Splittrad

Det är blandade känslor inför hemresan, borta bra men hemma bäst är ett förvirrat begrepp i detta sammanhang när båda platserna är hemma i olika bemärkelser. Jag längtar hem till Gib till mina saker, mina rutiner och det liv vi skapat där men det är med sorg i hjärtat som jag lämnar familj och vänner bakom mig. Jag önskar att jag kunde ta med mig alla till det liv jag lever nu, att jag kunde få träffa mina fina vänner mer än ett par gånger per år och att mina barn kunde få växa upp

Med mor och farföräldrar i närheten. Men vad jag inte vill är att leva ett liv i Sverige förtillfället... Men man kan ju inte alltid få det man vill ha och man saknar inte all lika mycket när man är där, när man inte minns lika tydligt vilket fantastiskt nätverk av vänner och familj man faktiskt har här. Inte för att det är något fel på nätverket vi har i Gib men inget slår barndomsvänner och familj, folk som känt en så länge att inget behöver förklaras. Idag har jag umgåtts med min fina vän Pernilla som jag har känt sen jag började högstadiet ochdet är så lättsamt. Vi ses kanske tre gånger om året men vi kan ta vid där vi sr sist och det är inga konstigheter. Inga intriger eller missförstånd för vi känner varandra så väl! Det saknar jag där nere, men det är skönt ändå att veta att jag fortfarande har det kvar här i Sverige. 

Nå jag är kluven inför min hemresa för jag kommer sakna alla, men jag älskar livet vi sr där nere så det får det vara värt. Som tur är lever vi i en värld med internet så man kan ringa billigt, chatta och blogga!