Borde verkligen lägga mig o sova men samtidigt behöver jag nog skriva lite här för att kunna sova... Fastän jag visste vad läkaren tyckte så var det väldigt chockartat att sitta där o höra henne säga det. Ja för jag har ju redan fått ett brev från henne där hon skrivit att jag borde föda i Sverige. Jag har hela tiden tyckt att dem varit lite larviga och att dem sagt de för o hålla ryggen fri. Men frågade henne det rakt ut och nej det handlade inte om det, mitt hjärta är tungt belastat o orkar det inte o det inte finns kompetent personal på sjukhuset så kan det gå helt åt pipskogen för mig...
Steg ett är att läkarna ska få tala med varandra, den jag går hos i gib o så min hjärtläkare i Sverige o så får vi se vad dem kan komma fram till. Om det finns någon möjlighet att ordna det så jag kan föda i Gib o kompetenta läkare finns inom räckvidd... Borde ju finnas hjärtläkare i spanien så man kan ordna de på det sättet tycker man...
Men annars så är hela min familj aktiverad i att hitta en lösning. Jag är erbjuden o bo hos svärföräldrarna i sthlm, jag vet att alla i min familj ställer upp om jag väljer o bo i Stenungsund. Men som jag ser det förutom att splittra familjen så är Jamie o skolan det största problemet. Jag vill inte ta honom ur skolan nu när vi kämpat så för att få allt o stämma för honom där... Men det är inte heller rimligt att Pelle bara ska jobba dem timmarna Jamie är i skolan. Folk vi knappt känner i Gib erbjuder sig o hjälpa till osv men det mest optimala vore ju ändå om jag kunde få föda i Gib o få vara med alla mina 3 pojkar. För blir det Sverige för mig, ja då blir det Sverige även för Alex... Jäkla pysslande o meck, o jag vill verkligen inte dela familjen!!!
Sätt din hälsa främst säger familjen och ja, självklart sätter jag min hälsa främst om jag måste... Ingen vill väl dö pga nåt sånt här?! Ja för det är värsta tänkbara utgången, hjärtat orkar inte o stannar...
Och som om inte detta vore nog så står jag ju med största sannolikhet inför en operation så fort barnet är ute eftersom klaffen har ett kraftigt läckage och högra kammaren åter igen är för stor. Förhoppningsvis blir det genom titthål men det är ingen garanti.
Ja o varför höll inte denna nya klaff då kan man ju fråga sig, ja ingen vet... Min vanliga tur. Så jäkla trött på det här, man ser en ljuspunkt i livet o då måste något annat hända. Jag vill inte behöva opereras vartannat år. Jag längtar så efter det här barnet och har gjort nu i 2 år, men detta är ett jäkla pris o betala. Alla pris är värda o betala för sina barn och hjärtat hade troligen säckat oavsett, men det känns inte så roligt o tänka att så fort bebis är ute så väntar troligen 2 operationer... Jag vill ju bara se fram emot mys med min lilla bebis, kunna njuta av bebistiden ist för o ligga hela den perioden i sjukhussängar...
När ska allt vända?? Om gud finns så ber jag på mina bara knän för ett par års uppehålla i detta kaos som omger mitt liv, SNÄLLA!!!
2 kommentarer:
Massor med kramar! <3
Usch va tråkigt att det bara blev negativa nyheter hos läkaren, hoppas ni hittar en bra lösning! Massor av kramar!
Skicka en kommentar