Ständigt dåligt samvete

Jag känner att jag kör en smal balansgång just nu, för hur jag än vänder och vrider på det så har jag lite dåligt samvete över att något blir försummat. Jag känner just nu att jag behöver plugga klart innan barnen får sommarlov för jag vet att jag kommer ha svårt att koncentrera mig, men då blir genast lägenheten försummad och jag känner att det tär på mig att jag inte kan hålla samma ordning (även fast jag är rätt pedant och huset enl andra ser okej ut). Jag vill gå all in med pluggandet och försöker göra det i den mån det går, men man varvar med att tömma diskmaskinen, sätta en tvättmaskin, plocka lite leksaker och när man plötsligt ska hämta barnen så känns det som man egentligen inte fått något gjort, även fast det såklart inte är så. Under en månads tid nu har jag ändå betat av 6 av 10 lektioner i skolan och påbörjat 1 av 4 inlämningsuppgifter så med två veckor kvar så känner jag att det är lugnt, i min takt tar en lektion ca 1,5 dag, så jag kommer hinna klart till sommarlovet. Och huset är ändå i ordning, kanske lite mer hundhår i hörnen men ingen klagar, alla har rena kläder att sätta på sig och det finns alltid rena tallrikar till middagen så det är lite larvigt att tänka som jag gör.
Det jag isf ska ha dåligt samvete över är att jag inte söker jobb så mkt som jag borde, men det beror till stor del på att jag inte vill ha ett jobb nu för jag vill ju bli klar med studierna...

Hur som helst så är det ungefär så mina veckor rullar på, det blir någon promenad med Camilla och Louise och någon eftermiddag med playdates men inte så mycket mer spännande ändå. På helgerna försöker vi dock hitta på något, som förra helgen i Gib och nu till helgen blir det antagligen stranden med fam N.

Idag går vi som på nålar då vi väntar på besked från företaget som Pelle har haft intervjuer med, jag känner att vi byggt ett stort hopp på att han får detta jobb och blir det inte så så känns det lite som att vi kommer göra magplask och tappa luften en stund. Men vi får isf ta ett djupt andetag och börja om på jakten på lägenhet i Gib och förlika oss med att vi blir kvar i Gib ett tag till. En flytt måste det bli, vi har inte råd med privatskolor och spanska skolan är inget alternativ. Gib är nära, Gib är hemma och det är något vi alla skulle trivas med, det vet vi. Så blir det inget jobb så flyttar vi till Gib och hankar oss fram ett tag till. Jag säger som det lilla blå tåget "det ska gå, det ska går, det ska gå!"

Nu åter till studier, lektion nr 7 väntar!

Från i lördags, fick inte ett enda bra syskonkort, men detta var lite gulligt iaf