Puh

Vi har haft en fartfylld helg i Stockholm, med besök på sjukhuset och umgänge med Pelles föräldrar. I lördags var vi alla 6 till sjukhuset och efter det drog vi till Ingarö dör det grejades och fixades våfflor till lunch. Igår var jag och Alex och shoppade lite nya kläder till honom medan Pelles föräldrar roade de andra, Alex har blivit lite retad för sina kläder så vi förnyade lite då det mesta i hans garderob är ärvda grejer, så jag tänkte att det är lättare för honom att stå för det han har på sig om han har fått välja själv. Sedan åkte jag och barnen till sjukhus och hälsade på, och för er som undrar så är Pelle på bättringsvägen och på väg hem idag! Men jag hade inte tänkt att detta blogginlägg skulle handla om Pelle, för det verkar allt annat göra just nu, utan jag tänkte att det skulle få handla om mig. För alla frågar om Pelle, vilket såklart är naturligt men jag är helt bortglömd. Just nu är det ingen som frågar mig hur jag mår (förutom mamma), jag är enbart en informationskanal där man får veta hur Pelle mår och där Pelle lovordas. Ja jag låter bitter men jag får lov att vara lite bitter här i min egen blogg. För jag uppoffrar mig också, även om jag inte är opererad eller har gett bort en njure så får jag dra hela lasset här hemma. Pelle får inte bära tungt på 6 månader, gissa vilka som ska flytta snart? Ja vi! Gissa vem som kommer få bära? Just det, jag! Sen får han inte gå ut med hunden på 2 månader, gissa vem som kommer få ta 3 promenader om dagen oavsett väder? Jo jag. Gissa vem som kommer få städa, tvätta, laga mat och fixa allt med barnen? Jo också jag. Sen ska jag dessutom fixa i hans företag, söka utbildningar och eventuellt hinna med något kul för min skull också, fast det är alltid en eftertanke... Ok slut på gnäll.

Jag älskar Pelle och jag gör gärna allt detta för honom och även för Johannes men ibland svämmar det över.

Det gick bra!

Fredag idag, ledsen att jag varit borta. Operationen gick bra även fast onsdagen var olidlig för mig och Maja som satt hemma och väntade. Jag bodde hemma hos Maja som då är sambo med Johannes som fick njuren av Pelle. Vi skulle distrahera varandra men hon hade åkt på halsfluss så vi satt mest i soffan, jag med en bok och hon med netflix, men det var också bra distraktion. Vi hann med ett besök till centrum för o köpa godis och lite annat också, men mest väntade vi på att höra från sjukhuset. Klockan 15 fick vi äntligen samtalet vi väntat på, båda operationerna var klara och allt hade gått bra! Och det har gått fortsatt bra, njuren funkar i sitt nya hem och båda grabbarna återhämtar sig sakta men säkert. Jag åkte hem igen igår efter ett besök på sjukhuset och då hade vi fått tillskott här hemma i form av barnens farmor som varit i Dalarna i jobb och bestämde sig för att stanna här en natt. Så igår åt jag pizza med barnen och deras morfar och farmor, lite annorlunda konstellation men vi hade så trevligt så. Idag har min pappa kört hem igen och farmodern sitter i skypemöte på övervåningen medan barnen är i skolan, själv roar jag mig med att städa och springa i tvättstugan så vi har rena kläder när vi åker till Stockholm i eftermiddag. Då ska alltså svärmor åka med då hon bor i Stockholm, för mig är det ett jäkla fläng, men jag tycker det är värt att barnen får se att pappa är okej, jag tror det är viktigt att man får se saker med egna ögon, för mig var det en enorm lättnad att träffa Pelle igår och se med egna ögon. Sen fyller svärmor år i helgen så då får barnen möjlighet att fira henne lite. Men jag måste erkänna att jag längtar efter Måndag och lite lugn och ro här hemma :)

Bilder från huset

Söndag idag och operationen närmar sig med stormsteg, idag blir det byte här i huset, vi byter pappa i huset. Barnens pappa åker till Stockholm för att skrivas in på sjukhuset imorgon bitti medan min pappa kommer för att hjälpa mig med barnen när jag åker till Stockholm på tisdag för att finnas på plats för Pelle. Det är lite tryckt stämning här i huset, nervöst och oroligt. Inte så konstigt såklart men lite jobbigt, nu vill vi bara få detta överstökat!

Nu vill jag tänka på något annat så jag tänkte visa er lite bilder från huset. Vi var där och tittade igår, vi var nyfikna på hur det skulle se ut i de färger vi valt. Vi blev inte besvikna på färgerna, men jag blev besviken på arbetet som hade utförts, färgen är inte heltäckande och det hade kladdat på ställen där färg inte skulle vara. Vi får se om vi lägger tid på att dra ett lager till innan vi flyttar in eller om vi hoppas på att det synd mindre när möbler kommer på plats. Det syns inte på långt håll eller på bilderna så det kanske inte är så illa, men jag blir ändå besviken då det kändes som ett nederlag när man hade förväntat sig ett skinande nytt hem och så är det halvtaskigt gjort...

Framsidan av huset

Delar av trädgården

ena sidan av huset där det finns garageinfart

Sidan och en del av det externa garaget

Vardagsrum med öppen spis, målat i grått, med ingång till mitt o Pelles sovrum

kontor/bibliotek

vardagsrummet på andra hållet med igång till kontor/bibliotek

Blått i mitt o Pelles sovrum, det är svårt att få en bra överblick över det rummet när man fotar

Jamies rum som vi trodde skulle bli blågrått men det blåa i färgen tog över helt, han tyckte det blev lite barnsligt men vi provar för jag tror det blir fint ändå.

Mollies rum, blev så himla härligt turkost! Hon är nöjd och jag tycker det blev häftigt även fast jag kanske inte hade vågat den färgen om hon inte varit så tvärsäker. Bestämd dam.

Badrummet uppe, inte alls iordninggjort och jättetråkigt men det fastnade på bild igår så ni får se det ändå. Kommer krävas lite fantasi för att få det trevligt...

Nu drömmer jag än mer om möbler och inredning. Vi var och kollade igår på lite möbler men det är så galet dyrt, det får nog bli en del begagnat i början när vi behöver allt, sen får vi byta ut allt eftersom vi hittar saker och har råd. Jag menar ska man lägga 20 tusen på en soffa så ska man ju vara helt övertygad om att den är rätt och att den kommer fungera i vardagsrummet... För kollar man på blocket så finns de där dyra sofforna ute för en fjärde del av priset då folk insett att dem inte var rätt för dem, så har man tur så kanske man kan hitta den man vill ha begagnat och slipper göra samma misstag som dem man köper av... Ja vi får väl se, en soffa och ett matbord måste vi iaf ha när vi flyttar in, och sängar till alla, fast det har vi till alla utom Jamie. Lite hyllor, skrivbord, ett gammalt bord, vardagsrumsbord, en byrå och hallmöbel med spegel har vi redan utspritt hos våra föräldrar, vi kanske har mer som jag har glömt bort... Det ska bli så spännande att äntligen få inreda ett hus så som vi vill :)

Husdrömmar

Idag är jag frustrerad! Jag vill börja greja i mitt nya hus, jag vill börja köpa möbler och jag vill börja vårt nya liv, men det går inte riktigt än.
Det finns fönster att måla och kanske frågar jag nuvarande ägaren om jag kan få komma in och måla dem nu, huset står ändå tomt, så vi bara kan flytta in när vi får tillgång. Fast vi pratar om att ta in någon som gör badrummet med en gång då och isåfall bo kvar här lite längre, men vi får se... Hade det inte varit för Pelles operation så hade vi nog tagit huset direkt, varför dra ut på det liksom?! Men nu är det som det är och jag får snällt vänta en stund till.

Jag har hittat möbler som jag vill köpa, men vi har ingenstans att göra av dem, lagret är fullt, så jag hoppas de bra priserna finns kvar om en månad när det är dags att beställa.

