Ni vet när man tror att livet börjar lösa sig och det största problemet är att ens barn har lite feber... Så ringer man jobbet för att berätta att man inte kan jobba imorgon heller och dem lägger in småhot ang att jag behöver vara hemma. Förstår att det skapar problem för dem men jag jobbar bara 1-2h per dag medan Pelle jobbar heltid och tjänar mer på en timma än jag gör på hela mina pass så det går liksom inte att han är hemma... Och ja det har blivit mkt det sista, men jag kan ju inte påverka det, de visste ju att jag hade barn när de anställde mig. Det är ju inte som att jag inte vill jobba, jag gillar verkligen mitt jobb, men mina barn kommer först! Inget sades rätt ut om att jag kunde bli av med jobbet eller så men mellan raderna så lät det som att detta inte var bra om jag vill stanna och jobba där... MEN hon jag pratade med är inte högt uppsatt så har ingen aning vad de högre upp tycker. Han som anställde mig som visste att jag hade barn och att detta kunde ske var ägaren så hoppas att det inte är så farligt. Men det är tråkigt att det ska bli så... Jag som kände att allt rullade på så fint ändå... Alltid är det nåt!

Annars rullar de på, Alex mår bättre men är trött, hostar o nyser hela tiden, tror tyvärr han missar sin skolutflykt imorgon. Jamie har hög feber och sover mycket idag, vi missar hans skoluppträdande som vi skulle ha gått på idag. Hans klass har uppträtt för olika föräldragrupper både i måndags och igår och idag skulle vi ha fått sett det, men nu blir det ju inte så då Jamie inte kan vara med ändå :( Dum vecka å va sjuk... Men bättre än nästa vecka, jag menar vore synd om de inte hade hunnit återhämta sig till sin skidresa.

Nej nu ska jag sluta gnälla och vila mig lite innan jag ska se om jag kan putsa fönster eller kanske baka lite för o hålla mig sysselsatt :)

TBT juli 2013