onsdag, juni 03, 2009

A bad feeling

Gud är så trött, fick ändå sova till halv nio idag men antar att jag slappnar av idag. Det känns så tomt idag, jag har kämpat med körkortet sen januari, pluggat sen i mars och nu så behöver jag helt plötsligt inte göra nånting alls. Jag får köra bilen och Pelle är mer entusiastisk till det än vad jag är. Jag tycker det är skönt o sitta bredvid, är rädd för allt ansvar det innebär med o köra själv. Jag litar inte på mig själv ännu. Pelle vill gärna att jag kör o erbjuder sig o cykla till jobbet så jag har tillgång till bilen osv men jag är så van vid att vara hemma utan o kunna ta mig någonstans. Plus att jag inte känner mig mogen att köra själv i den stora bilen, jag klarar det nog, annars hade jag ju inte fått körkortet men vår bil är så mycket större o klumpigare o jag har inget självförtroende :( trodde det skulle komma med kortet men icke :/ Men så småningom kommer väl det också o tills dess ska jag självklart fortsätta köra trots klumpen i magen. Men Pelle är så söt, gud vad jag älskar den killen, men han förstår mig inte. Han fick sitt självförtroende med kortet och fastän jag nog är mer redo för kortet än honom (då han fick sitt) så känns det inte som det... Blä jag trodde inte det skulle bli så här. Men har en ovanligt negativ dag idag.
Men jag har fått packat upp flera lådor, Jamie o jag byggde ett torn av lådor ända upp till taket så han tvingade mig att röja ur låda efter låda tills det inte kunde bli ett högre torn :D Det är en av grejerna han har hjälpt mig med idag, emnd et är så, när ett barn är snällt o hjälpsamt ja då gnäller det andra. Väldigt sällsynta tillfällen dem båda är nöjd samtidigt.
Sen har jag krattat en femtedel av vår stora trädgård o konstaterat att vi måste skaffa en gräsuppsamlare till gräsklipparen, för hua för o göra detta varje vecka!? jag gillar trädgårdsarbete, ja ni vet, påta i jorden, plantera blommor osv, men kratta gräs? Näää! men bra träning vart det :) Ja igår kväll så klippte vi gräset, vi har 2 klippare så vi tog varsin, hade hört att det skulle regna idag. Inte för att det kommit många droppar regn under dagen... men bra att det är gjort nu när vi ska iväg. Nu ska vi bara skaffa katt, blom o postvakt också, men frågar nog grannen.

Fredag blir det studenten för Manne uppe i älvdalen, dem har tydligen typ nollgradigt där så känns ju som en halvrolig början på vår sommarsemester... Men det är Manne värd :) Sen verkar det inte vara lika sommrigt i sthlm heller men där är jag van vid att regnet faller ;) Vi brukar säga det att så fort jag kommer till sthlms skärgård så går solen i moln o det börjar regnar, och när jag åker därifrån så kommer solen fram igen... vet inte vad det är för dumheter. Men förra sommarn var vädret ändå hyfsat, minns att jag badade flera gånger. Hoppas för barnens skull att sommaren kan komma även dit så dem kan leka på stranden, få åka lite båt och ha en svensk sommarsemester helt enkelt.

Så vi får se hur mkt jag kommer skriva, troligen blir jag online nån timme om dagen iaf, vi har ju mobiltbredband o laptopar så... :) Tjingeling ;)


Sommaren 07, Nalle o Gizmo i båten på ingarö.

4 kommentarer:

Pernilla sa...

Ha en trevlig semester ;)

Sandra sa...

tror som du sager, man maste vaxa sig in i sjalvfortroendet, sen finsn det en anlendign til att kilalr far betala mer i forsakringspengar pa bilen, dom far sjalvfortroendet alldeles for snabbt inte vi som far det for langsamt ;)

bluerain sa...

Jag förstår att det känns läskigt att köra helt själv! Själv har jag jättesvårt att föreställa mig hur det skulle vara att köra själv utan att ha det extra stödet från personen brevid, som jag har nu när jag övningskör. Självklart är det läskigt att från ena dagen till den andra gå från att köra med "stödhjul" till att klara sig på egen hand. Känns det osäkert, så ta lite kortare turer på egen hand i början och om du ska köra längre eller krångligare vägar ser du till att Pelle finns med. Efter ett tag kommer självförtroendet ska du se! Och känslan av att inte kunna ta sig någonstans kommer försvinna fort den också när du känner att du vågar. Jag tror på dig! Det är en stor bedrift att ha tagit körkortet! Kram!

Milla sa...

Grattiskramar till körkortet! Åh, så härligt för dig. Fast jag kan förstå att det inte riktigt känns som en befrielse, riktigt ännu. Men det är "bara" att ta tjuren vid hornen, och sätta sig i bilen och köra. Och helst själv, annars tror man aldrig att man klarar det själv sen ändå. Passa på att åka på lite turer, ta bilen till mamma om du har möjlighet. Man får försöka tänka att "hur tokigt kan det gå, egentligen?".. Det värsta är väl att man kör vilse och får leta sig tillbaka, men det är ju en utmaning och bedrift i sig. Mitt råd är att försöka köra så mkt som möjligt själv, utan en betryggande hand (och ett extra par ögon) bredvid sig. Det blir så lätt att man förlitar sig på den personen då och aldrig riktigt får känna av att man faktiskt kan köra själv. För det kan du ju nu! =)
Kram på dig.