Nej fy fan alltså

Idag känns livet så sjukt orättvist, jag har fått sjukt tråkiga nyheter som jag försöker bearbeta. Jag tror inte jag får dela med mig här men en vän till mig har fått reda på att hen är dödligt sjuk. Det är helt vidrigt, långt borta är jag också och kan inte göra mer än att stötta online... Vi som just fått Johannes på fötter, och tyvärr kan vi inte donera något för att hjälpa denna vän. Fy fan!

Men i huset flyter det på, vi grejar varje dag och gardiner, lampor och annat hängs upp dagligen. Huset börjar likna ett hem! Dock har vi inget internet ännu till allas förtret, men när irritationen över det tar slut å tar fantasin över. Jamie och jag fastnar i våra böcker, Alex och Mollie leker, spelar in videos som de redigerar. Pelle läser eller spelar datorspel offline, tja när han liksom jag har tid att gör annat än packa upp lådor och skruva upp saker.
Vår trädgård är guld, den behöver kärlek förstås då den varit misshandlad länge, men vi njuter av att sakta ge den den kärlek som den behöver. Dock har insidan av huset varit prioriterat.

Nej, nu ska jag packa ner de sista här i Leksands strand, packa ut i bilen och lämna nycklarna i receptionen, för från och med imorgon så har vi bara ett boende!
Imorgon ska vi dessutom besiktiga husbilen så den förhoppningsvis kan få svenska plåtar, wish us luck!