allmänt

Åhå vad jag är trött, även fast jag fick sova riktigt okej inatt, Alex vaknade endast 2 gånger innan vi gick upp, o första perioden sov han mellan 22.30-03.50 så blev 5 timmar i sträck :) behöver jag endast amma 2 gånger per natt så kan jag leva med det. Men gillar inte när han har sina vakenperioder på 3-4 timmar mitt i natten som igår... då vaknade han kl 4 o somnade inte om förrän vid 7... Inte får jag sova där i mellan heller så man blir ju lite trött o irriterad!
Idag har Alex sovit kanske 2 timmar på hela dagen o han vägrar fortfarande somna, ligger i vagnen här brevid o försöker övertala mig om att ge honom mat igen, men han har ätit till o från de seanste 3 timmarna så han kan helt enkelt inte vara hungrig. Både enligt Ann-marie på bvc o pelles mamma så är det "bara" att stoppa in nappen o skaka vagnen... yeah right! I wish that worked! Nej så han är lite sur nu o jag är rätt trött på att bära runt på honom så han får just nu stärka sina lungor, hemsk mamma jag är va? Enligt Pelle har jag blivit en präktig morsa av att hänga på familjeliv men skulle jag skriva där att ajg lät min 4 veckors son ligga o skrika så skulle jag få stämpeln barnmisshandlare så kanske inte är lika präktig som dem trots allt...
woho efter 10min skrikande så tog han nappen! får se hur länge tystnade varar, har jag tur så somnar han!
Idag har det lixom blivit en slappdag eftersom Alex inte har velat sova, Jamie o Pelle var ute med Nalle i förmiddags o sen fixade vi pannkakor till lunch. Sen har vi typ suttit framför tvn... åt kinamat o såg på filmen madagaskar i full HD, riktigt bra film :)

Imorgon är det måndag o då ska jag o Camilla iväg o välja färger till kontoret :) sen till helgen ska vi måla där, ska blir riktigt kul!

Irriterad!

Shit vad jag blev irriterad, var ute med Jamie o på vägen hem tänkte jag gå förbi bokia o köpa frimärken. Inne på Bokia är dem sjukt slöa i kassan o vi får vänta ett bra tag, vilket innebär att jag fick jaga runt Jamie tills jag var svettig. När det äntligen blev vår tur så ber jag om frimärken o tar fram kortet, skulle bara ha två frimärken så handlade om 11kr o då vägrade han låta mig betala med mitt kort. Började beklaga sig över att han inte tjänade några pengar på det eftersom han inte fick betalt för o sälja frimärkena o det kostade med korttransaktion. Tyckte att jag skulle gå o ta ut pengar för att HAN skulle tjäna pengar annars var han tvungen o ta ut en extra avgift för att jag betalade med kortet. Att ta ut extra avgift på visa kort är olagligt och varför skulle jag betala extra för hans skull? Nej jag blev så himla irriterad och sa att då går jag nog någon annan stanns o köper frimärkena där inte jag förlorar pengar på det o så gick vi... Nej fy fan, det hade varit en sak om jag visste innan att dem tar ut en extra avgift för då är man förberedd men att han står där i kassan o tycker att jag ska tycka synd om honom... Usch! O han är väl för 17 inte där för o tjäna pengar på frimärken utan på sina böcker som dem för övrigt tar hutlösa priser för så dem har nog marginaler som täcker upp för sånna småköp som tex frimärken...

Annars rullar livet på, i torsdags åkte vi till Torp för o kolla på nya mobiler för Pelle är sugen på ny mobil. mig kvittar det iofs men vore skoj med en mobil med lite bättre kamera eftersom jag ofta fotar med mobilen o sen vill jag ha en mobil som stödjer msn. Men vi kom inte hem med några mobiler för vi ville jämföra olika abonnemang och telefoner. Just nu sitter Pelle som bäst o jämför high tech mobiler på nätet :D Själv känner jag mig lite halvinspirerad...
Och igår var vi iväg på IKEA för o köpa möbler till kontoret och en byrå hem så vi får plats med även Alex kläder :) Men dem höll på o bygga omså det var enormt rörigt o vi fick gå fram o tillbaka flera gånger... O man hittade inte allt man ville kolla på :/ Men vi fick köpt 2 skrivbord o ett litet bord till kontoret sen blev det ett par stekpannor, ljus i massor o lite annat smått o gott hem förutom byrån då. Blev en enormt lång dag eftersom vi gick vilse flera gånger...

