kvällspladder

Det är fredag kväll och jag sitter i mörkret och hostar i kapp med diskmaskinens oljud. Jag borde gå och lägga mig men eftersom hjärnan alltid fylls med ord på kvällen när man kryper ner i sängen så tänkte jag att om jag satte mig här en stund och orerade så kanske jag kan få somna lugnt och stilla sen. Men det funkar väl inte, orden kommer ju inte förrän man släckt lampan, det spelar ingen roll att jag håller på o somna med lampan tänd, när den väl är släckt så säger det pling i mitt huvud, varje kväll...

Det har varit rätt mycket på sistone, flytt mot vår vilja, problem i nya skolan, njurdonation, tillfälligt hus, tillfällig bil och i stort sett ingen vi känner i området. Vi har inte gjort det lätt för oss själva, vi kunde ha valt Stockholm där vi har familj och vänner, eller Stenungsund. Men tanken på båda dessa orter har istället fått oss att tänka Norge och Portugal, det var först när Dalarna kom på tal som Sverige blev aktuellt. Jag vet inte varför, vi har väl alltid drömt om vår dalagård och nu kunde den bli sann. Men ensamheten tär, speciellt på mig. Samtidigt vet jag att det kommer, det är inte första gången vi startar på en ny plats, vissa platser har varit enkelt att knyta kontakter medan andra var väldigt tuffa. Det tog mig nog 2 år i England innan jag på riktigt kände mig hemma, men sen blev det verkligen hemma. Jag hoppas att det inte ska ta 2 år här men jag hoppas att jag ska kunna rota mig på samma sätt här som i England. Det jobbigaste med denna flytten har varit att vi inte bara lämnat bakom oss ett nätverk med fina vänner utan vi har även lämnat ett land och en kultur som vi älskade och trivdes med. Brexit är ett fortsatt kaos och det var nog rätt att lämna, men lite bittert känns det när det blir förlängt gång på gång. Nu med facit i hand så hade vi kunnat vänta med flytt till sommaren, men det kunde vi ju inte ha vetat.

Jag hoppas att vårt hus ska stå för en ny start, att jag kan gå vidare då, när jag inte längre behöver bo i andras möbler och hus som inte är anpassad efter vår familjesituation. Jag längtar efter att få packa upp våra lådor, packa upp vårt liv igen. Det ska bli så roligt att hitta en plats åt varje sak, varje foto, bok och pryl! Det ska bli en glädje att se barnen inreda sina rum, alla på sitt vis utan att behöva kompromissa med ett syskon! Jag ser fram emot att Alex kan spela TV-spel på sitt rum, Jamie kan pilla på sin mobil i fred och Mollie kan ösa ut saker på sitt golv, utan att det stör någon! Ett nytt hus med de bästa förutsättningarna för att vi ska kunna gå vidare och må bra här. Mitt hus är min borg och jag behöver starka väggar nu. Det har varit tufft men efter regn kommer solsken och jag ser fram emot solsken i min trädgård i sommar!

Men det går på rätt håll, vi har en familj här som vi träffat ett par gånger, både barn och vuxna trivs ihop så det kan nog bli bra där. Och igår när jag och Pelle var ute med Lucy så stötte vi på en dam med hund, hon tyckte vi kunde låta hundarna leka och sen blev det en lång promenad med henne och hennes hund, som Lucy lekte med så fint. Idag åkte vi ut till henne där hon bor och promenerade. Nu kommer inte hon bli vår nya bästis men det var bra för Lucy och en bra kontakt för oss att ha.
Samma med vår nya bankman här, en trevlig kille, en bra kontakt att ha. Sen knyter Pelle kontakter överallt, översocial som han är i enkla situationer som vid barnens karate, skolan eller baseball. Bra att en av oss klarar av det där då jag har hemskt svårt att kallprata om inget alls. Men ytligt kallprat leder till ytliga bekanta, inte fel att ha men inte vad jag är ute efter just nu.
Men snart har vi vårt hus och då kan vi bjuda över vänner på helgerna! Och förhoppningsvis så börjar jag plugga i höst och knyter kontakter där. Det måste bara bli bra, så det så!

Nej nu har jag pladdrat på länge nog, kanske kan jag somna nu. Jag hoppas det iaf då det blir en ny vända på second hand butiker, hela familjen, imorgon...

throwback to jan 2014