Dagen idag har kantats av huvudvärk, sen så nyser jag en massa och har lite ont i halsen. Så antagligen håller jag på att åka på det som Jamie har, jo för han har feber och har varit hemma från skolan i två dagar nu :( Nå förhoppningsvis slipper jag feber, det känner jag inte att jag pallar med just nu.

Mollies allergitest gick bra, jag kunde inte åka med då Jamie var hemma från skolan så Pelle och Mollie åkte dit. Hon reagerade svagt på jordnötter men inget annat. Dem fick inte träffa någon läkare nu utan har en tid för det om två veckor, så vi vet egentligen inte vad det innebär. Men det betyder iaf att vi inte har inbillat oss att hon reagerat på jordnötterna iaf, sen kanske hon håller på att växa ifrån det eller så har hon bara en mindre allvarlig allergi på jordnötter. Nå vi får se vad för diagnos och slutsats doktorn drar av det hela.

I övrigt så har jag fixat de sista med presentkalendrarna och dem hänger nu på plats inför morgondagen. Dock har vi inga chokladkalendrar, jag har hela tiden tänkt att vi ska köpa det när alla barnen är med och kan välja men det har liksom inte blivit av, så jag får väl "springa" på stan imorgon och köpa varsin till barnen, det är ju tradition!

Mys, selfie, kallt och sysselsättning vid tv:n

Milstolpe

Idag har jag nått en ny milstolpe, jag har nämligen gått en promenad med Lucy! Första promenaden bara jag och Lucy på fem veckor! Det blev ju inte någon lång promenad men vi gick en sväng, inga kryckor och inga problem! Det känns jätteskönt! Oj så många utropstecken det blev :) Men det känns som ett stort steg mot min frihet. Nästa vecka åker stödskenan av och då får jag lov att köra bil också, jag vet inte vem som blir gladast över det, jag eller Pelle ;) Han har insett hur roligt det är att behöva köra barnen överallt dem ska, helt själv... Jag vet hur det är och jag hoppas vi kommer kunnas hjälpas åt framöver, men jag tror att han kommer va så nöjd över att slippa att jag åker på det helt själv.

En milstolpe nådd

Jag kom på igår när jag skulle sova att Mollie har pricktest för allergier imorgon, så helt blank är inte veckan. Tur jag kom på det så vi inte behövde boka om igen, det tar lång tid att få en tid där. Ska bli spännande och se om något av detta ger utslag då blodprovet dem tog inte gav utslag för allergi. Vore ju jättebra om hon inte hade allergier, men hon har ju reagerat flera gånger på nötter så vore ju konstigt om hon inte hade ens lite känslighet mot det.

Idag har Pelle och jag varit och lämnat husbilen, vägen till storagen är så himla vacker, jag älskar hösten här speciellt vackra dagar som idag. Det är vackra färger överallt och Nalle puh skogarna växer täta!
Vi fick satt in torrbollar och fixat lite annat bra i husbilen innan vi lämnade och åkte hem, så ifall det inte blir fler turer i år så är husbilen iaf redo för vintern.

Sen vi kom hem så har jag städat huset, hundhår och bananflugor driver mig till vansinne och det går ju inte att utrota något av det... Grr! Jag har också gått igenom de leveranser vi fått sen vår black friday shopping, det blir flera bra julklappar där! Jag har dessutom shoppat mer, men inget roligt utan bara strumpbyxor till Mollan som hon behöver till skolan, dem går sönder på löpande band... Vet inte hur engelska skolan har tänkt när dem gjort skoluniformerna. Jag menar korta klänningar/kjolar och öppna ballerina skor till små tjejer som leker, klättrar och ramlar året runt. Jo Mollie har även skolbyxor och stängda gympa skor men några av dem andra tjejerna frågar gång på gång varför hon har pojkkläder... Skorna ger jag mig inte på, det blir för blött och kallt denna årstid med ballerinaskor men vill hon klänning ibland så får hon ha det, men som sagt, det går åt många par strumpbyxor...

Ändrade helgplaner

Jag tror att sjukgymnasten jinxade nåt, eller så såg hon att nåt var galet. För när jag var där så började hon plötsligt trycka på mitt friska knä och fråga om det gjorde ont, nej det gjorde det ju inte... Hon skakade på huvudet och sa "Jag vet inte varför jag tittar på ditt friska knä" och sen var det inte mer med det. Men igår och idag så har mitt friska knä gjort gruvligt ont, mycket värre än det nyopererade knät... Jag har inte gjort nåt alls, det är som att hennes klämmande på det triggade igång något. Otroligt irriterande är det iaf att ha ont i ett knä och inte kunna böja på det andra...