Besöket igår gick faktiskt bra, dem hade med sig min mormor också vilket var trevligt. Inte för att mormor är till så stor hjälp vid fikabordet för hon hänger inte alls med i samtalen men kändes ändå på nåt sätt bättre. Sen var dem bara här 1½ timme vilket var rätt lagom :)
Vi fick kläder till lilleman av dem, lite roligt för när gabbe o Emma var här så fick vi en body o ett tvåpack strumpor till honom och igår fick vi likadan body o likadana strumpor av Lisbeth o Göran :D Sen fick vi även en jättesöt pyjamas. Spelar för övigt ingen roll att det var likadan body för dem var inte i samma storlek så kommer bara bli att han använder dem efter varandra eller hur man ska säga.

Inatt fick jag sova 5timmar i sträck för Alex sov samanlagt i 6 timmar, väldigt skönt. fast egentligen blev det bara 4 timamr för mig för vaknade till en timme innan Alex vaknade av att han gnydde till, men somnade om lika snabbt så var ju knappt vaken.
Men var väl inte mer än rätt att han kompenserade mig för natten innan då han vägrade somna o bara skrek fram till kl 4...
Ska väl tillägga att ajg sov mer än 5h men att resten var inemellan ammningspauser dåra.

Obehag fram på kvällningen

Två gånger på en dag :) Ja ibland kan det blir så!

Imorgon ska min morbror och moster komma på besök hit, det känns väldigt underligt då vi inte direkt har nån kontakt. Visst dem har alltid funnits här o jag får kort när jag fyller år och vi har varit där kanske nån gång per år o vise versa men jag KÄNNER dem inte alls. Jag känner mig ganska illa tillmods inför att dem ska komma för jag har ingen aning om vad vi ska prata om eller hur jag ska betee mig. Jag som alltid velat ha en tajtare kontakt med släkten borde ju vara jätteglad över att dem ringer o frågar om dem får hälsa på ist för att bara skicka ett gratulationskort till oss. Men det känns bara jättekonstigt och obekvämt. Det är egentligen lite underligt det här med att man måste umgås med sin familj bara för att man har blodsband, men dem är nyblivena pensionärer och måste väl ha nåt o fylla dagen med.... Usch o fy iaf! Tur är det att Pelle kan snacka och gudarna ska veta att Lisbeth kan prata på så det kommer väl lösa sig men känns som sagt lite underligt obehagligt.

Leksaksfrossa

Tänkte passa på o skriva ett par rader nu när Pelle leker med Jamie och Alex sover.
Farsdag till ära så gick jag upp med Jamie när han vaknade och gav Pelle sovmorgon, tror det uppskattades av båda herrarna :) fick lite kvalitetstid med Jamie då vi lekte med mina gamla leksaker som jag plockade ner från pappas vind igår. Tror jag tyckte det var minst lika roligt som Jamie tyckte att kolla igen lådorna med gamla leksaker. Himla mycket minnen det finns hos leksakerna! sen kan man ju undra varför jag sparat barbiedockor utan ben, huvud eller bara ben osv :D Men hade väl inte hjärta o slänga det då och idag har jag inte hunnit gå igenom grejerna utan Jamie. Något säger mig att han inte vill att jag ska slänga leksakerna.
Det första han gjorde med en barbie o en Ken var o klä av dem alla kläderna... boys will be boys... hehe nej inga sådana tankar fanns i min sons huvud men det var rätt så skoj att det var det första han ville göra.
Sen så har jag och Jamie bakat choklad muffins som vi serverade Pelle på sängen tillsammans med 2 presenter ifrån sönerna. Det var mysigt men Jamie hade chokladsmet över hela kroppen eftersom han ville slicka skålen :D
Det går riktigt bra att ha hand om båda pojkarna men lite jobbigt är det då man sitter o ammar och Jamie hittar på nåt ofog. Som idag då jag ammade Alex medan Jamie slickade skålen med smeten, då fick Jamie för sig att det vore väldigt kul att gå från diskbänken med vispen och slickepotten o vifta så det skvätte chokladsmet överallt... men det vart bara o lägga ifrån sig en något upprörd Alex o sätta punkt för Jamies dumheter. Sen hade jag 2 upprörda söner...

Annars igår då så var vi hos min pappa på farsdagsmiddag en dag för tidigt eftersom pappa åker till England idag och eftersom tanten var borta igår. Var himla mysigt att umgås med pappa. Först var vi ute och gick med hundarna en lite längre sväng och pausade vid en lekplats till jamies förtjusning :) Nalle o Wille fick jaga pinnar så alla "barnen" var roade förutom lilla Alex då som sov sig igenom hela upplevelsen.
Sen blev det entrecote o potatisgratäng och efter det fastnade pelle framför filmen pearl harbor så pappa o jag besökte vinden och fikade lite under tiden.

Hihi, Jamie är så otroligt söt, vi busade han o jag så jag bar honom som en liten bebis o la honom sedan i Alex liggvagn och där fann han sig till rätta :) Nu vägrar han gå ur utan ligger o myse med sin snuttefilt! Pelle vill gå upp o lägga honom men Jamie bara skriker då Pelle försöker lyfta ur honom. Får se om han somnar däri.

Har inte varit här på en stund för man får ju inte extremt mycket tid vid burken längre, Pelle har skitmycket jobb så blir mest han som får bli sittandes här medan jag får ta hand om barnen o hemmet så gott jag kan. Känner ändå att livet börjar få lite rutiner, försöker att få städat hela huset på tisdagarna då Jamie är på dagis ända till kl 15 o torsdagarna försöker jag göra till tvättdag.
Idag har vi varit o kollat på kontorslokaler som vi troligen ska hyra ihop med Camilla o Rickard. Det är typ bestämt men känns väldigt impulsivt från vår sida eftersom vi inte på allvar har snackat om kontor utanför hemmet förutom dem senaste dagarna... men blir nog bra, den ligger 50m hemifrån nere på kungsgatan, hyran blir rimlig, speciellt då vi delar på den. lokalen är på 80kvm så är väl egentligen lite stort men Camilla o Rickard vill ha konferensrum osånt o det får man här så det blir nog bra :-) Och får Pelle ett kontor o gå till så kan vi få mer riktiga rutiner o han kan lämna jobbet på kontoret så vi kan få kvällarna ihop. Praktiskt :D Och då kommer folk mer tycka vi har ett riktigt jobb, är ganska trött på o få frågan "när ska du skaffa dig ett riktigt jobb?".

Annars så hade vi Pelles föräldrar här i helgen, dem är lätta att ha på besök för dem gör sig hemmastadda o hjälper till. Inga problem o leja ut barnen :)
Lördagen gick vi ut o gick o Jamie o Nalle roade sig kungligt på stranden i Pinnevik, härligt o se dem så! Söndagen gick farmor o farfar ut med Jamie o Nalle medan jag, Pelle o Alex somnade på deras madrass i datarummet :D man är lite trött som småbarnsförälder! Mest blev det till o umgås osv när dem var här, o dem var ute o flåsade på gångvägarna tillsammans med Nalle ett par gånger... joggade alltså :P

kika gärna på bilder på http://nlie.bilddagboken.se

Pocahontas besvikelse...

Åh blev lite besviken idag när jag fick videon inkopplad o skulle se Pocahontas med mina söner då Pelle behövde jobba o filmen hängde sig en bit in :( Jag verkligen älskar den filmen o Jamie verkade gilla den rätt så också... Så nu vet jag vad jag ska köpa till Jamie i julklapp (mest för min skull :D). Men den filmen har tjänat mig väl, fick den så fort den kom ut på VHS o jag har sett den massvis av gånger så inte så konstigt ifall den gav upp, men väldigt tråkigt!
Idag är det fredag o idag kommer Pelles föräldrar ner, dem kommer dock först ikväll så innan dess måste vi hitta på nåt o roa oss med. Jag ska spendera eftermidddagen med den otroligt roliga uppgiften att tvätta kläder... Pelle ska ta med sig Jamie o Nalle o åka upp till bilverkstan för dem ska fixa det sista på bilen o sen ska Pelle promenera ner med dem båda. Så jag får lite ensamtid här om inte Alex bestämmer sig för o börja tjura... men ensamtiden går väl åt till o tvätta os täda upp här hemma, vilket i sig inte är fel men ganska tråkigt. Känns inte som jag riktigt hinner med mig själv längre, även fast jag jämför med andra mammalediga 2 barnsföräldrar har det väldigt bra, jag har ju Pelle som kan hjälpa till. Men Pelle är dålig på o stänga dörren om sig när han går o jobbar, eller så glömmer han att berätta att han har massa jobb han måste ta tag i o så blir han arg på mig ifall jag vill ha hjälp med nåt... så det är ändå inte en dans på rosor att ha kontoret hemma. Och jobbet har en tendens att bli lite lidande ibland, men vad 17 familjen måste ju ändå få vara viktigast, speciellt då man har en ny liten i familjen!
Nej dax o sortera tvätt o annat roligt, Alex vaknar bergis snart o ska ha mat också... vi ses!
glöm inte o kommentera ibland här också, vill ju veta att nån läser :)

Tillägg: Blev så glad, stoppade i batteri i vågen nu idag o den berättade för mig att alla mina graviditetskilo är borta plus ytterligare ett halvt kilo. Nu hoppas jag bara på att jag kan tappa sådär 10 till innan sommaren då vi planerar o gifta oss.

uppdatering

Händer egentligen inte så mycket intressant här, vi har kommit in i spädbarnslunken o det funkar bra, visst är vi trötta men vi har ju fördelen att vi är 2 som kan hjälpas åt.
Igår så städade jag med Alexander i nya bärselen, han som reagerar på alla plötsliga ljud gjorde inte en min åt dammsugaren :-) Jag skurade dessutom hela lägenheten vilket var välbehövligt, har inte orkat ta tag i nåt sånt då jag varit gravid osv, fick ju dessutom inte det.
Sen igår när Jamie kom hem från dagis så gick han direkt ut i köket o plockade fram en visp och en bunke, sköt fram sin pall o ställde sig vid köksbänken. Han ville baka eller laga mat :D Så vi blandade ihop en mjuk pepparkaka *muuums*. Pelle jobbade hela dagen igår, fixade bokföring o annat skoj... men på kvällen vart han ledig för då kom Gabbe, Emma o Tuva för att beundra lilla Alexander. Tuva tyckte det var tur att vi har Jamie så hon fick så goda kakor :) Vi hade bakat en kladdkaka i förrgår också så det var värsta kalaset! Emma vart enormt bebiskär så hon satt med Alex mycket medan Tuva, Jamie, Gabbe o Pelle spenderade större delen av tiden med o leka i lekrummet :D Man blev nästan svartsjuk då man hörde dem stoja, men det är precis som att bara för att jag är tjej så ska jag inte vilja busa lika mkt med barnen så det faller naturligt på pappan... Sen var jag tvungen o amma också.
Idag har vi varit på BVC, snackade lite med läkaren som var där o han trodde att hostan Jamie haft i typ 2½ månad nu kanske kunde bero på allergi, han föreslog att vi skulle göra Jamies rum katt o hundfritt eller kanske till o med låna ut katten ett tag så vi kunde se ifall det var det. I pelles familj är många allergiska så risken finns tyvärr att Jamie kan vara allergisk mot katter :(
Iaf vi var ju på BVC för o väga Alex o han väger numer 3600g, man märker på kläderna att han är större än vad Jamie var, för dem kläderna han har idag hade Jamie när han var nästan 1 månad, o Alex är ju bara 10dar. När Jamie var 8dar vägde han iofs bara 3000g så kan ju föklara det hela endel!

1 vecka har gått

Livet rullar på rätt så bra här, men det är ju tur man är natt människa och att min kropp hanterar sömnbrist rätt så bra :) Pelle skulle vara grinig och med migrän varje dag om han inte sov på gästsängen, för han tål inte sömnbrist så bra. Inatt har det ändå varit bättre, för Alex har sovit i 3 timmars perioder vilket betyder att jag sovit i 3timmars perioder :D vet med säkerhet att jag fått iaf 2 pass med 3timmar sömn vardera o sen ett med iaf 2timmar så har ju fått endel sömn ändå... men det är inte samma sak när man är vaken en timme emellan typ.
Vi blev lite oroliga igår när vi såg på film o Alex började rossla, jag kände hur det vibrerade om honom där han låg i mitt knä. Vi ringde farmor Anna som konstaterade att det inte var nån fara, skönt med sjuksköterska i familjen :) Vad skulle vi ha gjort om vi inte kunnat ringa henne vid minsta lilla? bombaderat sjukvårdsupplysningen eller oroat oss mer? Ja vem vet, skönt är det iaf att alltid kunna ringa farmor! Överhuvudtaget så är det skönt o ha farmor o farfar som ställer upp då mormor o morfar inte är lika aktiva i våra liv. Blir lätt så besviken på mina föräldrar då jag ofta jämför dem med Pelles föräldrar som alltid ställer upp vilkorslöst o med min mamma tex så måste man nästan ha dåligt samvete för att man bett om hjälp... Men nu hjälper mamma o Lasse oss med Nalle vilket är skönt, när vi pratade om det så kändes det som att dem gjorde det för o vara snälla mot oss enbart emn nu har jag förstått att dem älskar o ha hund :) Tja lite grinig lät mamma när hon konstaterade att hon varit ut med Nalle 2 gånger i regnet häromdan men haha sånt är ju livet med hund! skönt att vi slipper den biten här i höstrusket!
Iaf så vart det ju ingen fara med lilla Alex o hans rossel, det la även av efter en stund o har inte hört honom rossla sen dess. Inatt däremot lät det som att hans näsa höll på o bli igen täppt så är inte omöjligt att han börjar få en förskylning. Men gjorde några försök att spruta bröstmjölk i näsan, vet inte om jag lyckades för det var lite mörkt o jag var trööött. Men har inte hört honom låta så efter inatt så :)
Idag så är det tråkväder igen, vilket betyder att Jamie om ett par timmar kommer klättra på väggarna. för trots att han är småsjuk så har han FÖR MKT energi! Han har börjat trotsa kopiöst, dumma grejer håller han på med. Igår hade han ett paket kex med småkakor i famnen o dem kastade han rakt i golvet - nej han tappade inte utan tog upp paketet över huvudet för o ta satts o sen hivade han iväg det... hade kex överallt! Sen hoppar han fram på sin bobby car, använda hjulen o rulla är ju larvigt... o säger man till honom att låta bli så skrattar han o sen gör han 5-6 hopp i full fart bara för o jävlas...
Pelle har sett på motorsport hela morronen, öhm förmiddagen... jag slocknade som ett ljus till det då Alex sov i vagnen, så fick mig en tupplur på en timma också :) Jamie somnade tydligen ungefär samtidigt som jag så Pelle bar upp honom så han sov nog 2 timmar, ändå är han mister gnäll nu... men det är ju sånt jäkla tråkigt väder att man blir trött bara av o titta ut genom fönstret!
Imorgon är det studiedag eller planeringsdag på dagis såå jamie blir hemma en dag till, får hoppas på strålande sol så vi kan gå till parken en sväng åtminstonde! Nu ska jag njuta av min barnfria stund lite till för snart vaknar Alex o är hungrig igen...

Min förlossningsstory - känsliga varnas

Tänkte återge min version av förlossningen, lite synd att Pelle hann före för nu känner jag mig inte lika motiverad till o skildra förlossningen ur min vinkel.

Lördagkväll var en kväll precis som alla andra, jag behövde somna i tid för jag skulle ju gå upp med Jamie på söndagen, trodde jag... Och jag försökte verkligen sova i tid, men klockan tickade på o min kropp kunde bara inte slappna av. Inget ovanligt, hade haft svårt o sova till o från dem senaste veckorna men himla irriterande när man vet att man verkligen behöver sova. Framåt ett-halvtvå så måste jag slumrat till lite lätt men ungefär samtidigt som Pelle kommer in så känner jag första värken. Det var helt klart en värk, kädes både i underliv och ryggslut vilket inte förvärkarna gjort. Säger till Pelle att jag tror att jag haft första riktiga värken, men att det tog ju så lång tid med Jamie att vi nog kan sova ett tag. Pelle blir precis som alla andra kvällar lite nervös men vi har ju haft några falsk alarm så efter o ha klockat värkarna ett tag så somnar han, lyckans ost! Själv känner jag att jag behöver gå på toa så går dit ut, så fort jag sätter mig på toan så komemr en värk till, ont som satan! Uträttar mina behov, torkar mig o innser att slempropen precis släppt o precis som innan Jamies födelse så kommer det blod... reser mig o genast får jag en värk till. Innser att nu är det verkligen på allvar så går för o väcka Pelle så vi kunde ringa förlossning o ringa Carl o Vicky, klockan var nog då närmare halv fyra. Pelle kommer upp o springer för o leta efter nummret till förlossningen o ringer dem sen. Dem tycker att eftersom vi har så långt o åka o det gick relativt snabbt med Jamie så skulle vi komma med en gång... snacka tur att dem tyckte det, eller att vi ringde redan då! Ringer o väcker Carl som lovar att komma över så fort som möjligt. Undertiden så försöker jag packa klart BB väskan o sätta på mig kläder osv. Men så fort jag rör mig så kommer värkarna, så slutar med att jag sitter nere på skrivbordsstolen o säger till Pelle vad han ska göra :) När Carl kommer så blir det som vanligt lite snack, vi berättar om Jamie o visar väskan vi gjort iordning åt honom osv. Sen åker vi iväg, i början i bilen ahr jag värkar ca var 10min men när vi kommer ut på motorvägen så kommer dem bara tätare o tätare. Från ljungskile-ödsmålsbron så har jag värkar konstant, strax innan stenungsund får jag panik, det gör så sjukt ont och det börjar kännas precis som krystvärkarna jag hade med Jamie. Nej det kan inte vara krystvärkar tänker jag för först måste vattnet gå innan ungen kan komma ut, men shit vad det trycker på o jag säger i panik till Pelle att det känns som krystvärkar... Han får lite panik o börjar prata om ifall han ska köra si eller så fort... jag skriker i ren smärta att jag skiter i vilket, jag har fullt upp med o hålla emot "krystvärkar" o stå ut med smärtan. Det är helt sjukt hur ont det gör, man måste uppleva det för o fatta. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, står nästan upp i bilen o jag känner för o köra huvudet genom taket för o få nåt annat o fokucera på... när vi närmar oss kode sså sitter jag bara o skriker, har fullständig panik så precis samtidigt som Pelle drar fram sin mobil så säger jag att vi bör nog ringa o fråga förlossningen. Förlossningen tycker vi ska ringa 112 så det gör Pelle, på larmcentralen säger dem till honom att åka in till kungälvs akuten så skulle en ambulans möta upp oss där och ta oss till förlossningen. Vi svänger av i Kungälv och jag har så sjukt ont, varje jävla rödljus på vägen är rött men slår om precis men varje gång så tänker jag "stannar han här så döööör jag, måtte han köra emot rött". När vi kommer fram till akuten så blir vi beordrade att köra ambulansintaget o sen ska dem ha ut mig ur bilen men jag har så ont att jag vågar knappt ställa mig, vet inte om jag ska stå ut med starkare värkar eller om kroppen ska lyda mig. Efter många om o men kommer jag mig upp på sängen dem har med sig. När jag har fått lagt mig så lugnar det sig lite, värkarna är inte konstanta iaf... Men dem är täta o dem gör så jävla ont. Det springer gulliga sjuksköterskor överallt, det är ett enda virrvarr. Ingen på akuten har nån erfarenhet eller utbildning innom förlossningar men dem gör sitt bästa. Dem sätter en nål i handen och jag orkar inte bråka, grabbar bara tag i Pelle o låter dem sticka mig. Jag vet egentligen inte vad som far i huvudet på mig där inne på akuten, allt är ett blurr... Snart säger det kaploff o vattnet går, det springer folk runt omkring o ska torka torrt o greja, jag bryr mig inte så mycket förutom att det gör så jädra ont när dem vill att jag ska lyfta på baken. Jag försöker få dem att undersöka mig, vill veta hur mkt jag är öppen osv men överallt runt mig hör jag sjuksköterskor som säger "jag kan inte det, kan du?". Tillslut kommer en doktor o ska kolla men det ända han konstaterar är att "där är huvudet". Jaha det var ju bra o veta... Jag säger att jag tror jag har krystvärkar, ofrågar om jag ska krysta? Pelle förklarar att förra gången så förklarade dem inte att barnet var påväg men sjuksköterskorna här säger att ja får du en krystvärk så krysta du. Nån försvinner ut för o ringa narkosen tror jag o dem andra står o babblar om något när min nästa krystvärk kommer. Jag tror jag säger till pelle att nu kommer en o sen börjar jag krysta, känner hur huvudet kommer ut o ropar att "hallå kan nån ta emot, barnet kommer" o sen är han bara ute. Fort springer dem dit o konstaterar att under lakanet dem envisats med o lägga på mig så ligger våran lilla kille o han börjar skrika. Jag slappnar av o det är så mycket folk runt mig så jag knappt ser lilleman men hör pelle konstatera lite tårögt att det är en pojke :) Klockan 05.44 föddes han, 4 timmar efter första värken.

Det är så oerhört skönt att han är ute, smärtan har i stort sätt släppt o han får ligga hos mig, detta lilla blodiga underverk. Jag vet att moderkakan måste ut men enligt dem på akuten så skulle det komma en värk o jag skulle naturligt krysta ut den. Så blev inte fallet. Men under tiden vi väntar på detta och på ambulansen så springer dem runt med kameran o sin privata mobiler o fotar oss och sig själva. Dem verkar oerhört stolta över att ha fått vara med på lillemans förlossning o posar en massa :D Sen kommer Ambulansen o den kvinnliga ambulanssjuksköterskan, Åsa tror jag hon heter, förklarar att det är bäst vi får ut moderkakan så hon hänger sig på min mage samtidigt som jag krystar o ut kommer moderkakan, mycket midre smärtsamt än jag hade trott när hon förklarade för mig hur det skulle gå till. Sen packas vi in i filtar o jag får "hoppa" över till ambulansbåren för att blir fraktad till Östra sjukhuset o förlossningen. Pelle övertalar alla om att han visst kan köra våran bil in till östra men jag tror egentligen att han inte borde ha gjort det. Men det gick bra.

Ambulans-Åsa är jättemysig o vi pratar hela vägen in till sjukhuset, min kropp skakar fortfarande av chocken att allt gått så fort men vi mår bra både jag och Alexander.

Väl inne på förlossningen ska jag undersökas o det konstateras att jag måste sys, jag får lite panik för jag är ju så enormt nålrädd. Men barnmrorkan är totalt oförstående o säger bara att det måste göras... Jag försöker samla mig för jag vet ju att hon har rätt, det måste göras men paniken bubblar i mig för andra gången denna tidiga morgon. Hon får kalla in en sköterska till som får hålla i Alexander och mitt ena ben medan Pelle håller hårt i mina händer. Hon bedövar vilket var värst för det kändes ju o sen börjar hon sy, läskigt när man känner när tråden dras åt men man känner inte nålen, som tur är! Jag överlevde detta också o sen kan man äntligen bara fokucera på o vara lycklig o bearbeta chocken! Fick ligga kvar länge på förlossningen för det var kö till rummen på BB... tillslut får jag mig ett rum o sen lyckas jag övertala läkaren att få komma hem redan på måndagen :)

Hemma

Nu har vi varit hemma i ett par dagar och det hela börjar lägga sig, jag är tvåbarnsmamma med allt vad det innebär. Som pricken över i:t så har Jamie lyckats bli sjuk... Men inget som verkar ha påverkat Alex än så länge som tur är!

Jamie är en snäll o kärleksfull storebror men han är väldigt svartsjuk, inget han agerar ut mot lille Alex men han gör verkligen allt han vet att han inte får göra o trotsar till tusen. Man börjar undra om det inte är Jamie som borde ha gjort det där hörseltestet dem gjorde på Alex i onsdags...

Alex har tyvärr tajmat in det så att han har sin längsta vaken o äta period på natten. Jag ser inte längre fram emot att få lägga mig i sängen, för jag vet att jag inte kommer spendera så mycket av tiden till o sova... Det gör dessutom ont o amma eftersom Alex inte lyckas suga på hela min bröstvårta på ena bröstet, har idag grävt fram min gamla ammningsnapp som jag ska introducera till Alex sen när han vaknar. Har dessutom så sjukt mycket mjölk att jag får pumpa fler gånger per dygn för annars får jag stenhårda, knöliga o röda bröst... då kan det lätt bli mjölkstockning vilket jag inte vill... Det negativa med o pumpa nu är att brösten då tror att Alex äter så mycket o fortsätter producera så mkt mjölk, men vad ska jag göra, det gör ju sjukt ont annars.

Alexander kom den 19 oktober!

3345g o 50cm.

Jag ska knåpa ihop en förlossningsstory när jag har lite tid över och så men tills dess kan ni ju hålla till godo med Pelles version av det hela. Kopierar in den från poker forumet han skriver på då man måste vara medlem där för o få läsa.

Tänk så det kan bli i livet ibland. Vi har ju som ni sett i dagboken bara gått och väntat nu under en längre tid på att värkarna ska komma igång och vi kan åka in till BB. Igår satt jag och spelade lite cashgame där jag blev brutalt våldtagen och en $25k GTD turnering vid sidan av. Jag slutade till slut 25a och fick $200 i turneringen och klockan var då närmare halv 2. När jag kommer upp i sovrummet säger Nathalie att hon tror hon fått första värken nu.Eftersom det varit så mycket "falsklarm" på sistone så bestämmer vi oss för att försöka sova. Dock är man ju lite spänd och ingen av oss kommer till ro. Värkarna tilltar i styrka och vi konstaterar att det nog är riktiga värkar. De verkar (verkar och värkar, spännande språk vi har) dessutom tillta i styrka. Vi ringer in till förlossningen på Östra sjukhuset i Göteborg dit vi ska och de tycker vi ska åka in direkt.Sagt och gjort, vi ringer Carl som kommer över direkt som planerat. Han lägger sig på gästsängen så att Jamie får fortsätta sova. Vi skyndar oss in i bilen och sticker iväg, vi har trots allt 15 mil att åka. Jag står på bra, det är lite blött väglag, men inget regn. När vi väl når motorvägen börjar Nathalie ha värkar mer eller mindre konstant, och det är fortfarande 10 mil kvar. Jag kör så pass fort som känns safe, runt 160, men min stackars volvo 850 klarar nog betydligt mer, men framvagnsinställningarna är långtifrån optimala så det skakar en hel del...I Stenungsund säger Nathalie-"Nu är det krystvärkar, det känns som ungen är på väg ut!"Om jag inte var nervös innan detta, så får jag mer eller mindre panik nu. Det är fortfarande 55 km kvar till sjukhuset. Jag drar ner på farten till 135 för att minska skakningarna lite så att det kanske håller tillbaka värkarna något. Det fungerar i 30 sekunder iaf...Återigen kommer jag ihåg hur jävla hjälplös man är som man när den man älskar skriker ut sin smärta och du kan inte göra ett jävla skit. Nathalie har riktigt hög smärttröskel, jag hade varit död vid detta lag, och det finns inte ord för att beskriva hur stolt jag är över henne (och andra kvinnor för den delen som genomlider en graviditet och förlossning). När hon dock skriker rakt ut av smärta och det ser ut och känns som om hon skulle kunna krypa ur sitt eget skinn för att bli av med smärtan så är jag nära att brista i gråt.Jag sliter upp mobilen och ringer förlossningen och säger:-"Vi kommer inte klara detta, kan ni skicka ambulans?"De säger åt oss att ringa 112 och svänga in och möta upp den vid Kungälvs Sjukhus som har en öppen akutmottagning. På avfarten dit kommer ytterligare en ny krystvärk och jag kör så fort jag vågar utan att för den sakens skull tvingas till tvärbromsar eller liknande som bara förvärrar saken. Jag känner mig som värsta actionhjälten när jag svänger in till akuten där de står redo efter larmet. De plockar upp Nathalie och lägger henne på en bår. Jag ställer undan bilen och springer efter.Ingen på detta sjukhus har utbildning som barnmorska, men de flesta av sjuksköterskorna har iaf fött egna barn. Det hindrar dem inte från att springa runt som yra höns och jag hindrar mig själv från att säga:-"Är det någon här som vet hur detta går till?" då jag inser att detta inte hjälper saken. De har bättre kunskaper än jag har åtminstone.Medan de fortfarande diskuterar sterila underlag och när ambulansen kommer för att köra oss vidare så får Nathalie en ny krystvärk.-"Ok, för i helvete, kan någon ta upp ungen, den är ute nu och ligger mellan mina ben", skriker hon och mycket riktigt, plötsligt hörs ett barnskrik under den filt de lagt på henne.En liten son ligger där blodig och ynklig som bara ett helt nyfött barn kan se ut. Det är nu jag inser hur adrenalinet pumpar, jag kysser Nathalie på pannan och är så glad och stolt som man bara är i just dessa lägen.Personalen var oerhört hjälpsamma och trevliga, tar bilder och försöker göra allt så bra som möjligt för oss. Ambulansen kommer så småningom och kör in Nathalie till Östra Sjukhuset. De släpper iväg mig till min egen bil med viss skepsis, men jag intalar mig själv och dem att min chock har släppt och jag kan köra in efter.Väl framme på Östra vägs vår lille parvel, han väger 3345 gram, vilket är lite mer än Jamie och är lika lång som Jamie var, 50 cm. BB är tyvärr överfullt så det finns ingen sängplats för mig och den fåtölj jag fick var inget vidare att sova i så efter ett par timmar ger jag mig hit hem. Ska försöka sova nu ett par timmar och sen åka och plocka upp Jamie. I morgon ska Nathalie och vår nya, som troligen kommer kallas Tom Vegas Alexander, med det sistnämnda som tilltalsnamn och Tom efter Nathalies pappa få komma hem.På vägen hem har jag god lust att ställa mig på ett bord på McDonalds där jag stannar för att äta lunch och skrika -"Jag har fått min andra son"Jag låter dock bli, ringer lite släkt och vänner istället. För er som inte har barn säger jag bara det, att även om det finns mycket jobbiga saker med barn, så finns det inget som går upp mot stoltheten och kärleken du känner till dem.Jag ska nog gå och sova lite nu, känner mig förvånansvärt otrött, men det är nog adrenalinet som finns kvar i mig, och lyckan. Jag vågar inte tänka på vad som skulle hänt om vi inte svängt av vid Kungälv. Enligt våra tidsberäkningar hade vattnet gått i tingstadstunneln ungefär... jag som nästan svimmade igår av det blod som kom när jag satte en potatisskalare i tummen hade väl troligen inte sett ett lyckligt slut där.

ingen bebis ännu

Hösten är här


I parken idag.



Ja som ni kanske förstår så blev det ingen bebis inatt heller... suck! O idag har Jag haft Jamie hela tiden sen ahn kom hem från dagis, för först måste Pelle vila så då tog jag Jamie o gick till parken, när vi kom hem efter nån timma så lagade vi middag o under tiden kom Carl o sa att han kunde fixa det sista på bilen. Så jag fick väcka Pelle. Carl tog våran bil medan vi åt middag o sen for Pelle efter honom. Så det blev jag o Jamie som fick diska o greja. Vid halv åtta fick jag Jamie o somna o sen dess har jag suttit här helt uttråkad... Hoppas Pelle kommer snart, tog längre tid än väntat för dem då dem var tvungna o åka till Biltema o köpa mer delar... skrotbil!
Har haft lite förvärkar till o från hela dagen men inget som verkar vilja bli värre, tyvärr... Håll alla era tummar så kanske jag kan få föda snaaaart iaf!