Tänkte skriva en förlossningsberättelse, innan jag glömmer bort allt.
Jag vaknade vid strax före sex på söndagsmorgon av att jag behövde vända mig, inget ovanligt att jag vaknade av det men när jag tog i för o vända mig om (smidig som en flodhäst) så känner jag hur de blir blött i trosan. Trodde jag kissat lite i trosan så gick upp för o tömma resten, tog på torra trosor och la mig igen. Vänder mig om en gång till och ploff så vart de blött i trosan igen... Börjar ana vad det här var så smyger upp igen, Pelle vaknar så jag berättar att jag tror att vattnet börjat sippra. Tar på torra trosor igen o sätter i en stor binda o sätter mig sen i soffan. Har lite små sammandragningar men inget jag klassar som värkar precis. Pelle kommer upp o tycker vi ska ringa förlossningen så vi gör det. På förlossningen säger dem att dem alltid vill kontrollera då vattnet gått så dem ber oss komma in. Så vi väcker killarna då klockan ändå hunnit bli sju och dem snart nog ska vakna iaf, jag ringer mamma o sen kör vi ner med killarna till henne.
Sen kör vi in mot östra sjukhuset och förlossningen, i bilen börjar jag få värkar, dem känns men är inte så jättemärkvärdiga... När vi kommer in får vi vänta lite och sedan sätter dem ctg, barnmorskan börjar prata lite om ifall vi vill stanna inne om det inte går igång med en gång eller åka hem igen, så hon trodde nog det skulle dröja ett tag. Men när det var klart med ctg så konstaterar hon att jag ju visst har värkar så vi fick komma in på ett förlossningsrum för o bli undersökta. Så hon undersöker mig vid niotiden o konstaterar att jag är 8cm öppen! Så åka hem var det ju inte o tala om längre. BM grejar runt där inne för hon tycker jag har för mesiga värkar och det verkar funka för from då så börjar de göra ondare och ondare. När klockan närmar sig tio så gör de riktigt ont så jag blir erbjuden lustgas. Jag har aldrig haft lustgas innan, jag vet jag testade med Jamie men mådde sjukt illa av de så gav upp. Jag ville först inte men BM övertalade mig o testa ordentligt denna gången och jäklar vilken äcklig yrsel de framkallar. Men man blir beroende av denna konstiga fylla så jag fortsatte med det. Men jag kände hur ögonen rullade i skallen och det enda som var klart i min värld var rösterna från Pelle o BM. Som ni förstår så tappade jag här fokus... Men värkarna tilltog och jag vet inte om lustgasen hjälpte så mycket för jäklar vad ont det gjorde... BM undersökte en gång till men det var inte riktigt dax än sa hon. Några minuter senare så går hon ut o säger att vi ska ringa på klockan när de börjar trycka på lite mer. Så fort dörren stängs bakom henne så börjar en värk och ja den tryckte på, jag sa till Pelle att vi nog borde ringa efter henne redan nu men att vi kan vänta på nästa värk. Så när nästa värk drar igång så får Pelle larma med en gång för det här är på allvar. Jag kan inte hålla igen, en undersköterska kommer in och strax där efter BM. BM hinner precis vägleda mig i krystandet men de var på sekunderna. Jävulskt ont gjorde det och var typ omöjligt o följa BMs instruktioner men det gick och ut kom vår lilla prinsessa! Klockan 10:49 den 1 Januari 2012 föddes alltså vår Mollie! Det första jag frågade var om vi haft rätt, om det var en tjej och ja det var det ju. Och när jag sedan får se henne så är det enda jag kan tänka att det där är ju Alex, hon var så superlik Alex när han föddes!
Jag fick prinsessan på bröstet och Pelle fick klippa navelsträngen :) Sen skulle moderkakan ut vilket gick bra. BM undersökte mig o konstaterade att jag inte behövde sys :)
Allt gick så himla bra :) Så jag är nöjd med förlossningen, den gick snabbt men den var trygg o kontrollerad. Alla mina önskningar jag hade sen innan gick i uppfyllelse. Och resultatet blev ju det bästa man kunde tänka sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar