Hej på er, nu var det ett tag sen jag skrev, ja okej ganska så väldigt lång tid sen. Men inspirationen har inte infunnit sig. 

Första tiden med Charlie var jobbig på flera sätt, dels såklart för att han är en bebis som sover dåligt och som kissade och bajsade inne lite varstans. Men sen så var han rädd för mig i början, jag vet inte riktigt varför men jag börjar misstänka att det kanske hade med o göra att jag inte vågade släppa in honom. Jag var rädd för att älska honom eftersom det gjorde å ont att förlora Lucy. Men efter ett par veckor så släppte det och nu efter många veckor så älskar han mig lika mycket som alla andra i familjen :)

Skolan för mig har stått stilla då jag inte heller nu ville ut på praktik pga covid 19, men nästa vecka så drar det igång igen med online kurser och jag är så himla pepp!

De senaste veckorna har varit lite otursförföljda för oss,  tex. då vi skulle byta diskmaskin så visade det sig att den gamla inte går att få ut om vi inte tar upp golvet eller bänkskivan då tidigare ägaren byggt in den... Vi tycker det är dolt fel och har hört av oss till honom men han bara lovar att komma men dyker aldrig upp... Sen så helt plötsligt en dag så vägrade vår 3 månader gamla tvättmaskin att starta! Det har nu gått två veckor och det är först på tisdag som någon kommer för att kolla på den... Sen igår så besiktade vi bilen, den gick inte igenom för en styrled var paj, så nu måste den lagas... The list goes on... Idag äntligen kom rörmokaren, han skulle bla kolla på vår pelletsbrännare, men han tyckte den var för gammal så han vågade inte pilla på den och rekommenderade bergvärme...

Men positivt med rörmokaren var iaf att projekt badrum är igång, troligtvis kan han komma och fixa dem inom de närmsta veckorna! Så nu googlar vi duschkabin och ett besök till färghandeln står på vår to do list. Tanken var ju att detta skulle ha blivit gjort redan i somras men den rörmokaren vi pratade med då kom aldrig.

Men annars så rullar livet på, vi har haft höstförkylningar men inget covid, Pelle har tennisarm och jag fick mig ett rejält kattbett när jag försökte hjälpa katten som fastnat, men med en stelkrampsspruta och antibiotika så är handen nu nästan två veckor senare nästan bra. Det är bara någon nerv som behöver läkas, men det vet jag tar tid.

Ja det var en liten uppdatering från mig, eller gnäll eller hur man ser det.