Alex vart det inte alls bra. Idag trivs dem som fiskar i vattnet på sina skolor och jag vill verkligen inte riva upp dem igen och dessutom bryta vårat löfte... Vi har även sen ett halvår bakåt planerat en skidsemester som Jamie önskade till sin födelsedag som är på Söndag. Vi har egentligen inte råd till detta men då svärföräldrarna flyger hit för det och Jamie har längtat så länge så går det helt enkelt inte att ställa in. Jag kanske är för soft, för vek men jag vill ge mina barn världen! Så vi lappar och försöker att få ihop allt, funderar på vad vi kan sälja av, som tex en av bilarna, vår extra frys och en tv som står undanlagd. Det känns enormt jobbigt! Och jag har kommit in på en utbildning på distans som jag nu måste tacka nej till då jag helt enkelt måste skaffa jobb nu när Mollie börjar på dagis, så vi kan gå runt. Det känns tungt, men ändå skönt för på detta sätt kommer jag förhoppningsvis kunna bidra till hushållet på ett bättre sätt iaf. Utbildningarna finns ju kvar, jag menar det är inte den sista chansen till att få mig en utbildning :)
NU måste vi fokusera på att ställa mat på bordet och kanske skramla ihop pengar till någon födelsedagspresent till älskade Jamie. (Kan förresten inte fatta att han redan blir 8!)
Men jag är så enormt tacksam för att jag har mina älskade barn och min make, som får dagarna att gå och mig att orka fortsätta kämpa fast det känns hopplöst för tillfället... Tillsammans klarar vi vad som helst! I love you!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar