fredag, mars 16, 2007

Sååå... ja vad händer här egentligen? Jag tycker veckorna rullar iväg men ändå så är jag bara här hemma. Har fått nån slags rutin med Jamie nu, oftast... Vaknar vid åtta nån gång, är vaken fram till elva tolv nånting sen sover han fram till tre-fyra. Är vaken nån timma eller nåt sånt o sen sover han fram till åtta eller nio. börjar skrika lagom tills de bra tv-programmen börjar o sen somna han i sängen mellan elva o ett... sover till fem, äta, sover till åtta. I onsdags var jag o Jamie på Ikea med Tina, väldigt roligt :) Jag fick köpt lakan till vår säng nu när vi har en 180-säng med dubbeltäcke, aningens billgare på ikea med sådant än tex på hemtex. Köpte påslakan + 2 örngott för 250:- på ikea, såg likadant paket på hemtex för 700:-, det är ju helt stolligt! sen fick jag äntligen köpt en pedalhink till blöjorna! Nu kan inga hundar mumsa på blöjor längre o såsmåningom när det faktiskt börjar lukta om blöjorna så behöver vi inte känna av det!
På måndag ska jag o Pelle till lysekil o kolla på lägenheter, ska även gå runt i området o se om det är lika illa som på hässleholmen. Är det de så är det inte en chans att vi flyttar dit. Får helt enkelt se vart vi hamnar, ska ställa oss i bostadskö på orust oxå. Min mamma pratar om bostadsrätter men det känns lite väl tidigt, får nog bli en hyresrätt tills ekonomin känns stabil o vi hittat någon ort vi kan tänka oss o bo på de närmsta 20 åren...
Tisdag ska jag till bvc på mamma-grupp, ska bli jättespännande o träffa andra mammor :) det finns tydligen en ung mamma till i gruppen oxå!
Sen onsdag ska vi på läkarbesök på bvc oxå.
Finns en bild på jamie från förra veckan på prylar nu.

fredag, mars 09, 2007

Hej hå, nu är jag här igen!

Pelle har fått nytt jobb, på konsultbasis, jippi :) Sen så ska vi troligen köpa ut simon ur prop-poker, så skööönt! Ny deal oxå på prop-poker, ska gå ihop med en annan sajt så det blir mer pengar :)

Jamie är hela 6 veckor, han är en riktig liten pojke nu. I söndags skrattade han för första gången, inte så det lät men hela ansiktet sken upp o munnen öppnades som om han gapskrattade. han är så söööt!

Vi är lite lagom bostadslösa, men bor mysigt i pappas källare. Har inrett gillestugan med våra grejer och sen ett sovrum. Jättemysigt faktiskt! har inte så bråttom här ifrån, det är mysigt o billigt o inte så jättestört av pappa ändå!

lördag, februari 17, 2007

Jag har en helt fantastisk liten son. Han har tio fingrar o tio tår, dem är helt ljuvligt söta o mjuka. Tänk oanvända trampdynor, mjuka som silke! Han är så söt, till och med när han skriker. Han har så många uttryck o grimaser redan, han är verkligen en liten person! Jag njuter av spädbarnstiden samtidigt som jag inte kan vänta på o få se honom utvecklas till den lilla busiga kille jag vet att han är.
Kärleken till detta lilla underverk "is never ending", det är obeskrivligt. Tänk att lilla jag har kunnat åstakomma något sådant. Jag har ju alltid vetat att bebisar kommer ur mammans mage, men på nåt sätt är det helt otroligt svårt o innse att för nio månader så var Jamie bara en liten cell. Jag och min makalösa kropp har skapat detta lilla fantastiska underverk! Jag kanske inte är så talanglös "after all"... :)

torsdag, februari 15, 2007

ow, idag är min lilla kille 3 veckor, snart en månad ju! Tyckte precis jag vandrade runt med stor mage men ändå är Jamie redan 3 veckor gammal.
Han har fått sitt personnr vilket var enkelt o komma ihåg :D vissa siffer kombos har jag svårt för men jamies 4 sista behövde jag bara läsa en gång!
sen så har jag skickat in papprena till skatteverket med hans namn, så nu är han Johan Jamie Alexander Wolf offentligt oxå :) Gud har så länge suttit o funderat på vad mitt barn ska heta att det känns overkligt att det verkligen är så nu. Tänk det är en viktig sak, namnet får han ju dras med resten av livet, men Jamie Wolf är ju internationellt o allt :) Hoppas Jamie själv gillar det lika mkt som vi gör :P Jag menar, när jag var yngre så ville jag hellre heta Therese eller Emma... men nu är jag iofs nöjd med o heta Nathalie, lagom vanligt men tydligen svårstavat.

Alla hjärtansdag igår var inte märkvärdig, Pelle är i Belgien så inget romantiskt alls hände. Men varför ha en dag då vi måste fira, vi fick kärlekens största gåva för 3 veckor sen så kan ju säga att det var vår alla hjärtans dag! Jag älskar mina pojkar så otroligt mycket!
ow, idag är min lilla kille 3 veckor, snart en månad ju! Tyckte precis jag vandrade runt med stor mage men ändå är Jamie redan 3 veckor gammal.
Han har fått sitt personnr vilket var enkelt o komma ihåg :D vissa siffer kombos har jag svårt för men jamies 4 sista behövde jag bara läsa en gång!
sen så har jag skickat in papprena till skatteverket med hans namn, så nu är han Johan Jamie Alexander Wolf offentligt oxå :) Gud har så länge suttit o funderat på vad mitt barn ska heta att det känns overkligt att det verkligen är så nu. Tänk det är en viktig sak, namnet får han ju dras med resten av livet, men Jamie Wolf är ju internationellt o allt :) Hoppas Jamie själv gillar det lika mkt som vi gör :P Jag menar, när jag var yngre så ville jag hellre heta Therese eller Emma... men nu är jag iofs nöjd med o heta Nathalie, lagom vanligt men tydligen svårstavat.

Alla hjärtansdag igår var inte märkvärdig, Pelle är i Belgien så inget romantiskt alls hände. Men varför ha en dag då vi måste fira, vi fick kärlekens största gåva för 3 veckor sen så kan ju säga att det var vår alla hjärtans dag! Jag älskar mina pojkar så otroligt mycket!

måndag, februari 12, 2007

Det kom som en chock idag, dom stänger Pelles kontor i Belgien så Pelle blir av med sitt jobb :/ Det blir ingen flytt för mig, förhoppningsvis betalar Unibet flytten hem för oss. Annars blir det dyrt... suck. Jag är tacksam för att jag aldrig hann flytta ner med jamie o djuren samtidigt som det är tråkigt att ha missat erfarenheten o bo utomlands. Det känns helt tomt. Helt plötsligt är jag helt hemlös, dvs om man inte räknar här hos pappa, där jag fö kommer o stanna tills vi har någon plan. Pelle har fått ett par jobberbjudande under de senaste månaderna så får väl se vart han hamnar o så får vi flytta dit. Helst skulle vi vilja hitta en lägenhet ute på Henån eller nåt sånt, men där kryllar det ju kanske inte av jobb... Nåja det löser sig nog, men chockad o förvånad är jag.

Annars är allt okej. Vi mår bra o allt funkar okej med Jamie. Just nu ligger han o gnyr, det har han gjort dem senaste timmarna, suck... Ibland kommmer det ilskna skrik o inget man gör hjälper. Han har ont i sin mage :( Men en sak som är bra är att han är vaken nu för då sover han inatt!

tisdag, februari 06, 2007

Tänk att han redan är 12 dagar gammal, det känns som så nyss som jag satt där på BB o inte ens visste hur man bytte blöja o nu går det helt på rutin. Han ligger nu i våran säng o knorrar, börjar vakna upp efter en lång tupplur. Det är ju bara o ta fram mjölkmaskinen... det här med o amma är en mysig men faktistk ganska plågsam historia. Han har inte riktigt hajat hur man ska suga rätt o själv är man ju en vandrande zombie 24/7 så att truga med honom så det blir rätt är knappt ens värt det. Men jag älskar min lilla kille så mycket, jag står ut med vilken smärta som helst för honom!

Vi blev kvar på BB till den 28/1 just för att lära Jamie hur man ammar rätt, verkar inte ha hjälpt... BB tiden var lärorik men ganska jobbig, sköterskor o barnmorskor som sprang ut o in dygnet runt. Ganska tråkigt hade jag det oxå, blir så himla rastlös! Läst någon bok, tog hand om Jamie o vilade (med andra ord, stirrade i taket eller sov).
När vi väl fick komma hem så var det mycket nytt o anpassa sig till, inte kunde man ringa på någon klocka o fråga utan man fick lita på sig själv.
Han sover med 3-4 timmar intervaller på nätterna, rutinen brukar var att han vaknar runt 2-3 o 5-6, sen även vid 9-10 o så segar vi oss ur sängen runt halv tolv. Han har haft mycket luft i magen så vi har börjat med massage vilket hjälper endel. Men han har en vaken period per dygn, ibland bara ett par timmar men ibland kan han vara vaken upp mot fem timmar. Då är man nådigt trött efteråt, men som tur är så skriker han inte konstant utan i perioder.

Den här helgen var Pelles föräldrar här o hälsade på, Farmor o farfar! Pelles mamma var så bebissjuk, hjälpte till med allt hon kunde, tror hon hade ammat åt mig oxå om det gick ;) Besöket gick bra, över förväntan. Dem hade med sig bebiskläder som hela familjen lindholm har använt när dom var små, så även om vi sorterade ut det finaste så har vi så vi kan gödsla med dem :P

Ja det är fantastiskt o ha blivit mamma, även fast det kanske låter som att det mest gör ont. Det är jobbigt o vara gravid, gör JÄVLIGT ont o föda, gör ont i underlivet i flera veckor efter förlossning o det är inte skönt o ha nån som suger bröstvårtan rå... Men det är värt allt det där o mycket mer. Det är föst nu jag innser hur mkt mina föräldrar verkligen älskar mig. Jag kan titta på Jamie i timtal, jag kan inte låta bli o le åt hans miner och mitt hjärta svämmar över med kärlek till detta lilla underverk som faktiskt kommit ur min kropp. Det är helt obeskrivligt hur mycket man älskar sina barn!

måndag, januari 29, 2007

Förlossningsstoryn

Man skulle kunna säga att det hela startade i tisdags morgon (23/1) då jag hade en liten blödning. Inget allvarligt trodde jag o inte heller barnmorskan då jag ringde henne. Men Pelle blev lite hysterisk, räknade sina odds o bestämde sig för o flyga hem. Lite onödigt tyckte väl jag o de mina att han flög hem men samtidigt var det ju bara sköönt! Min barnmorska ville iaf undersöka min blödning så på onsdagen fick jag åka dit. När vi väl var där så pratade vi endel o jag berättade att jag hade mkt ont i huvudet o så, hon läste min journal från SpecMVC o där stod det att om jag visade minsta tecken på havandeskapsförgiftning så skulle jag dit på undersökning. Huvudvärk är tydligen ett av tecknena så vi blev skickade till östra på undersökning. Ingen havandeskapsförgiftning men när läkaren gjorde Gynundersökning så såg han att livmodertappen var aningens öppen. Ett tecken på att förlossning var nära, men han visste inte hur nära... Natten mellan onsdag o torsdag fick jag en blödning till, vi ringde in men dem sa bara till oss o höra av oss om ngt mer hände, dvs mer blödningar eller så. Så vi gick o la oss igen, klockan var då runt fem, sen klockan två hade jag haft lite molande värk i magen till o från men inget jag trodde var värkar. Men molandet tilltog o resterande av natten/morgonen sov jag i 15minuters intervaller för sen kom värken. vid halv elva när vi gick upp så började vi misstänka att det var värkar, men jag trodde förstås inte på det. Vi ringde förlossningen o dom trodde att det var dax, äsch vadå tänkte jag, det är nog falskt alarm! Vid halv tre hade jag helvetiskt ont så vi ringde igen, värkarna var inte alls regelbundna men eftersom jag var skeptisk till ifall detta verkligen var riktiga värkar o pelle var aningens panikartad så tyckte dem att vi skulle komma in. Så vid halv fyra kom vi in på förlossningen, jag blev inskriven o dem gjorde CTG kurva eller vad det heter. Alla verkade coola så vi trodde vi skulle få bli där jättelänge. Vid fem så sa barnmorskan att nu måste vi nog kolla om du öppnat dig något. Ojdå 5 cm, nu verkade hon få lite panik, hon hade inte anat att jag kommit så långt. Lite stressat sprang hon runt o visste inte vart hon skulle börja, en sköterska kom o hjälpte till. Dom satte kanylen i handen, gav mig antibiotika (för mitt hjärtas skull) o började "duka upp". vid sex sa det poff o vattnet gick, blodblandat... Nu vågade inte barnmorskan lämna rummet. Snart kom krystvärkarna men jag fattade inte att det var det, jag var så jädra skitenödig... Hade behövt skita sen natten men inte klarat av det, så jag sa att jag behövde bajsa o hon sa ja gör det... så jag ligger där o trycker o tror att det är bajs som ska komma... ödslar mina krafter på det innan någon förklarar att barnet är på väg, va?! Efter ett tag, har inget som helst tidsperspektiv, så säger barnmorskan att vi måste tömma urinblåsan. "försök kissa" hehe hade jag varit kissenödig hade jag nog kissat i rena förskräckelsen under krystningarna. Så hon får tappa ur den. Nu kunde jag börja krysta på allvar, men efter o ha slösat mina krafter så orkar jag inte ända fram. Mellan krystvärkarna har tydligen barnmorskan svårt för o hitta Jamies hjärtslag, inget jag lade märke till men Pelle har berättat. Till slut blir hon rädd för att Jamie inte ska klara sig så hon larmar efter läkare o grejer. Massa folk kommer inspringande o läkaren börjar gasta ut order. Han ska ut med sugklocka säger dem till mig, jag är för trött för o fundera över det... Plötsligt kastar Pelle handduken han baddat mitt ansikte med över hela ansiktet på mig, han ville inte att jag skulle se att dom tog fram saxen. Sen kastar Pelle hela sig över mig då dem klipper o ändå höll jag på o kasta mig ur sängen. Aj Aj kan jag bara säga! Jag far upp o skriker "vad fan är det ni sticker mig med nu då?" (sprutfobi!). Jag får inget direkt svar för alla e upptagna, doktorn håller på o sätta sk skalp på Jamie för o få hans hjärtljud men i samma veva får jag en krystvärk o plupp så far Jamie ut. All smärta bara släpper från axlarna o ner till tårna, jag hör det ljuvliga skriket från mitt barn o vet att han lever! Dom torkar av honom o grattar mig, helt omtöcknad frågar jag vad det blev o dom visar upp honom för mig. Sen lägger dom honom på mitt bröst o livet är underbart igen. Jamie föddes kl 19:25 torsdagen den 25:e Januari 2007. Pelle fick klippa navelsträngen och på 3:e försöket gick den av!
Men så ska moderkakan ut o jag ska sys (nålfobi!), det här med o bli sydd var ingen rolig historia. Dom bedövade med typ 5 sprutor för att jag inte skulle känna något. Kände bara första sprutan. Men livrädd som jag var så vart det nästan lika jobbigt som förlossningen...
Sen ammade vi för första gången, han sög som en duktig pojke! Kissa på mamma var inte heller några problem ;-)
Runt halv tio blev han mätt o vägd, 50cm o 2790g. Jag fick duscha o så flyttade vi in till SpecBB.

söndag, januari 07, 2007

Jag måste bara uttrycka min lättnad o glädje över att äntligen ha kommit på fötter ekonomiskt. Pelle och jag har alltid levt knapert, tyvärr över våra tillgångar många gånger så vi har lyckats fylla ett par krediter... I sommras hade ingen av oss jobb så då levde vi endast av pelles pokerspelande, det gav inte så mkt men vi lyckades överleva. Nu har ju Pelle ett fast jobb med shysst inkomst men att täcka alla hål har inte varit lätt. Så inatt när han spelade en pokerturnering online och vann ca 50.000kr så lyftes en tung sten från våra hjärtan. Vi kan betala tillbaka allt förutom studielån och vi kommer få lite pengar över som vi kan spara nu när vi har en liten bebis på inkommande också.
Jag är så lycklig!

