En pärla i örat

Idag på morgonen så var det dags, dags för Jamies lilla pärla i örat att komma ut! Vi hade tid kl nio och åkte i god tid då trafiken åt det hållet är helt hopplös den tiden, det verkar dock som att doktorn inte var lika förutseende då han vart 40min sen till vår tid! Jodå vi frågade och det var ursäkten vi fick, att trafiken var riktigt illa... Nåja när det väl var dags så hade ju Jamie hunnit stressa upp sig rätt rejält också, att ha någon som pillar i ens öra är ju inte direkt behagligt så det kan man ju förstå. Så när doktorn började titta och pilla med sina verktyg så blev Jamie så rädd att han började gråta. Dock hittade doktorn pärlan och efter några försök så fick han ut den, utan bedövning eller nåt! Jag är så himla stolt över Jamie som låg still och lät doktorn greja fastän han var så rädd. Och ja det var en brun lite pärla, en sådan som man har när man gör pärlplattor. Doktorn trodde inte alls att den suttit i örat i flera år men jag tror på Jamie när det gäller detta, jag menar vilken normal nioåring stoppar in en pärla i örat?! Hur som helst så är örat lite ömt nu men inget var skadat, tack och lov! Så nu hoppas vi Jamies lock för öronen släpper och att han hör lite bättre!

I övrigt idag har jag kört på städning, det verkar ha blivit min standard städdag nu, Tisdagar. Sitter och väntar på att golven ska torka så jag kan fixa lite i köket innan vovven behöver ut en vända och killarna behöver hämtas. Sen blir det middag och så jobb för mig. Ja och det är väl min tisdag på det hela då!

mammas älskade Jamieson