Galet mycket shopping?

Nästan alla bloggar jag följer från Sverige präglas av shopping, det är barnkläder och inredning till förbannelse. Jag inser att med många barn så behöver man köpa en del kläder och jag förstår verkligen nöjet i att göra det. Men när jag tittar i mina barns garderober så inser jag att jag måste tillhöra undantaget när det kommer till shoppingtokiga mammor. Jag tror att jag köpt ca 20% av barnens innehåll i garderoberna, kanske mindre, och det beror inte på att jag inte vill shoppa men det behövs helt enkelt inte. Vi har fått så mycket kläder av vänner och det mesta i Alex garderob kommer direkt från Jamie då det skiljer ungefär en storlek på dem. Mollie har mycket efter pojkarna också, fast det mesta där kommer från vänner med flickor i äldre åldrar. Dem plagg jag köpt till barnen är dessutom sånt som man sällan ärver, som kalsonger, strumpor och en och annan pyjamas. Visst händer det att jag köper kläder till mina barn, som till jul så fick dem varsitt nytt plagg och Alex fick dessutom ett par nya jeans då det bara fanns mysbrallor i hans garderob, ja oftast är det enbart efter behov. Jag förstår att jag kanske är lyckligt lottad som har vänner som mer än gärna ger mig urvuxna kläder men visst måste väl barn i andra familjer också kunna ärva av varandra? Eller är det bara mina barn (och mina vänners barn) som inte sliter sönder varenda plagg jag ger dem?! Ja jag förstår helt enkelt inte, varför måste man hela tiden måste konsumera, förnyelse kan ske på annat sätt!