Kolla här tex;

Bokhylla till biblioteket

Kanske en hylla med dörrar på till biblioteket också

Soffa, love it

Jamie har valt ny säng

Matbord som jag vill ha

Har jag berättat om huset? Jag tror inte det, det är två våningar med stor källare. På entreplan finns trappan upp direkt till höger i hallen, efter hallen kan du gå rakt fram rakt in i vardagsrummet, eller till vänster där ett badrum och det som kommer bli Jamies rum liggerGår du istället höger efter hallen så kommer du till köket, det har vita köksluckor och mörk träbänkskiva. Där finns det en dörr in till ett rum in till vänster, detta rum ligger till höger om vardagsrummet och har en dörr till både kök och vardagsrum. Från början ville vi ha det som kontor men då Jamie vägrade övervåningen så blev detta rum vårt. Går man genom vardagsrummet rakt fram från vårt sovrum så kommer man till ett anslutande rum, detta kommer bli kontor/bibliotek. Det är svårt att förklara, med kontoret/biblioteket, vardagsrummet och vårt sovrum ligger på en rad medan kök, hall, badrum och Jamies rum ligger på en rad. Äh jag målar en planlösning

Entréplan, ej skalenligt :)

Övervåningen kan ni se nedan, med badrum, Alex rum och Mollies rum. Tanken från början var att slå ut lite smygvindar och bygga fler rum uppe så alla barnen kunde vara uppe, men det ville inte Jamie så vi kör på denna planlösningen just nu. I Alex rum har smygvindarna omvandlats till ja jag vet inte vad jag ska kalla det men väggen är borta och det har byggts plattformar under snedtaket där vi tänkte lägga in madrasser så det blir sängar, en till Alex på ena sidan och denna andra till gäster/alla Alex gosedjur. Sen är det två inbyggda garderober också, så Alex kommer ha mer förvaring och utrymme än han kommer behöva...
I Mollies rum finns smygvindarna kvar så ytan i hennes rum är lite mindre men där kommer ändå finnas gott om plats för henne och hennes prylar! I hallen uppe pratar vi om att slå ut en vägg till smygvinden och göra ett allrum för dem och också plats för gäster, men tillsvidare låter vi det vara och ställer kanske bara in en gästsäng så länge, sen får vi se hur behovet ser ut.

Övervåning, ej skalenligt och jag har missat en smygvind bakom badrummet

Källaren är ren källare med tvättstuga, pannrum (pellets brännare), matkällare, ett rum som vi tror är förberett för att blir bastu och ett stort garage, mer än nog med utrymme för oss. Speciellt eftersom det även tillhör ett stort garage på tomten som inte är inbyggt i huset. Där är tyvärr innertaket 15 cm för lågt för att vi ska få in husbilen så vi får se vad vi gör med det utrymmet. Vinden ovanpå det garaget är stort så vi pratar om att inreda en  gästlägenhet där och bygga ett kontor inne i garaget, men än så länge är det bara drömmar. Huset och det som tillhör fungerar utmärkt så som det är redan idag, vi kan flytta in och egentligen inte göra så mycket mer än att renovera ett badrum och måla utsidan, men som ni hör så har det också ett stort potential för att bli något mer! Och då har jag inte ens börjar berätta om gammelhuset... Jo på tomten står ett gammalt timmerhus, det är inte i bra skick idag men vi drömmer om att renovera det också, köpa strandtomt och flytta det dit, det är för fint för att stå där det är idag som gästhus. Men att renovera upp det är en dyr och lång process, men drömma kan man!

We shall rise again!

Det är onsdag och huset ekar tomt, Pelle är i Stockholm på tester och arbete och barnen är i skolan. Snön vräker ner utanför och jag borde verkligen ta ut hunden en vända men jag måste erkänna att det inte lockar det minsta just nu. Så jag skriver här i stället...

Vårt Leksandsäventyr så här långt känns inte så mycket som ett äventyr, det är en svår anpassning och jag tror att den som trivs bäst med förändringen är hunden. Hon älskar snön, hon älskar att familjen är samlad så enligt henne leker livet. Vi andra tar det i en annan takt. Pelle jobbar på och är i sin onlinebubbla hela tiden så jag vet inte hur stor skillnad det är för honom. Killarna verkar trivas i skolan och har fått några vänner, men man märker att de fortfarande är avvaktande. Dock var Jamie på ett strålande humör igår, något vi inte sett på ett tag så det borde väl tolkas som ett bra tecken! Alex hade någon pojke i skolan som retade honom för att han var engelsk, men jag tror det mest handlar om avundsjuka så jag bad Alex säga till sin lärare, förhoppningsvis löser det sig snabbt. Mollie tycker inte det är så roligt här, hon gör ingen stor ansträngning att skaffa vänner och det tror jag beror på att hon vet att hon antagligen måste byta klass i höst. Hon är dessutom rätt så uttråkad vad det gäller arbetsuppgifterna i skolan, jag menar i förra veckan lärde de sig att skriva bokstaven K på streckad linje och lärde sig nummer 8 och 9... Mollie skriver och läser själv, hon räknar gånger och division bättre än mig, det är ju rent tramsigt det här... Men det är bara andra veckan och jag försöker hålla mig lugn, uppmuntra henne och be henne säga till läraren när det är för enkelt så att de förstår att hon har tråkigt. Men det är inte lätt att vara 7 år och börja i en ny klass och genast säga ifrån och ställa krav. Jag tänkte att Pelle och jag skulle sätta oss och maila hennes lärare och rektorn på fredag och uttrycka vår önskan om en lite mer utmanande skolgång för Mollie.
Det är inte lätt att se sin lilla tjej gå runt och se ledsen och trött ut hela tiden. Det är ju vi som hon har gjort henne så här ledsen, även fast vi i vår tur skyller på Brexit som för övrigt går ungefär så bra som vi trodde att det skulle göra... Men nu är vi här och vi får försöka göra det bästa vi kan av situationen!

Pelle och jag var iaf på frukostdejt med ett par vi lärt känna här, eller Pelle lärde känna dem innan vi kom hit och nu träffade vi dem för tredje gången. Det var väldigt trevligt då vi i övrigt inte känner så många här. Jag hade hoppats springa på mer folk här men det är svårt, vi har några grannar och jag pratade med en i tvättstugan igår, men det var en 75åring dam så hon blir nog inte min nya bästis.

Jag saknar Jodie och våra costa dejter, jag saknar Becka, Heidi, Katie, Smita, Nadine, Sarah och de andra mammorna jag sprang på dagligen i skolan i England. Jag saknar småprat, jag saknar skratt och gemenskap.
Men på den positiva sidan så har vi alla svenska vänner som plötsligt sträcker ut sin hand igen, Marri, Rosa, Sandra, Anna, Totte, Jenny, Johannes, Maja osv, vi uppskattar er jag lovar, även fast jag fortfarande sörjer mitt liv i England. För det är väl en sorg, en sorg att en del av vårt liv fick ett abrupt slut, the end of an era så att säga.

But we shall rise again! Be sure of it my friends!

Helgen och veckan som kommer

Det är söndag och enligt vår nya Söndagsrutin så är Pelle, Alex och Mollie iväg på karate i Rättvik medan Jamie och jag får snällt hålla oss hemma och pyssla. Idag har jag dragits med en väldig huvudvärk plus rygg/höft smärta då jag lyckades sträcka någon muskel i rump/svank området häromdagen och går runt som en gammal kärring och gnäller så jag har mest tagit det lugnt. Jamie och jag gick en vända med hunden, jag har inte vågat det innan då jag varit rädd att hunden ska rycka och dra till muskeln mer men nu kunde ju Jamie hålla så det gick bra, faktiskt känns det bättre nu när jag värmt upp muskeln lite.

Annars i helgen så har vi hunnit med japansk festival inne i byn igår förmiddag och sedan besök av Totte, Jenny och deras barn. I och med deras besök så kan jag också konstatera att jag är väldigt tacksam att vi inte har små barn längre, det verkar väldigt jobbigt... Var ålder har sin charm men jag uppskattar åldern våra barn är i nu :) Så någon sladdis blir det inte här iaf, inte någon planerad iaf!

Nu påbörjas nedräkningen till Pelles operation, bara en och en halv vecka kvar och i veckan behöver han åka ner till Stockholm för att göra ett sista korstest. Så han blir borta Onsdag och Torsdag plus att han sen åker tillbaka till Stockholm söndagkväll för att skrivas in måndagen efter och så operation den Onsdagen. Vi kör på allt med en gång, ny skola, nytt hus, ny stad, donerar en njure, ny bil osv... Men varför inte? Till sommaren kan vi andas igen och förhoppningsvis njuta av allt vi åstadkommit denna vår.

Kvar på vår to do list här i Sverige är att registrera oss hos försäkringskassan, registrera om husbilen, fixa försäkring, byta bank (då den i fredags visade sig vara bra) och hämta nya bilen som vi ska leasa, just nu lånar vi bil. Det är inte lite saker att pilla med när man flyttar till ett nytt land, oavsett om det är ens eget land eller ej har vi märkt. Det är ju vårt fjärde (eller egentligen femte om man räknar Belgien) land som vi registrerat oss i och de är ganska olika rutiner beroende på var man är.

Nej nu tappade jag inspirationen, vi hörs!

bild från Dublin i höstas

Hemlängtan och framtiden

Idag har jag drabbats av en stark hemlängtan, en längtan till England. Det är konstigt när jag nu är hemma i Sverige så får jag hemlängtan åt andra hållet. Kulturen här är annorlunda och man gör saker annorlunda och nu måste vi anpassa oss tillbaka. Det är bara småsaker, saker som man kanske inte funderar på om man inte upplevt mer än en kultur på riktigt. Som att handla, det är småsaker som skiljer sig och det kommer ta en stund och vänja sig tillbaka. Idag när jag handlade så hade jag inga mynt, ingen tanke på detta innan eftersom man i England inte har mynt i vagnen, och när jag väl kom fram så fick det bli 2 korgar istället. Tungt som sjutton och många sneda blickar från personalen blev det. Vid kassan försökte jag småprata och skoja om detta samtidigt som jag försökte packa upp mina varor men fick ingen respons, kunderna bakom stod och stampade och tittade bara på mig. Svenskar är inte så sociala, jag vet ju det, jag är ju själv en svensk. Kanske tyckte kvinnan i kassan att det var för tidigt för småprat 8.30 och kunderna bakom skulle säkert till jobbet. Men det är en annan atmosfär och löjligt nog så stressade det mig och fick mig att längta tillbaka till det jag vant mig vid. Det är bara naturligt att det blir så men det känns extra konstigt eftersom detta är mitt land och jag borde veta hur saker går till här. Inte så konstigt att invandrare från helt motsatta kulturer blir aviga och förvirrade här i Sverige ibland. England har ju väldigt mycket lika som här, men kommer du från Syrien eller något annat land med helt motsatt kultur så kan man förstå att det kan blir fel ibland.

Nåja, en annan sak att vänja sig vid är att allt startar mycket tidigare här. Skolan börjar klockan 8 istället för 8.45. Innan har min tid startat vid 9, idag hade jag lämnat barnen och handlat när klockan va 8.30...
Nu har jag tvättid så jag har att göra, plus att Pelle tränar mig i lite löpande grejer i hans företag som jag ska börja hjälpa till med men det blir ändå mycket tid över. Dagarna känns extra långa och jag längtar nu efter att få nyckeln till huset så jag kan börja greja där! Här finns inte så mycket hemmapyssel att greja med.

Hur ser framtiden ut kanske ni undrar? Jo min plan är att söka socionom, socialpedagog, behandlingspedagog eller kanske fritidspedagogutbildningar och hoppas på att plugga framöver. Men innan dess så ska jag alltså hjälpa till i Pelles företag då han ska vara sjukskriven en tid framöver. Han ska nämligen donera en av sina njurar till en av sina barndomsvänner om ett par veckor. Därför håller jag mig på hemmaplan och inte söker jobb, jag vill kunna ta hand om Pelle och hans företag fram tills att han är redo att fixa det själv igen. Men sen kanske jag fortsätter att hjälpa till då det inte skulle skada med lite organisation i hans företag. Men ja, förhoppningsvis kommer jag in på en utbildning i höst och kan påbörja vägen mot min framtida karriär.

På fredag ska vi till en bank här i stan då vi egentligen inte känner för att låna pengar från Swedbank just nu och det är dem vi har lånelöfte hos. Förhoppningsvis får vi ett nytt lånelöfte från denna bank på fredag och kan flytta över våra konton också.
Till helgen får vi besök av gamla vänner som ska upp till Sälen, de kör runt oss på vägen och stannar ett dygn och umgås. Det ska bli himla roligt att träffa dem igen och få lite socialt liv!

Jag skulle kunna skriva en bok idag men jag tror att det räcker för idag.

Entrén till vårt hus, trädgård och grannens uthus. Längtar tills vi flyttar dit!

Ny start!

Jag kände att det nu var dags för en ny start här i bloggen, ett nytt kapitel i vårt liv har tagit sin början och därför kan också ett nytt kapitel i bloggen få börja.

Det är mycket på gång, vi har landat i Leksand efter en lång och utdragen flytt från Woking, England. Det har inte varit lätt, varesig att organisera eller känslomässigt men nu är vi här. Vi hyr tillfälligt i en semesterby så livet känns lite tillfälligt. Men de goda nyheterna är att vi i förra veckan hittade ett hus som vi nu skrivit kontrakt på. Det blev besiktigat i Måndags och med tanke på att det är ett gammalt hus så vart det ungefär som förväntat. Det behöver ett lager färg, det behöver ett nytt badrum och ventilationen behöver ses över men annars är det i bra skick. Eftersom vi hittade huset innan det kommit ut hos mäklaren och till ett lägre pris än mäklaren hade satt så känner vi oss nöjda. I maj får vi tillträde och det är egentligen då det känns som att vårt riktiga liv här börjar. Tills dess så känns det som vi är här på en lång semester, som sagt allt känns tillfälligt. Hjärnan förstår att vi är för att stanna men mitt hjärta undrar när vi ska åka hem till England. Flytten hit har varit väldigt tung känslomässigt, det är samma här, hjärna förstår varför vi flyttat (pga Brexit) men hjärtat kan inte förstå. Vi var rotade i Woking, vi hade nära och bra vänner, vi mådde bra, och nu är vi här, ensamma och har inte hunnit få så många vänner. Men det kommer bli bra, alla här är välkomnande och snälla. Barnen har börjat i skolan och har snabbt kommit in i det, det är ju inte första gången grabbarna byter skola och Mollie är så social så där är det inga problem.

Det här med skolan och vilken klass de skulle börja i har varit lite oklart eftersom de i England börjar i skolan tidigare än här och årskullarna bryts i September istället för vid årsskiftet. Så har du fyllt 4år innan första September så börjar du skolan, annars får du vänta till nästa år. Så Alex som är född i Oktober fick vänta tills han var nästan 5 medan både Jamie och Mollie var 4,5 år då de är januaribarn. Nu hade vi fått höra innan att barnen skulle få börja med sina egna årskullar här i Sverige, alltså så skulle Mollie in i förskoleklass, Alex 4an och Jamie 5an. Vi har bråkat och ifrågasatt detta mycket speciellt för Mollie som ju redan har gått 2,5 år i skolan, men pga resursbrister i 1an och 2an här så blev hon satt i förskoleklass ändå, något som hon nu finner alldeles för lätt, precis som vi väntat oss. Men vi har fått löfte om att hon ska bli utmanad och bli testad och antagligen uppflyttad i höst när de har mer resurser. Killarna som vi var ok med att de blev nedflyttade (Jamie från 7an till 5an och Alex från 5an till 4an) hade de dock flyttat upp så Alex går i 5an och Jamie i 6an. Så här långt kunskapsmässigt så är det inga problem, självklart finns det hål i deras svenska och även i historia och geografi där de lärt sig mer om det brittiska men i övriga ämnen verkar de ligga längre fram. Jamie tyckte deras Engelskalektion var skrattretande, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att han gått 6,5 år i brittisk skola och har engelska som sitt första språk. Vi hoppas på att han kan få lite mer utmanande material men vi avvaktar lite och låter skolan själva få bedöma nivån på barnen innan vi börjar tjata.

Men på det stora hela så gillar vi Leksand, det är litet och charmigt. Hundpromenaderna längs med Siljan är magiska. Idag var det dock kallt när vi vaknade med -16 men det hann sjunka till -9 innan vi promenerade till skolan. Det är skönt att kunna gå till skolan, även fast det blir bil eller buss när vi flyttat till huset då det ligger 1 mil från skolan. Men det finns busshållplats utanför och bussarna går någorlunda regelbundet för de äldre barnen som snart nog kommer vilja klara sig själva. 

Nej nu får det vara nog för denna gång, tack för visat intresse!