Jag har en helt fantastisk liten son. Han har tio fingrar o tio tår, dem är helt ljuvligt söta o mjuka. Tänk oanvända trampdynor, mjuka som silke! Han är så söt, till och med när han skriker. Han har så många uttryck o grimaser redan, han är verkligen en liten person! Jag njuter av spädbarnstiden samtidigt som jag inte kan vänta på o få se honom utvecklas till den lilla busiga kille jag vet att han är.
Kärleken till detta lilla underverk "is never ending", det är obeskrivligt. Tänk att lilla jag har kunnat åstakomma något sådant. Jag har ju alltid vetat att bebisar kommer ur mammans mage, men på nåt sätt är det helt otroligt svårt o innse att för nio månader så var Jamie bara en liten cell. Jag och min makalösa kropp har skapat detta lilla fantastiska underverk! Jag kanske inte är så talanglös "after all"... :)