måndag, januari 01, 2007

Igår på nyårsafton hade vi hundfajt här. Nalle o Wille slogs två gånger, först om en godis på marken när vi var nere på stranden o lekte. Det var på blodigt allvar o det är ju inte lätt o sära på två galna hundar... men första ronden klarade dem utan skador o vi kunde leka vidare. Sen igår kväll vid matbordet satt både Nalle o Wille o tiggde så jag stack fram en gurkbit eftersom jag vet att båda gärna undviker grön mat ;) Vet inte vem som attackerade först men det blev ett fruktansvärt bråk om den stackars gurkbiten. Vi drog i varsin hund jag o pelle, Gizmo skulle försvara Nalle så han råkade hugga Pelle i handen. Tillslut fick vi i sär dem o vid första anblicken såg dem ut o må bra, Pelle blödde så blodet vi såg på Nalle trodde vi hade droppat från honom. men så fick vi särat på dem o stängt av med grindar då jag får se Willes öga. Jag var redan i chock så när jag såg hur ögat hängde o blodet rann så föll jag i stort sett ihop i en hög. Jag klarade inte av anblicken av det så pelle fick ta över. I panik ringde vi pappa som märkte hur chockad jag var, han bad oss lunga oss lite o kolla hur allvarligt det var. Vi ringde vetten som inte tyckte vi skulle komma in bara stoppa blödningen o se hur det såg ut idag. Pelle fixade det medans jag o Carro satte oss med varsinn hund för o lugna (Nalle o Giz). Efter en stund hade dom lugnat sig men då upptäcker jag blodmärken på mina jeans där Nalle hållt sitt huvud. Jag fick undersökt honom o hittade ett djupt men rent jack under hakan på honom. Han verkade ha ont men det såg inte så allvarligt ut iaf. Senare upptäckte vi även ett sår brevid Nalles öga o i mungipan men inget o oroa sig över. Willes öga börjar blöda så fort han hetsar upp sig typ o det ser inte alls trevligt ut men själva ögongloben verkar ha klarat sig o det är bara ett litet sår. Det är svullet o så men vi avvaktar med o gå till veterinären, det är mycket bättre än vid första anblicken igår. Nyårsafton blev med andra ord halvkul då vi fick hålla koll på hundarna o så hela kvällen, men men... Jag skyller bråken på alla löptikar i området, Wille är jättebrunstig o har inte varit sig själv den senaste veckan.

torsdag, december 14, 2006

Flyttade upp till min pappa idag o han ligger i skilsmässa, så tanten skulle flytta ut idag.Undertiden hon bar grejer lät hon dörren stå öppen så utan att hon eller vi märkte det så stack pappas hund Wille o nmin Gizmo ut...När hon äntligen åkte efter o ha bråkat med pappa så märker vi att dem är bortaHon kommer tillbaka o säger att det är en hund på vägen o jag är förstås livrädd eftersom Gizmo är lös mitt i samhället...Så jag blir arg o säger till henne att det är ju hennes fel som lät dörren stod öppen, hon borde ha tänkt längre med 3 hundar i huset Då börjar hon skälla på mig o säga att det var mitt fel som inte hade koll på mina hundar, öhm... Så vi börjar bråka o kommer in på gammal skit. Jag säger till henne att jag inte bryr mig om henne just nu jag vill ju bara hitta Gizmo!! Men hon förföljer mig o snackar skit hela vägen o jag kan fan inte hålla tyst.Så vi skriker o gapar på varandra medan pappa vandrar iväg o letar efter hundarnaJag går hem för o se ifall dem återvänt hem o kärringen kör efter mig hem i bilen o fortsätter o skälla. När jag kommer hem ser jag Wille komma springa mot mig så jag tar in honom men ingen Gizmo i siktet...Jag ringer min mamma som beger sig ut o leta. kärringen ger sig äntligen iväg! hjälper inte ens till o leta... Pappa kommer hem o hämtar bilen o kör iväg för o leta. Jag sitter hemma o gråter (endel hormoner i kroppen som gravid, uj uj..)Efter ett tag börjar ena katten gnälla så jag går för o släppa ut honom, ropar lite på Gizmo men inget så väner mig om för o gå in då jag hör katten sticka i full karriär o efter katten kommer Gizmo! Jag blev så lättad, fick in Gizmo o ringde både mamma o pappa så dem kunde sluta leta.När pappa kommer hem så ringer kärringen till honom o tjatar om vilken hemsk dotter pappa har o undrar om han tillåter mig o behandla henne sådär... flertalet gånger lägger han på i örat på henne men hon bara ringer upp o fortsätter skälla om mig... Blir så jävla trött på vuxna människor som inte kan uppföra sig, visst jag vart inte snäll mot henne idag men jag var jätteorolig för Gizmo o hon bara skällde... Vilken jävla dag!

Innan idag så var jag på tillväxtultraljud o min lill* bebbe väger 1760g, ingen tjockis precis, 14% under det önskade men ändå ingen farlig avvikelse. H*n såg ut o må bra men Läkaren som gjorde UL var dock lite småstressad eller nåt så när jag sa att jag inte kunde se vilken del av bebben vi egentligen kollade på så sa han "men bry dig inte om det då", öhm... Jo klart man vill bry sig då det är ens eget barn, så vart lite småirriterad på honom!

torsdag, december 07, 2006

Same as lunar...

Yes dax för lite seriöst bloggande, eller nåt :) Efter en långhelg tillsammans med min storebror är allt jag kan säga "GRRR". Väldans trött på min "perfekta" bror och hans evinnerliga tjat om mig o mitt liv. Jag har för dåligt tålamod, jag är för tjock, för otränad, i det stora hela ganska misslyckad... Men att påpeka en brist hos min kära bror är som att starta 3e världskriget. Tänk o sitta i en bil sammanlagt ca 35 timmar o lyssna på honom o hans kompis. Fruktansvärd kvinnosyn har dem o att vara gravid är tydligen ingen match. Tänka sig att en graviditet är tydligen lika jobbig för en kille som den är för en tjej, hah! Jo så är det tydligen eftersom killen måste stå ut med tjejens gnäll, hmm, ja det väger ju verkligen upp att ha något som växer i ens kropp, ändrar ens utseende, ens känslor och ger en en massa jobbiga biverkningar... idiot är vad han är i många avseenden! GRRR!
Annars vart det ju bra med o få en helg hos Pelle i Belgien, få se vårt nya fina hus o pussa o krama på min älskling. Torsdag kväll och natt åkte vi ner till belgien, ankom runt halv tio på fredag förmiddag. Segt som 17, men sov några timmar o sen på kvällen åkte Pelle o jag ut till huset för inspektion. Tror det blir jättebra där även fast det är lite öde, iofs långt ifrån så öde som det var/är på ingarö :) Efter hus inspektion åkte vi tillbaka till hotellet med Gabbe o Matte hade inte tid o följa med ut o äta, att se på fighting på datorn vart ju mkt viktigare... Så halv elva nånting hittar jag o Pelle en grekisk restaurang som fortfarande serverade mat. Lördagen gick Pelle o jag upp i tid, åkte till Ikea där vi inhandlade det vi kunde få med oss i bilen, vilket blev: Spjälsäng, bäddmadrass till vår säng, matbord + 4 stolar och en hel del smått o gott. Senare ska även riktiga madrasser till vår säng inhandlas, 2st datorskrivbord, ett soffbord, en garderob och en byrå inhandlas. Sängar o garderob beställer vi på hemkörning iaf, det andra får vänta ett par månader till. Vi plockade upp pojkarna på väg från Ikea och åkte ut till huset med grejorna. Gabbe klagade knappt något alls på huset så jag antar att det verkligen är okej :) Vi monterade lite möbler o åtevände sen till Hotellet. Efter några timmars spel på PSP:n o massa tjat på Gabbe om att vi behövde ut o äta så gick vi alla ut på stan för middag. gabbe o Matte hade druckit typ 6-7 öl var så dom var lagom stabila men vi hittade en Kina restaurang där vi åt o hade ganska trevligt. Gabbe tjötar ju så! Söndagen vaknade vaknade vi alla halv två, Gabbe o Matte ganska bakis eftersom dem varit ute lördag natt. Pelle o jag samlade ihopp typ alla hans kläder o letade upp ett tvätteri. tvättade ett par timmar o fördrev tiden med Pelles födelsedagspresent, PSP:n :) Efter det åkte vi till donken o inhandlade middag, lämnade av mat hos pojkarna o efter lite bråk fick vi med oss dem till Brugge för att kolla in den stan som faktiskt är den stan vi kommer bo närmast. Urmysig stad verkligen!!! vi gick runt ett tag, tog en fika o sen återvände vi till hotellet i gent. Söndag natt låg Pelle o jag uppe till typ 3 o pratade eftersom måndag morgon innebar hemresa till sverige igen... :( 5:20 lämnade vi pelle o Gent bakom oss, halv tio på kvällen ankom vi till mamma o stenungsund. Uscha för o åka så mkt bil!!! Men det var som sagt underbat o träffa Pelle.