Våra planer för helgen ändrades då vi bestämde oss för att behålla husbilen hemma över helgen när Pelle ändå hade hämtat den. Men då Mollie skulle på kalas i Lördags så kunde vi inte åka iväg och övernatta. Så vi spenderade lördagen med o pyssla hemma, jag bakade bland annat och sedan på kvällen så körde vi adventsfika med vännerna istället för idag. Det beredde plats för oss att kunna åka på en dagsutflykt med husbilen idag! Ikea struntade vi i då vi hittade glögg, pepparkakor och julmust i den onlinebutik vi normalt beställer vår mat.

Så idag åkte vi ner till Hayling Island med husbilen, vi fick med oss Annika också på vårt äventyr vilket alltid är trevligt :) Vi gillar Hayling Island och vi visste att det fanns bra parkeringar för husbilen och det är inte alltid fallet, ofta sätter de en gräns på 2,2m i höjd för att inte få in husbilar... Så det blev en vända på stranden, jag hade lite svårt o gå där så jag parkerade på en liten träpir på stranden, Jamie, Pelle och Lucy gick en längre vända medan Annika, Alex och Mollie byggde ett fort på stranden :) Bara att andas havsluft laddar våra batterier så det krävdes inte så mycket mer än så. Vi fikade med Lussebullar och sen tänkte vi gå tillbaka till husbilen och laga lunch, med det visade sig att vi hade slut på gas så vi fick åka och leta upp en plats att äta. Att hitta ställen att äta på är inte svårt, men det var det här med parkeringen... Men till slut hittade vi ett ställe där vi kunde äta på, och när vi kom ut så började det typ att mörkna så vi åkte hemåt igen. En jättemysig dag blev det, både att vara i husbilen igen och att vara vid havet gjorde mycket. Nu är vi såklart sugna på att åka ut en helg med husbilen igen, men vi vet inte om det hinns med innan jul, det är bara tre helger kvar innan vi drar till Sverige. Kanske tredje advent helgen att vi försöker åka ut, men vi får se, det beror på hur kallt det förväntas bli. Vi har inte en vintersäkrad husbil, det finns tre klasser och våran är klass två, så den klarar ner till nollgradig sen kan man inte ha vatten i tankarna osv, plus att den inte är lika tjockt isolerad som en klass tre som klarar av betydligt kallare klimat. Så vi får se hur det blir...

Imorgon är planen att lämna husbilen och hämta vanliga bilen och sedan att återgå lite mer till vardagen. Pelle har fortfarande svårt för att sitta vid datorn med sitt öga så kanske inte blir full vardag men barnen ska iaf till skolan. Men förutom skola osv så ligger veckan blank fram till fredag då svärföräldrarna kommer på besök!
Gissar att min rastlöshet kommer växa sig stor under de närmsta dagarna, får se om någon garderob behöver röjas igen eller nåt ;))

Mys med Mojmoj när grabbarna var iväg

Trötta men nöjda killar efter freda-lördags övernattning med scouterna

grabbarna grus...

Safety first!

Äntligen tillbaka i husbilen

lussebulle på stranden, family photo

bus på stranden

promenad på stranden, Pelle Jamie och Lucy

Mitt ställe på stranden

Selfie time

byggmästarna :)

lägesrapport

Idag har jag varit till sjukgymnasten, jag vet att alla nog inte bryr sig om resultatet men jag vet också att stora delar av min familj läser här inne så ni som inte bryr er får hoppa till nästa stycke ;) Nå faktum är att jag tydligen gör väldigt bra ifrån mig med mitt knä! Hon hade allmänna målsättningar från 0-6 veckor, 6-12 veckor osv och efter fyra veckor har jag uppnått alla för 0-6 veckor. Jag upplever ju att mitt knä är svullet och det sa hon är helt normalt och kan fortsätta ett tag. Eftersom jag haft flera ingrepp i knät samtidigt så hade hon inte varit förvånad om jag var långsammare än normalt vid återhämtning men ist så ligger jag före. Jag själv tycker inte att det sker någon förbättring men för tre veckor sen kunde jag böja knät i 75 gradig vinkel och idag 100 (110 med hjälp av handen) och det är tydligen en jättebra utveckling. Personligen tycker jag allt tar väldigt lång tid, jag hade inte förväntat mig så här lång återhämtningstid och är bara frustrerad men när jag gick så sa hon till mig "You are doing fatastic progress, you just need to realise it". Så försöker ta åt mig och inse att det kommer ta längre tid än jag hade tänkt.

