Hej alla fina. Här sitter jag med blandade känslor, den främsta känslan är dock besvikelse. Ni vet hur det är när man tror att vänskapen man har med någon är starkare än den tydligen är, då blir man kanske lite ledsen och beviken. Så är det för mig nu. Min vän som ju fick barn häromdagen är ju en person jag träffar ofta, någon som jag pratar om det mesta med och som jag trodde var en av mina närmsta vänner här nere. Jag trodde helt ärligt att om något hände att hon skulle ringa mig, men det gjorde hon ju inte. Istället ringde hon en annan tjej som har visat sig vara opålitlig vid fler andra tillfällen, som förvisso ställde upp den här gången men tja ändå... Det gör mig besviken och tja lite bitter, speciellt eftersom jag gång på gång erbjudit mig att passa hennes dotter när det väl var dags. Kanske tramsigt, Pelle skulle säga att jag hänger upp mig på onödiga saker men tja jag kan inte hjälpa det... Sen hjälper det nog inte att jag presenterade dem för varandra och att det nu blivit dem som är supertajta ist vad det verkar som... Men gud tänker ni, väx upp människa, haha och ja det vore ju en enkel lösning :) Hur gör jag det? Hur går man förbi sina egna känslor, går det att hacka mina hjärna och radera? Vore så mycket enklare!
Men, jag har ju så himla mycket bra människor i mitt liv! 2 av dem har åkt hem idag, nämligen mina underbara svärföräldrar. Det har varit å roligt att ha dem här, dem är så underbara med barnen, men som vanligt när man har besök så är det ganska skönt när man får tillbaka friden i sitt eget hem. Jag har spenderat eftermiddagen med att städa och återställa ordningen. Jag har dessutom börjat packa lite, det är ju bara knappa 3 veckor kvar till flytt!!
Och på Torsdag drar jag och mamma till London, inga barn och inga män. Det ska bli underbart! Dock kommer jag väl sakna ihjäl mig efter barnen redan efter första dagen... Men tja, jag behöver nog få sakna dem för att uppskatta dem mer när jag kommer hem och för att få ny energi till att hitta på roliga saker med dem. Ladda mina batterier så att säga.
I övrigt hade jag väl 1000 saker till i huvudet men nu har det ju såklart fallit bort, så det får vänta tills nästa gång vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar