Life keeps rolling

Våra vänner dem kom, stannade och sen åkte dem hem. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss ena dagen då vi skulle på ett knäanpassat äventyr allihop till portsmouth, Pelle fick monstermigrän och familjen B fick åka själva. Trist men så är det ibland, jag hade inte kunna åka med dem med barnen i tåg som det ser ut just nu, och utan chaufför så blev vi hemma. Dag tre åkte alla utom jag och Lucy in till London, så jag fick egentligen bara dag 1 med dem på heltid liksom. Kanske att det var bra för mitt knä, men ack så tråkigt ändå! Hur som, den tid vi umgicks så var det som alltid jätetrevligt. Det är perfekta kombinationen när både alla barn och alla vuxna kommer överens! Men trångt var det, inte så konstigt då vi dubblade antalet boende här några dar...

Sen dem åkte hem har vi hunnit med en biltur till en park vid Temsen, barnen fick leka, jag kunde gå en kort sväng och sen sitta och njuta ute en stund. Väldigt skönt med miljöombyte om än bara för en stund!

Igår satte skolan igång och med den min rastlöshet, så på två dar nu så har jag rensat i alla tre barnens rum, sorterat och slängt saker. Jag gick även lös på ett par garderober och vad jag ska ta mig till imorgon vet jag inte riktigt...
Mollie fick feber i söndags eftermiddag och är hemma från skolan, men då hon bara ser på tv och sover så ökar hon inte direkt min underhållning.
Jag har hunnit läsa ut två böcker och lyssna på en ljudbok den senaste tiden också.
Idag gick jag lös och shoppade lite julklappar och mössor, vantar och skoluniformen då kylan plötsligt kommit till stan. Nu ska jag kika lite på svenska hemsidor på fler klappar så vi slipper släpa på allt båda vägarna, min gissning är att det blir fler på vägen hem oavsett...

Mitt knä då, jo det visade sig idag när jag satte mig vid mitt skrivbord för första gången och kikade på utskrivningspapprena från sjukhuset att jag varit lite överbskyddande. Bandagen jag haft på skulle bara vart där i ca 24h... Så dem har åkt av nu och jag känner mig lite mer ömtålig i knät. Men jag är i stort sett smärtfri, är bara vissa rörelser som kan göra djävulskt ont. På torsdag ska jag till sköterskan på VC här och kolla till såren, är inte orolig då jag byter plåster varje gång jag duschar och allt ser fint ut. Rörelseförmågan i knät är inte tillbaka och med skenan på är jag rätt begränsad, klarar dock av de flesta vardagliga grejerna nu, förutom dem som innebär längre promenader eller bilkörning. Pelle sköter därför skollämningar och hämtningar plus hunden, men annars fixar jag det mesta andra i hemmet. Trodde att jag skulle ha mer smärta efter operationen, eller snarare att den skulle vara längre, nu är jag mest hindrad av skenan som minskar rörligheten. Skönt att det är på det hållet iaf!

tog typ inga bilder när vi hade besök

familjeutflykt