För övrigt idag var jag på Alex klass assembly, dem var superduktiga! Pelle var iväg för att serva husbilen men pga trafik så kom han försent och fick boka om, så himla typiskt... Själv fick jag ta bussen till sjukgymnastiken, eller jag skulle men sen åkte bussen ifrån mig... den körde in på fel hållplats och när jag och en annan gick för att åka med så började han blinka ut från hållplatsen och fast vi kom fram och knackade på dörren så körde han bara.... Så fick gå och ta en taxi, dock skulle en annan man till sjukhuset också så vi delade och det blev inte så dyrt i slutändan som tur va. Men jävligt dåligt av den busschauffören!

Nej nu ska jag mysa med Pelle och Mollie, killarna är iväg på övernattning med scouterna :)

Hola!

Jag har ägnat mig åt lite lugnare aktiviteter sen i tisdags då jag var på stan och överansträngde mitt knä, jag verkar få acceptera att jag inte kan göra det jag så gärna vill göra. Men fick köpt de sista jag behövde till presentjulkalendrarna och lite annat smått o gott, så nu bör jag kunna hålla mig från stan ett tag. Igår var den mest ansträngande grejen jag gjorde att baka en äpplekaka till eftermiddagsfika och sedan laga mat. Idag har jag gjort lite mer, jag har tagit fram ljusstakar, även fast jag egentligen tycker det är lite tidigt. Men mysigt blev det! Jag ville inte vänta då jag imorgon kommer göra er än jag borde med mitt knä och på Lördag tänkte jag baka lussekatter och på söndag ska vi ha adventsfika med folk så då måste det vara klart. Så det fick bli idag för att inte överanstränga mig igen, jag har varit för svullen och haft för ont för att göra det igen.

Har även ägnat senaste kvällarna åt att slå in alla paket till julkalendrarna och även andra klappar, Pelle tycker att jag är hysterisk men jag är så jäkla uttråkad att jag gör vad som helst för o hålla mig sysselsatt :)

Årets skolfoton har kommit

köpte en liten söt ID-bricka till Lucy häromdan

Eftermiddagsfika igår

Julstrumpepyssel och fina Lucy

Jodå vi fick ihop det!

Om någon undrar så fick vi ihop dagen, jag gick upp med barnen i ottan och gick i lugn takt till busstationen där vi tog bussen till skolan. Vi kom i tid och Jamie hann med på sin lilla utflykt. Eller egentligen så var han på en utbildning, han ingår i skolans sports crew och dem är ansvariga för att hålla koll på sportutrustningen men också senare tror jag för att hålla i lite lekar och så med de yngre barnen. Han kom hem väldigt glad idag, han hade fått en t-shirt som nog hade suttit bättre på Pelle, ett tidtagarur och ett diplom där det stod att han klarat sin träning och nu var en fullvärdig medlem av sin skolas sports crew. Det är något som Surrey håller i som är typ vår län/landskap så det var massa andra barn från andra skolor där också.

Hur som helst så kom Jamie iväg och vi andra fick vänta snällt tills skolan öppnade för resten av barnen, droppade av Ale xoch gick vidare för att vänta med Mollie tills hennes fröken släppte in henne. Sedan började min väntan på bussen hem, sprang på Nadine som hade bråttom iväg på väg till busshållplatsen. Några minuter innan bussen skulle komma så ringer Nadine, hon hade fastnat med någon annan och var ändå sen så hon erbjöd sig att kör hem mig. Hon är guld, det var hon som körde barnen både på morgonen och eftermiddagen i fredags!

Sedan hade vi tur och fick hem vår lagade bil klockan två så att Pelle kunde köra och hämta barnen igen. Snacka bra service på den försäkringen, dem hämtade bilen och levererade tillbaka den lagad och tvättad! Den är dyr försäkringen, men i sådana här lägen så är det ju värt det! Vi hade också kunnat få en hyrbil under tiden men trodde ju inte att det skulle behövas, och förutom i morse så har vi ju inte behövt det. 

Nå Pelle var piggare idag så han vågade köra, vi var även ute på ett par ärenden o åt lite lunch. Killarna ska på övernattning med scouterna (inomhus) på fredag och behövde liggunderlag så vi fick köpa det, plus att yoghurten var slut och jag behövde hämta ut ett paket på posten.

Fredag kommer också bli en busy day, förstår inte hur allt hinner hamna på samma dag.. Men hade jag varit frisk hade det inte varit en sån big deal men med benet i skenan och ingen bilkörning så blir det lite mer omständigt. Först så ska barnen till skolan och då på morgonen har Alex klass assembly, Pelle ska iväg och hämta husbilen och sedan köra iväg den på service så jag får lov att gå på assemblyn. Något jag förvisso tycker ska bli roligt, men sen får det bli buss hem för mig. Vidare sen ska jag på sjukgymnastik och eftersom Pelle är iväg så får det bli buss igen. Har väl aldrig behövt åka så mycket buss tidigare sen jag tog körkort ;) Fast nä nu ljuger jag, vi åkte mycket buss i Gibraltar.

Sen är det hem och fixa middag för på kvällen ska killarna iväg på den övernattningen. Så efter att ha inget o göra så blir det fullt ös igen. 

Till helgen så är det första advent, vi hade tänkt dra till Ikea för o fixa lite julmust, glögg och pepparkakor men på lördag är Mollie bjuden på kalas så det får bli på söndag isf. Får se hur många andra svenska vi springer på då... Måste hinna få upp våra ljusstakar också, tänk att det redan är jul igen... Det var ju precis sommar?! Nej nu får jag sluta svamla, vi hörs!

I väntan på bussen

Meck o problem

Det är mycket på gång som kräver planering här hos oss men ändå är jag så sjukt uttråkad. Jag kan ju inte vara i farten längre och göra det jag normalt gör så jag får planera, tigga hjälp från andra och titta på medan andra stressar för att få ihop det. Jävla knä...
Nå just nu försöker jag få ihop morgondagen, Jamie ska iväg på en grej i skolan och behöver vara där en halvtimma tidigare än normalt vilket iofs inte är det största problemet. Det största problemet är att Pelle inte alls har återhämtat sig så kvickt som han gjort vid tidigare operationer och kan därför inte cykla med barnen till skolan. Bilen är iväg på verkstan men det spelar inte så stor roll för Pelle ser inte bra nog för att köra och jag får inte. Jag kan inte gå med dem till skolan och Pelle orkar inte heller, så nu lutar det åt buss, bara man kan lita på att bussen kommer i tid så Jamie inte missar det han ska på med skolan... suck! Vi kan inte be om skjutshjälp då det inte är så många som ska iväg på det Jamie ska på och därför behöver dem inte vara där så tidigt... Men buss får det bli, vad ska vi annars göra?!

Pelles operation då, nja det blev ju inte som det var tänkt, dels pga att den inte blev genomförd då han hade för mycket ärrvävnad i muskeln som skulle opereras att dem inte vågade göra det, något som upptäcktes när dem redan gått in i ögat. Och dels pga han reagerade jättestarkt på narkosen och är fortfarande idag två dagar efter jättetrött och påverkad. Att han blev så påverkad gjorde att jag var tvungen att hämta honom, så fick fixa barnvakt åt killarna efter skolan, plocka med mig Mollie som var hemma sjuk och ta en taxi till sjukhuset, ha taxin väntande där medan jag hämtade Pelle och sedan åka taxi hem igen.... billigt? Näää... Men vad gör man inte. Nu är vi väl lite besvikna då detta skapat så mycket problem utan att det blev något av det. Pelle ska få ny operationstid fast på ett speciallist sjukhus där dem tror att dem kan genomföra operationen, så då börjar det om igen. Men vid det laget lär ju jag vara på benen iaf!

Helgen har därmed blivit tråkig, Pelle har sovit större delen av den, jag och barnen har städat idag, fixat med läxor och så men mest blir det TV, spel och lek inne... Stackars barn.
Jag badade iofs hunden igår, det var dax, och ju mer vi gör det desto mer verkar hon gilla det. Nu hoppar hon frivilligt ner i badkaret och när jag tvålar in henne så ser man att hon njuter :)

Kvällsfika igår

Fina Lucy

Lite av varje

Veckan rullar på och med den livet, det har nu gått tre vekor sen min operation så jag är halvägs till att bli av med stödskenan! Det längtar jag efter, mitt knä känns mycket bättre och jag är redo för att träna upp det ordentligt igen! Ja jag vet, det är för tidigt men jag är inte känd för att ha mycket tålamod när det gäller sånt här... Men jag kommer att vänta, och tills det är dags så fortsätter jag med de övningar sjukgymnasten gav mig.

Vi va på utvecklingssamtal med barnen i tisdags och jag kan på riktigt inte bli så mycket mer stol över dem! Vi träffade alla tres fröknar och ingen av dem hade något som helst att klaga på. Dem ligger bra till, är väluppfostrade, bra kompisar, hjälper till när dem kan och är allmänt bara trevliga och duktiga i skolan! Det känns helt amazing att få höra detta om alla tre barnen, men speciellt när det gäller Alex som ju låg mycket efter förra året. Det betyder alltså att han är i kapp sina jämnåriga, han gjorde två års arbete på ett kan an säga och jag är så jökla stolt. Ibland så kunde de bli lite tokigt för alla tre när det svenska tänket kom in men det var inget någon av lärarna såg som ett problem, och Alex som har en svensk fröken (han har två klassföreståndare) så var det ingen big deal eftersom hon kunde se snabbt att han stavat på svensk sätt eller satt orden i svensk ordföljd istället :) Alla lärarna uppmuntrade till tvåspråkigheten och förstod att det kunde bli tokigt då vi övar svenskan hemma.

Igår var Pelle och jag en snabbis till centrum för att kolla upp en sak för killarnas julklapp, vi sprang även över lite andra julklappar och så lämnade jag tillbaka böcker på biblan. Sen hade Pelle en pre-op undersökning på sjukhuset så jag åkte med, och medan han gjorde undersökningarna så gick jag tilla vdelningen jag blev opererad på och tiggde till mig ett par extra stödstrumpor. Jag fick bara ett par så jag har fått kombinera det med ett par jag hade hemma som inte går lika högt upp för att kunna tvätta dem. Inte lätt annars när jag måste ha dem på dygnet runt.

Idag har jag haft besök av Thomi och Artemis en sväng och om en stund ska jag ta en dans med damsugaren och vika lite tvätt, hoppas allt är bra med er!

me and my girls

nyklippt kille o Lucy

mina fina killar å Lucy

3 veckor post operation

Nytt tak, nu ska det bara torka och sen målas

Helgen

Ytterligare en vecka har kommit till ända och nu är det inte många veckor kvar på detta året och jag längtar efter ett nytt år nu. Men först ska vi ta oss igenom ytterligare en operation, fira en till födelsedag och fira jul och nyår!

Jo nu är det Pelles tur att opereras, han ska göra en tredje ögonoperation redan nu på fredag. Han fick en återbudstid, men vi visste att det var på gång. Så till helgen kommer vi vara två handikappade, eller en handikappad och en blind ;) Men som tur va är det bara några dagars återhämtning för Pelle och inte månader som det är för mig. Men vi har fått ragga skolskjuts åt barnen och folk som promenerar vovven... Snart hoppas jag vi är ur den här perioden när vi måste be om hjälp hela tiden, för det känns som att vi inte får ge tillbaka någonsin.

Nå denna helgen har varit bra, igår ösregnade det och förutom att Jamie var på fotboll så var vi inte ur huset direkt. Pelle är inne i en bokserie och läser varje ledig minut, själv såg jag mest på TV igår och barnen dem bråkar, leker, bråkar och spelar tv-spel...

Idag har vi haft en busy dag, killarna hade en parad till kyrkan med scouterna då de va remembrance day, vilket är en dag att hedra alla soldater som föll i första världskriget. Detta gör folk genom att bära röda blommor på jackslaget och så hade scouterna en parad då.
Efter parade så körde vi till centrum för att fika, det är ju fars dag och då måste man ju fira! Vi mötte Annika och fikade på starbucks då dem skulle ha svenska kanelbullar, men tyvärr var dem slut så vi fick nöja oss med andra bullar. Sedan blev det en vända i stan, Alex skolskor var trasiga igen... Vi köper fasen nya skor varannan månad till honom, et inte riktigt vad han gör med dem. Denna gången blev det riktiga läderskor med en ordentlig sula, så nu håller vi tummarna för att det håller för lite längre hållbarhet. Vi hittade även riktiga vinterstövlar till Jamie som han behövde och inne på friluftsaffären hittade vi termobyxor så nu är alla barnen redo för jul i Sverige! Pelle och jag har inga vinterskor än, men det löser sig nog :),
Efter några timmar i centrum så åkte vi hem, jag satte på en gryta till middag och så bakade Jamie och jag ett viking bröd, något han hade i läxa att göra. Gott blev det, funkade bra till grytan också!
Sen var vi bjudna på mer fika hemma hos Thomi och Kostas, det var trevligt som alltid! Nu är jag officiellt slut, en kväll framför TV:n är allt som är kvar på dagens to-do-list.

vi fixad amerikanska pannkakor ihop igår

Cool Jamie i nya termobrallor och vinterskor, klassiska snow joggers :)

Bakade med Jamie

nytt innertak

Igår kom det två byggarbetare hit, dem skulle fixa vårt tak i köket. Något vi helt glömt av så köket var fullt av disk (Pelles diskdag i onsdags) och allt annat man har i ett kök... Jag kan säga att de fick åka o äta frukost medan jag röjde undan allt... Sen började dem riva ner resten av de gamla taket, det var en jävla röra. När det var river målade dem på nån blå färg, vet inte riktigt vad det var men det behövde torka i minst 24h så dem kunde inte fortsätta mer denna vecka utan kommer åter på måndag. Dock städade dem ur, och jag städade igen och nu kan vi använda köket som vanligt igen, tills på måndag då allt ska ut igen, får då ska nytt tak på plats, de ska typ spacklas upp, eh jag vet inte vad det heter på svenska, plaster säger dem, sen ska det torka och sen kan dem måla.... Så vi kommer få röja köket i två omgångar till, jippi.... Men sen ska det vara fint igen!
Arbetsledaren förklarade för mig att det här spacklet (plaster) som sitter i taket ska vara ca 5cm medan vårt endast är 2 cm och att det antagligen är anledningen till att det rasade in... Så som allt annat i det här huset så är det fuskgjort för att komma billigt undan.... Men denna gång görs det ordentligt iaf.

Tak rivs och nyfiken hund

Uppskatta ögonblicken

Ibland ställer jag för stora krav på livet, men det är ju så att allt inte är fantastiskt och ibland händer saker som gör att det inte blir som man tänkt sig. Jag tror att jag behöver lära mig att uppskatta ögonblicken istället för att försöka få hela dagen/helgen/veckan/livet att var perfekt. Igår kväll hade jag ett perfekt ögonblick med Mollie, vi kramades, tog selfies och busade i soffan, det var ett perfekt ögonblick med min lilla tjej medan hon var glad och nöjd. Men skulle jag se till hela eftermiddagen och kvällen så skulle den var långt ifrån perfekt då Mollie tidigare gapa och skrikit för att hon inte fick den röda filten som Alex hade utan var tvungen att nöja sig med den lila, som låg precis bredvid henne... haha, ja dem får sina idéer...

Ett perfekt ögonblick

Älskar er

För många olyckor nu!

Lite läskigt är det, det finns så många idioter på vägarna... Den senaste veckan har flera i min närhet varit med om bilolyckor pga idioter och vet ni, i förra veckan så blev vi påkörda bakifrån. Jo det är sant, en bil framför oss skulle svänga höger över vägen så vi fick stanna, bilen bakom var inte lika uppmärksam och körde in i oss bakifrån. Det var ingen fara, vi mår bra allihopa och vår bil fick bara en lite buckla bak på kofångaren. Men gud så irriterande, vi hade haft vår nya bil i några veckor och så händer detta! I den gamla bilen hade vi inte brytt oss men nu väntar vi på tid för reparationer via försäkringsbolaget, var ju inte vårt fel så det får ju han som körde på oss stå för, eller hans försäkringsbolag iaf. Men det kostar ju i tid för oss, tid vi hellre hade lagt på något annat! Hur som helst så var vår lilla olycka ingen big deal i jämförelse med de olyckor som många andra råkar ut för, nu har dem jag känner haft änglavakt och klarat sig utan skador men så många andra människor blir allvarligt skadade eller dör pga folk inte kan tänka längre än nästan räcker. Jag önskar att man kunde prioritera säkerhet framför annat, det är onödigt att gena på smala vägar, speciellt när det är snö som det är i Sverige nu. Det var så jag hamnade i diket i snön den där dagen för ca 6-7 år sen, hon jag mötte kunde inte hålla sig på sin sida vägen och plötsligt gled jag ner i diket pga svaga snökanter. Det var ju ingen fara då heller för mig, men helt onödigt!
Så tänker er för både en och två gånger när ni är ute och kör!

en vanlig skylt här i england

Life keeps rolling

Våra vänner dem kom, stannade och sen åkte dem hem. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss ena dagen då vi skulle på ett knäanpassat äventyr allihop till portsmouth, Pelle fick monstermigrän och familjen B fick åka själva. Trist men så är det ibland, jag hade inte kunna åka med dem med barnen i tåg som det ser ut just nu, och utan chaufför så blev vi hemma. Dag tre åkte alla utom jag och Lucy in till London, så jag fick egentligen bara dag 1 med dem på heltid liksom. Kanske att det var bra för mitt knä, men ack så tråkigt ändå! Hur som, den tid vi umgicks så var det som alltid jätetrevligt. Det är perfekta kombinationen när både alla barn och alla vuxna kommer överens! Men trångt var det, inte så konstigt då vi dubblade antalet boende här några dar...

Sen dem åkte hem har vi hunnit med en biltur till en park vid Temsen, barnen fick leka, jag kunde gå en kort sväng och sen sitta och njuta ute en stund. Väldigt skönt med miljöombyte om än bara för en stund!

Igår satte skolan igång och med den min rastlöshet, så på två dar nu så har jag rensat i alla tre barnens rum, sorterat och slängt saker. Jag gick även lös på ett par garderober och vad jag ska ta mig till imorgon vet jag inte riktigt...
Mollie fick feber i söndags eftermiddag och är hemma från skolan, men då hon bara ser på tv och sover så ökar hon inte direkt min underhållning.
Jag har hunnit läsa ut två böcker och lyssna på en ljudbok den senaste tiden också.
Idag gick jag lös och shoppade lite julklappar och mössor, vantar och skoluniformen då kylan plötsligt kommit till stan. Nu ska jag kika lite på svenska hemsidor på fler klappar så vi slipper släpa på allt båda vägarna, min gissning är att det blir fler på vägen hem oavsett...

Mitt knä då, jo det visade sig idag när jag satte mig vid mitt skrivbord för första gången och kikade på utskrivningspapprena från sjukhuset att jag varit lite överbskyddande. Bandagen jag haft på skulle bara vart där i ca 24h... Så dem har åkt av nu och jag känner mig lite mer ömtålig i knät. Men jag är i stort sett smärtfri, är bara vissa rörelser som kan göra djävulskt ont. På torsdag ska jag till sköterskan på VC här och kolla till såren, är inte orolig då jag byter plåster varje gång jag duschar och allt ser fint ut. Rörelseförmågan i knät är inte tillbaka och med skenan på är jag rätt begränsad, klarar dock av de flesta vardagliga grejerna nu, förutom dem som innebär längre promenader eller bilkörning. Pelle sköter därför skollämningar och hämtningar plus hunden, men annars fixar jag det mesta andra i hemmet. Trodde att jag skulle ha mer smärta efter operationen, eller snarare att den skulle vara längre, nu är jag mest hindrad av skenan som minskar rörligheten. Skönt att det är på det hållet iaf!

tog typ inga bilder när vi hade besök

familjeutflykt

bättre o bättre

För varje dag som går så blir jag mer och mer rörlig och mer och mer självständig. Första dagarna var toabesök en kraftansträngning men idag har jag lagat lunch ihop med barnen och tom tvättat en tvättmaskin.

Mamma åkte hem igår efter nästan en veckas slavtjänstgöring hos oss, tack snälla mamma det har varit guld värt! Vi har sådan tur med vårat backupnät ändå, till och med här i England, som idag, Pelle var iväg över dagen på begravning i Sverige och genast har jag två vänner som ställer upp, tar ut hunden och fixar med hämtmat. Det är fantastiskt! Och mamma som kom från Sverige bara för att passa upp på oss med tvätt, matlagning och städning, amazing!

Halloween passerade här, grabbarna fick fira på scouterna och Mollie fick gå på gatan här o göra trick or treat med grannarna. Hon var överlycklig!

Imorgon kväll får vi besök från familjen B, något vi alla ser fram emot enormt. Synd bara att jag är handikappad och inte kan hänga med på all kul... Men bara att få umgås i fyra dar räcker så gott! Och barnen blir roade, något dem är i stort behov av då dem är uttråkade och går varandra på nerverna hela tiden...

dagens crew