Reflektioner

Vissa människor tar mer energi än dem ger, vissa får man bita sig i läppen när man umgås med dem för att åsikterna kanske inte stämmer överens, vissa människor måste alltid ha rätt och vissa människor vill bara utnyttja en. Sen finns det människor som ger mer energi än dem tar, som gör en glad, som lyssnar på vad man har och säga och kan acceptera att man tycker olika. Jag har lite av varje i mitt liv, människor som jag tycker om även fast dem kanske har någon av ovanstående brister och människor som jag hoppas tycker om mig även om dem kanske tycker att jag har någon av ovanstående brister. Jag har ofta hört att man ska göra sig av med människor som tar mer energi än dem ger, men tänk om det påverkar någon annan, som tex mina barn eller andra vänner. Är det då verkligen rätt att göra sig av med personen i fråga? Tänk om personen ifråga har många andra positiva sidor som gör att man faktiskt vill behålla personen i sitt liv fastän man blir lite "drained" av att umgås. Jag har en relation där jag känner mig som den okunniga, outbildade lillasystern i många lägen vilket får mig att känna mig mer osäker på mig själv än jag redan är vilket är lite tråkigt... Men när det inte är så så är relationen hur bra som helst. Jag tror att detta kanske handlar om att jag är väl medveten om att jag är yngst bland alla vänner jag umgås med här, att jag inte har nån fancy utbildning eller nån direkt erfarenhet med något annat än mitt hem och mina barn så jag gör mig själv till detta, men faktum kvarstår ändå att det blir sådär.
I mångt och mycket så hoppas jag att Pelle får ett jobb någonstans där vi aldrig bott, där vi inte har så många band där man liksom kan börja om. Skapa nya relationer med människor som kanske inte ser mig som den personen jag är idag utan den personen jag vill vara. Att få börja om, att kunna skaffa sig ett jobb på egen hand, att utvecklas och bli mer än jag är idag. Inte för att det är något fel på mina vänner och mitt nätverk här omkring utan bara för att inte få vara den lite lätt misslyckade hemmafrun som dem flesta redan ser mig som. Att inte behöva vara Nathalie som aldrig haft ett riktigt jobb, som bara bakar och städar för att rättfärdiga sig själv och som man måste hjälpa hela tiden... Ja det hade varit skönt. Att få vara power kvinnan med väluppfostrade barn, en man med välbetalt jobb och ett eget jobb där jag gör riktig nytta, tjänar pengar och är något mer än bara mamma och Pelles fru!

Idag har jag varit den där patetiska hemmafrun igen, förtjänat mitt uppehälle genom att städa huset, tvätta och putsa fönster. Jag vantrivs egentligen inte med mitt liv men jag känner att jag skulle behöva göra mer nu, både för min självkänsla men också för vår ekonomis skull och att inget händer gör mig frustrerad!