Igår ringde dem och sa att Alex glasögon va klara. En halvtimma senare var vi på plats, Alex var så exited! Och så fin han är i dem, min söta lilla farbror! Det känns som att detta är precis vad han behövde. Dels för att han såklart behöver dem för att se bättre men också för att detta gör honom lite speciell. Jag tror att han som mellanbarn kan ha hamnat mitt emellan, och det är ju så att när han gör nåt så har Jamie redan gjort det och man kanske inte får honom att känna sig lika speciell även fast man inte avser att det ska bli så. Jag vet inte, men dessa glasögon får honom att skina, det gör honom unik och han får den uppmärksamhet han behöver, även om det kanske bara är nyhetens behag. Jag inser när jag skriver det att jag måste bli bättre på att få honom att känna sig speciell jämt. Det här med att vara en rättvis förälder är inte alltid rätt, och även om man inte medvetet behandlar dem olika så kanske det blir så ibland och så vill jag verkligen inte ha det. Dock finns det ju nackdelar med att vara äldst och yngst också som det behöver funderas över, som att den äldsta lätt tas förgiven att kunna saker och att den yngsta lätt blir bortskämd och kommer undan med saker... Ja det är en jäkla balansgång...
Imorgon ska Mollie få vara speciell, eller stackarn ska ta blodprovet för att kolla upp eventuella allergier. Jag ser inte fram emot det men eftersom jag inte vill föra över min fobi så biter jag ihop, ler och säger att det bara kommer sticka till och att det inte är någon fara... Hmm jag minns sist vi försökte göra nåt liknande på denna dam och då krävdes det typ tre sjuksköterskor, såpbubblor, film på iPad och båda föräldrarna och en farmor... Men då var hon förstås sjuk och blev inlagd på sjukhuset, men ändå... Ja vi får se hur det går för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar