Pocahontas besvikelse...

Åh blev lite besviken idag när jag fick videon inkopplad o skulle se Pocahontas med mina söner då Pelle behövde jobba o filmen hängde sig en bit in :( Jag verkligen älskar den filmen o Jamie verkade gilla den rätt så också... Så nu vet jag vad jag ska köpa till Jamie i julklapp (mest för min skull :D). Men den filmen har tjänat mig väl, fick den så fort den kom ut på VHS o jag har sett den massvis av gånger så inte så konstigt ifall den gav upp, men väldigt tråkigt!
Idag är det fredag o idag kommer Pelles föräldrar ner, dem kommer dock först ikväll så innan dess måste vi hitta på nåt o roa oss med. Jag ska spendera eftermidddagen med den otroligt roliga uppgiften att tvätta kläder... Pelle ska ta med sig Jamie o Nalle o åka upp till bilverkstan för dem ska fixa det sista på bilen o sen ska Pelle promenera ner med dem båda. Så jag får lite ensamtid här om inte Alex bestämmer sig för o börja tjura... men ensamtiden går väl åt till o tvätta os täda upp här hemma, vilket i sig inte är fel men ganska tråkigt. Känns inte som jag riktigt hinner med mig själv längre, även fast jag jämför med andra mammalediga 2 barnsföräldrar har det väldigt bra, jag har ju Pelle som kan hjälpa till. Men Pelle är dålig på o stänga dörren om sig när han går o jobbar, eller så glömmer han att berätta att han har massa jobb han måste ta tag i o så blir han arg på mig ifall jag vill ha hjälp med nåt... så det är ändå inte en dans på rosor att ha kontoret hemma. Och jobbet har en tendens att bli lite lidande ibland, men vad 17 familjen måste ju ändå få vara viktigast, speciellt då man har en ny liten i familjen!
Nej dax o sortera tvätt o annat roligt, Alex vaknar bergis snart o ska ha mat också... vi ses!
glöm inte o kommentera ibland här också, vill ju veta att nån läser :)

Tillägg: Blev så glad, stoppade i batteri i vågen nu idag o den berättade för mig att alla mina graviditetskilo är borta plus ytterligare ett halvt kilo. Nu hoppas jag bara på att jag kan tappa sådär 10 till innan sommaren då vi planerar o gifta oss.

uppdatering

Händer egentligen inte så mycket intressant här, vi har kommit in i spädbarnslunken o det funkar bra, visst är vi trötta men vi har ju fördelen att vi är 2 som kan hjälpas åt.
Igår så städade jag med Alexander i nya bärselen, han som reagerar på alla plötsliga ljud gjorde inte en min åt dammsugaren :-) Jag skurade dessutom hela lägenheten vilket var välbehövligt, har inte orkat ta tag i nåt sånt då jag varit gravid osv, fick ju dessutom inte det.
Sen igår när Jamie kom hem från dagis så gick han direkt ut i köket o plockade fram en visp och en bunke, sköt fram sin pall o ställde sig vid köksbänken. Han ville baka eller laga mat :D Så vi blandade ihop en mjuk pepparkaka *muuums*. Pelle jobbade hela dagen igår, fixade bokföring o annat skoj... men på kvällen vart han ledig för då kom Gabbe, Emma o Tuva för att beundra lilla Alexander. Tuva tyckte det var tur att vi har Jamie så hon fick så goda kakor :) Vi hade bakat en kladdkaka i förrgår också så det var värsta kalaset! Emma vart enormt bebiskär så hon satt med Alex mycket medan Tuva, Jamie, Gabbe o Pelle spenderade större delen av tiden med o leka i lekrummet :D Man blev nästan svartsjuk då man hörde dem stoja, men det är precis som att bara för att jag är tjej så ska jag inte vilja busa lika mkt med barnen så det faller naturligt på pappan... Sen var jag tvungen o amma också.
Idag har vi varit på BVC, snackade lite med läkaren som var där o han trodde att hostan Jamie haft i typ 2½ månad nu kanske kunde bero på allergi, han föreslog att vi skulle göra Jamies rum katt o hundfritt eller kanske till o med låna ut katten ett tag så vi kunde se ifall det var det. I pelles familj är många allergiska så risken finns tyvärr att Jamie kan vara allergisk mot katter :(
Iaf vi var ju på BVC för o väga Alex o han väger numer 3600g, man märker på kläderna att han är större än vad Jamie var, för dem kläderna han har idag hade Jamie när han var nästan 1 månad, o Alex är ju bara 10dar. När Jamie var 8dar vägde han iofs bara 3000g så kan ju föklara det hela endel!

1 vecka har gått

Livet rullar på rätt så bra här, men det är ju tur man är natt människa och att min kropp hanterar sömnbrist rätt så bra :) Pelle skulle vara grinig och med migrän varje dag om han inte sov på gästsängen, för han tål inte sömnbrist så bra. Inatt har det ändå varit bättre, för Alex har sovit i 3 timmars perioder vilket betyder att jag sovit i 3timmars perioder :D vet med säkerhet att jag fått iaf 2 pass med 3timmar sömn vardera o sen ett med iaf 2timmar så har ju fått endel sömn ändå... men det är inte samma sak när man är vaken en timme emellan typ.
Vi blev lite oroliga igår när vi såg på film o Alex började rossla, jag kände hur det vibrerade om honom där han låg i mitt knä. Vi ringde farmor Anna som konstaterade att det inte var nån fara, skönt med sjuksköterska i familjen :) Vad skulle vi ha gjort om vi inte kunnat ringa henne vid minsta lilla? bombaderat sjukvårdsupplysningen eller oroat oss mer? Ja vem vet, skönt är det iaf att alltid kunna ringa farmor! Överhuvudtaget så är det skönt o ha farmor o farfar som ställer upp då mormor o morfar inte är lika aktiva i våra liv. Blir lätt så besviken på mina föräldrar då jag ofta jämför dem med Pelles föräldrar som alltid ställer upp vilkorslöst o med min mamma tex så måste man nästan ha dåligt samvete för att man bett om hjälp... Men nu hjälper mamma o Lasse oss med Nalle vilket är skönt, när vi pratade om det så kändes det som att dem gjorde det för o vara snälla mot oss enbart emn nu har jag förstått att dem älskar o ha hund :) Tja lite grinig lät mamma när hon konstaterade att hon varit ut med Nalle 2 gånger i regnet häromdan men haha sånt är ju livet med hund! skönt att vi slipper den biten här i höstrusket!
Iaf så vart det ju ingen fara med lilla Alex o hans rossel, det la även av efter en stund o har inte hört honom rossla sen dess. Inatt däremot lät det som att hans näsa höll på o bli igen täppt så är inte omöjligt att han börjar få en förskylning. Men gjorde några försök att spruta bröstmjölk i näsan, vet inte om jag lyckades för det var lite mörkt o jag var trööött. Men har inte hört honom låta så efter inatt så :)
Idag så är det tråkväder igen, vilket betyder att Jamie om ett par timmar kommer klättra på väggarna. för trots att han är småsjuk så har han FÖR MKT energi! Han har börjat trotsa kopiöst, dumma grejer håller han på med. Igår hade han ett paket kex med småkakor i famnen o dem kastade han rakt i golvet - nej han tappade inte utan tog upp paketet över huvudet för o ta satts o sen hivade han iväg det... hade kex överallt! Sen hoppar han fram på sin bobby car, använda hjulen o rulla är ju larvigt... o säger man till honom att låta bli så skrattar han o sen gör han 5-6 hopp i full fart bara för o jävlas...
Pelle har sett på motorsport hela morronen, öhm förmiddagen... jag slocknade som ett ljus till det då Alex sov i vagnen, så fick mig en tupplur på en timma också :) Jamie somnade tydligen ungefär samtidigt som jag så Pelle bar upp honom så han sov nog 2 timmar, ändå är han mister gnäll nu... men det är ju sånt jäkla tråkigt väder att man blir trött bara av o titta ut genom fönstret!
Imorgon är det studiedag eller planeringsdag på dagis såå jamie blir hemma en dag till, får hoppas på strålande sol så vi kan gå till parken en sväng åtminstonde! Nu ska jag njuta av min barnfria stund lite till för snart vaknar Alex o är hungrig igen...

Min förlossningsstory - känsliga varnas

Tänkte återge min version av förlossningen, lite synd att Pelle hann före för nu känner jag mig inte lika motiverad till o skildra förlossningen ur min vinkel.

Lördagkväll var en kväll precis som alla andra, jag behövde somna i tid för jag skulle ju gå upp med Jamie på söndagen, trodde jag... Och jag försökte verkligen sova i tid, men klockan tickade på o min kropp kunde bara inte slappna av. Inget ovanligt, hade haft svårt o sova till o från dem senaste veckorna men himla irriterande när man vet att man verkligen behöver sova. Framåt ett-halvtvå så måste jag slumrat till lite lätt men ungefär samtidigt som Pelle kommer in så känner jag första värken. Det var helt klart en värk, kädes både i underliv och ryggslut vilket inte förvärkarna gjort. Säger till Pelle att jag tror att jag haft första riktiga värken, men att det tog ju så lång tid med Jamie att vi nog kan sova ett tag. Pelle blir precis som alla andra kvällar lite nervös men vi har ju haft några falsk alarm så efter o ha klockat värkarna ett tag så somnar han, lyckans ost! Själv känner jag att jag behöver gå på toa så går dit ut, så fort jag sätter mig på toan så komemr en värk till, ont som satan! Uträttar mina behov, torkar mig o innser att slempropen precis släppt o precis som innan Jamies födelse så kommer det blod... reser mig o genast får jag en värk till. Innser att nu är det verkligen på allvar så går för o väcka Pelle så vi kunde ringa förlossning o ringa Carl o Vicky, klockan var nog då närmare halv fyra. Pelle kommer upp o springer för o leta efter nummret till förlossningen o ringer dem sen. Dem tycker att eftersom vi har så långt o åka o det gick relativt snabbt med Jamie så skulle vi komma med en gång... snacka tur att dem tyckte det, eller att vi ringde redan då! Ringer o väcker Carl som lovar att komma över så fort som möjligt. Undertiden så försöker jag packa klart BB väskan o sätta på mig kläder osv. Men så fort jag rör mig så kommer värkarna, så slutar med att jag sitter nere på skrivbordsstolen o säger till Pelle vad han ska göra :) När Carl kommer så blir det som vanligt lite snack, vi berättar om Jamie o visar väskan vi gjort iordning åt honom osv. Sen åker vi iväg, i början i bilen ahr jag värkar ca var 10min men när vi kommer ut på motorvägen så kommer dem bara tätare o tätare. Från ljungskile-ödsmålsbron så har jag värkar konstant, strax innan stenungsund får jag panik, det gör så sjukt ont och det börjar kännas precis som krystvärkarna jag hade med Jamie. Nej det kan inte vara krystvärkar tänker jag för först måste vattnet gå innan ungen kan komma ut, men shit vad det trycker på o jag säger i panik till Pelle att det känns som krystvärkar... Han får lite panik o börjar prata om ifall han ska köra si eller så fort... jag skriker i ren smärta att jag skiter i vilket, jag har fullt upp med o hålla emot "krystvärkar" o stå ut med smärtan. Det är helt sjukt hur ont det gör, man måste uppleva det för o fatta. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, står nästan upp i bilen o jag känner för o köra huvudet genom taket för o få nåt annat o fokucera på... när vi närmar oss kode sså sitter jag bara o skriker, har fullständig panik så precis samtidigt som Pelle drar fram sin mobil så säger jag att vi bör nog ringa o fråga förlossningen. Förlossningen tycker vi ska ringa 112 så det gör Pelle, på larmcentralen säger dem till honom att åka in till kungälvs akuten så skulle en ambulans möta upp oss där och ta oss till förlossningen. Vi svänger av i Kungälv och jag har så sjukt ont, varje jävla rödljus på vägen är rött men slår om precis men varje gång så tänker jag "stannar han här så döööör jag, måtte han köra emot rött". När vi kommer fram till akuten så blir vi beordrade att köra ambulansintaget o sen ska dem ha ut mig ur bilen men jag har så ont att jag vågar knappt ställa mig, vet inte om jag ska stå ut med starkare värkar eller om kroppen ska lyda mig. Efter många om o men kommer jag mig upp på sängen dem har med sig. När jag har fått lagt mig så lugnar det sig lite, värkarna är inte konstanta iaf... Men dem är täta o dem gör så jävla ont. Det springer gulliga sjuksköterskor överallt, det är ett enda virrvarr. Ingen på akuten har nån erfarenhet eller utbildning innom förlossningar men dem gör sitt bästa. Dem sätter en nål i handen och jag orkar inte bråka, grabbar bara tag i Pelle o låter dem sticka mig. Jag vet egentligen inte vad som far i huvudet på mig där inne på akuten, allt är ett blurr... Snart säger det kaploff o vattnet går, det springer folk runt omkring o ska torka torrt o greja, jag bryr mig inte så mycket förutom att det gör så jädra ont när dem vill att jag ska lyfta på baken. Jag försöker få dem att undersöka mig, vill veta hur mkt jag är öppen osv men överallt runt mig hör jag sjuksköterskor som säger "jag kan inte det, kan du?". Tillslut kommer en doktor o ska kolla men det ända han konstaterar är att "där är huvudet". Jaha det var ju bra o veta... Jag säger att jag tror jag har krystvärkar, ofrågar om jag ska krysta? Pelle förklarar att förra gången så förklarade dem inte att barnet var påväg men sjuksköterskorna här säger att ja får du en krystvärk så krysta du. Nån försvinner ut för o ringa narkosen tror jag o dem andra står o babblar om något när min nästa krystvärk kommer. Jag tror jag säger till pelle att nu kommer en o sen börjar jag krysta, känner hur huvudet kommer ut o ropar att "hallå kan nån ta emot, barnet kommer" o sen är han bara ute. Fort springer dem dit o konstaterar att under lakanet dem envisats med o lägga på mig så ligger våran lilla kille o han börjar skrika. Jag slappnar av o det är så mycket folk runt mig så jag knappt ser lilleman men hör pelle konstatera lite tårögt att det är en pojke :) Klockan 05.44 föddes han, 4 timmar efter första värken.

Det är så oerhört skönt att han är ute, smärtan har i stort sätt släppt o han får ligga hos mig, detta lilla blodiga underverk. Jag vet att moderkakan måste ut men enligt dem på akuten så skulle det komma en värk o jag skulle naturligt krysta ut den. Så blev inte fallet. Men under tiden vi väntar på detta och på ambulansen så springer dem runt med kameran o sin privata mobiler o fotar oss och sig själva. Dem verkar oerhört stolta över att ha fått vara med på lillemans förlossning o posar en massa :D Sen kommer Ambulansen o den kvinnliga ambulanssjuksköterskan, Åsa tror jag hon heter, förklarar att det är bäst vi får ut moderkakan så hon hänger sig på min mage samtidigt som jag krystar o ut kommer moderkakan, mycket midre smärtsamt än jag hade trott när hon förklarade för mig hur det skulle gå till. Sen packas vi in i filtar o jag får "hoppa" över till ambulansbåren för att blir fraktad till Östra sjukhuset o förlossningen. Pelle övertalar alla om att han visst kan köra våran bil in till östra men jag tror egentligen att han inte borde ha gjort det. Men det gick bra.

Ambulans-Åsa är jättemysig o vi pratar hela vägen in till sjukhuset, min kropp skakar fortfarande av chocken att allt gått så fort men vi mår bra både jag och Alexander.

Väl inne på förlossningen ska jag undersökas o det konstateras att jag måste sys, jag får lite panik för jag är ju så enormt nålrädd. Men barnmrorkan är totalt oförstående o säger bara att det måste göras... Jag försöker samla mig för jag vet ju att hon har rätt, det måste göras men paniken bubblar i mig för andra gången denna tidiga morgon. Hon får kalla in en sköterska till som får hålla i Alexander och mitt ena ben medan Pelle håller hårt i mina händer. Hon bedövar vilket var värst för det kändes ju o sen börjar hon sy, läskigt när man känner när tråden dras åt men man känner inte nålen, som tur är! Jag överlevde detta också o sen kan man äntligen bara fokucera på o vara lycklig o bearbeta chocken! Fick ligga kvar länge på förlossningen för det var kö till rummen på BB... tillslut får jag mig ett rum o sen lyckas jag övertala läkaren att få komma hem redan på måndagen :)

Hemma

Nu har vi varit hemma i ett par dagar och det hela börjar lägga sig, jag är tvåbarnsmamma med allt vad det innebär. Som pricken över i:t så har Jamie lyckats bli sjuk... Men inget som verkar ha påverkat Alex än så länge som tur är!

Jamie är en snäll o kärleksfull storebror men han är väldigt svartsjuk, inget han agerar ut mot lille Alex men han gör verkligen allt han vet att han inte får göra o trotsar till tusen. Man börjar undra om det inte är Jamie som borde ha gjort det där hörseltestet dem gjorde på Alex i onsdags...

Alex har tyvärr tajmat in det så att han har sin längsta vaken o äta period på natten. Jag ser inte längre fram emot att få lägga mig i sängen, för jag vet att jag inte kommer spendera så mycket av tiden till o sova... Det gör dessutom ont o amma eftersom Alex inte lyckas suga på hela min bröstvårta på ena bröstet, har idag grävt fram min gamla ammningsnapp som jag ska introducera till Alex sen när han vaknar. Har dessutom så sjukt mycket mjölk att jag får pumpa fler gånger per dygn för annars får jag stenhårda, knöliga o röda bröst... då kan det lätt bli mjölkstockning vilket jag inte vill... Det negativa med o pumpa nu är att brösten då tror att Alex äter så mycket o fortsätter producera så mkt mjölk, men vad ska jag göra, det gör ju sjukt ont annars.

Alexander kom den 19 oktober!

3345g o 50cm.

Jag ska knåpa ihop en förlossningsstory när jag har lite tid över och så men tills dess kan ni ju hålla till godo med Pelles version av det hela. Kopierar in den från poker forumet han skriver på då man måste vara medlem där för o få läsa.

Tänk så det kan bli i livet ibland. Vi har ju som ni sett i dagboken bara gått och väntat nu under en längre tid på att värkarna ska komma igång och vi kan åka in till BB. Igår satt jag och spelade lite cashgame där jag blev brutalt våldtagen och en $25k GTD turnering vid sidan av. Jag slutade till slut 25a och fick $200 i turneringen och klockan var då närmare halv 2. När jag kommer upp i sovrummet säger Nathalie att hon tror hon fått första värken nu.Eftersom det varit så mycket "falsklarm" på sistone så bestämmer vi oss för att försöka sova. Dock är man ju lite spänd och ingen av oss kommer till ro. Värkarna tilltar i styrka och vi konstaterar att det nog är riktiga värkar. De verkar (verkar och värkar, spännande språk vi har) dessutom tillta i styrka. Vi ringer in till förlossningen på Östra sjukhuset i Göteborg dit vi ska och de tycker vi ska åka in direkt.Sagt och gjort, vi ringer Carl som kommer över direkt som planerat. Han lägger sig på gästsängen så att Jamie får fortsätta sova. Vi skyndar oss in i bilen och sticker iväg, vi har trots allt 15 mil att åka. Jag står på bra, det är lite blött väglag, men inget regn. När vi väl når motorvägen börjar Nathalie ha värkar mer eller mindre konstant, och det är fortfarande 10 mil kvar. Jag kör så pass fort som känns safe, runt 160, men min stackars volvo 850 klarar nog betydligt mer, men framvagnsinställningarna är långtifrån optimala så det skakar en hel del...I Stenungsund säger Nathalie-"Nu är det krystvärkar, det känns som ungen är på väg ut!"Om jag inte var nervös innan detta, så får jag mer eller mindre panik nu. Det är fortfarande 55 km kvar till sjukhuset. Jag drar ner på farten till 135 för att minska skakningarna lite så att det kanske håller tillbaka värkarna något. Det fungerar i 30 sekunder iaf...Återigen kommer jag ihåg hur jävla hjälplös man är som man när den man älskar skriker ut sin smärta och du kan inte göra ett jävla skit. Nathalie har riktigt hög smärttröskel, jag hade varit död vid detta lag, och det finns inte ord för att beskriva hur stolt jag är över henne (och andra kvinnor för den delen som genomlider en graviditet och förlossning). När hon dock skriker rakt ut av smärta och det ser ut och känns som om hon skulle kunna krypa ur sitt eget skinn för att bli av med smärtan så är jag nära att brista i gråt.Jag sliter upp mobilen och ringer förlossningen och säger:-"Vi kommer inte klara detta, kan ni skicka ambulans?"De säger åt oss att ringa 112 och svänga in och möta upp den vid Kungälvs Sjukhus som har en öppen akutmottagning. På avfarten dit kommer ytterligare en ny krystvärk och jag kör så fort jag vågar utan att för den sakens skull tvingas till tvärbromsar eller liknande som bara förvärrar saken. Jag känner mig som värsta actionhjälten när jag svänger in till akuten där de står redo efter larmet. De plockar upp Nathalie och lägger henne på en bår. Jag ställer undan bilen och springer efter.Ingen på detta sjukhus har utbildning som barnmorska, men de flesta av sjuksköterskorna har iaf fött egna barn. Det hindrar dem inte från att springa runt som yra höns och jag hindrar mig själv från att säga:-"Är det någon här som vet hur detta går till?" då jag inser att detta inte hjälper saken. De har bättre kunskaper än jag har åtminstone.Medan de fortfarande diskuterar sterila underlag och när ambulansen kommer för att köra oss vidare så får Nathalie en ny krystvärk.-"Ok, för i helvete, kan någon ta upp ungen, den är ute nu och ligger mellan mina ben", skriker hon och mycket riktigt, plötsligt hörs ett barnskrik under den filt de lagt på henne.En liten son ligger där blodig och ynklig som bara ett helt nyfött barn kan se ut. Det är nu jag inser hur adrenalinet pumpar, jag kysser Nathalie på pannan och är så glad och stolt som man bara är i just dessa lägen.Personalen var oerhört hjälpsamma och trevliga, tar bilder och försöker göra allt så bra som möjligt för oss. Ambulansen kommer så småningom och kör in Nathalie till Östra Sjukhuset. De släpper iväg mig till min egen bil med viss skepsis, men jag intalar mig själv och dem att min chock har släppt och jag kan köra in efter.Väl framme på Östra vägs vår lille parvel, han väger 3345 gram, vilket är lite mer än Jamie och är lika lång som Jamie var, 50 cm. BB är tyvärr överfullt så det finns ingen sängplats för mig och den fåtölj jag fick var inget vidare att sova i så efter ett par timmar ger jag mig hit hem. Ska försöka sova nu ett par timmar och sen åka och plocka upp Jamie. I morgon ska Nathalie och vår nya, som troligen kommer kallas Tom Vegas Alexander, med det sistnämnda som tilltalsnamn och Tom efter Nathalies pappa få komma hem.På vägen hem har jag god lust att ställa mig på ett bord på McDonalds där jag stannar för att äta lunch och skrika -"Jag har fått min andra son"Jag låter dock bli, ringer lite släkt och vänner istället. För er som inte har barn säger jag bara det, att även om det finns mycket jobbiga saker med barn, så finns det inget som går upp mot stoltheten och kärleken du känner till dem.Jag ska nog gå och sova lite nu, känner mig förvånansvärt otrött, men det är nog adrenalinet som finns kvar i mig, och lyckan. Jag vågar inte tänka på vad som skulle hänt om vi inte svängt av vid Kungälv. Enligt våra tidsberäkningar hade vattnet gått i tingstadstunneln ungefär... jag som nästan svimmade igår av det blod som kom när jag satte en potatisskalare i tummen hade väl troligen inte sett ett lyckligt slut där.

ingen bebis ännu

Hösten är här


I parken idag.



Ja som ni kanske förstår så blev det ingen bebis inatt heller... suck! O idag har Jag haft Jamie hela tiden sen ahn kom hem från dagis, för först måste Pelle vila så då tog jag Jamie o gick till parken, när vi kom hem efter nån timma så lagade vi middag o under tiden kom Carl o sa att han kunde fixa det sista på bilen. Så jag fick väcka Pelle. Carl tog våran bil medan vi åt middag o sen for Pelle efter honom. Så det blev jag o Jamie som fick diska o greja. Vid halv åtta fick jag Jamie o somna o sen dess har jag suttit här helt uttråkad... Hoppas Pelle kommer snart, tog längre tid än väntat för dem då dem var tvungna o åka till Biltema o köpa mer delar... skrotbil!
Har haft lite förvärkar till o från hela dagen men inget som verkar vilja bli värre, tyvärr... Håll alla era tummar så kanske jag kan få föda snaaaart iaf!

desperata Nathalie

ja jag börjar bli lite desperat här, sitter här med förvärkar, men dem gör inte tillräkligt ont för att jag ska våga hoppas men dem är ju inte direkt sköna... har absolut inget alls o sysselsätta min hjärna med och skulle inte kunna sova om jag så försökte. Inget på TV o inte direkt nån på msn o snacka skit med...
Idag vaknade jag tidigt, med mina mått :) var uppe vid nio för magen var inte i form... sen satt jag o snackade skit med Sandra ett tag, det är fördelen med o gå upp i tid, man hinner med några timmars skitsnack :D Sen så var det dax o hämta på dagis, åkte först för o betala för bilen som dem lagade igår, men dem ahde fortfarande itne några volvokort (vi vill dela upp betalningen) så han sa "kom tillbaka på fredag". Så bilen är fortfarande inte betald, småstäder har ju lite annan attityd känns det som... men dem har vår adress så dem kan ju alltid skicka faktura i slutändan men ändå.
Sen hämtade jag ut paket på posten, vart lite krångel o hitta rätt men i slutändan hade jag två paket med mig ut fast jag kommit in för o bara hämta ett. Dem måste ha fått det ena paketet idag för vi har inte hunnit få nån avi... nåja det var ju bra o få hem det med :) Skickade även iväg en födelsedagspresent till sandra, hoppas hon gillar den!
Efter o ha hämtat på dagis så åkte vi till ICA o handlade, bara för o få tiden o gå typ... ja o sen behövdes ju amten också såklart :P
hemma grejade jag, plockade upp runt omkring där det behövdes, ett par dar som jag inte plockar o det finns massor o göra, konstigt det dära... o så märkte vi typ alla Jamies kläder med namnlappar jag beställt på nätet. Känner mig som värsta desperata hemmafrun men det är ju bra o ha koll på hans grejer :) o det tog tid så vart ju ett bra tidsfördriv :D Sen vart det pannkakor idag igen, jamie älskar det o vi var inte sugna på något annat. Jamie hjälpte till med smeten o lyckades få smet både i håret o på benen... fråga mig inte hur ;) Sen fick jamie ett bad av Pelle medan jag fixade disken osv. o så kikade vi på stargate ihop men Jamie slocknade som ett ljus, han vart helt slut. Så nattningen blev inte så avancerad idag, bara o bära upp honom o ge honom en flaska välling :)
Var en överlag bra dag, rann på rätt så fort trots att vi inte gjorde nåt speciellt upphetsande. Och nu har jag soms agt förvärkar, har haft det i några timmar nu, behöver ju itne betyda nåt alls men är ju inte så skoj :S Det bästa hade ju vart om det sa pang boom o vi kunde få ut den där bebisen! Håll nu tummarna för att jag föder inatt, eller åtminstonde imorn!

Hundlösa

Åh en ny vecka att gå o vänta sig igenom... börjar nästan känna mig fånig som gått här o letat tecken i flera veckor när det är uppenbart att denna bebis inte har lika bråttom som jamie hade. Jaha så ska man göra upp planer för veckan eller ska man sätta sitt liv på "paus" eftersom det bara är ännu närmre? pelle gissade på att bebben skulle komma som idag o jag trodde igår, nu verkar det inte troligt att någon av oss har rätt och vi har lixom inte planerat för längre än hit eftersom vi bara förväntat oss att ha en liten då. Så veckan ser rätt tom ut vilket innebär att att väntan blir så himla mycket tråkigare... Imorn skulle iaf eventuellt Emma o Felicia komma hit o hälsa på vilket alltid är trevligt men resten av veckan då? Vi har inte råd att åka till torp varje vecka :P Nu har vi hälsat på min familj 2 gånger förra veckan så känns inte som vi kan åka dit heller. Och vad kan man hitta på då vädret är halvkul, jag inte orkar gå för mycket och det inte får kosta för mycket? Kom gärna med tips, det skulle uppmuntra mig med nån ny rolig aktivitet. Idag ska vi baka negerbollar när Jamie kommit hem från dagis, tror han uppskattar o kladda med det o vi får tiden att gå :-)
Igår var vi på middag hos mamma o Lasse, vi lämnade även av Nalle där. Han ska bo där nu ett tag framöver. Har sett fram emot att "bli av med" Nalle en tid nu eftersom han bara gått mig på nerverna med sitt nervösa sätt och att han hela tiden vill vara så nära att man snubblar på honom eller blir hindrad från att röra sig som man vill. Men idag är det väldigt tomt, det är ju lixom ett moment i vårat liv som saknas... Bara att gå o lägga sig igårkväll utan att behöva gå ut med Nalle kändes som man gjorde nåt olagligt... Vi har ju knappt varit utan ansvaret för Nalle förutom då vi varit iväg på semester sen vi fick hem honom som valp. Men det här är nog bäst för oss alla ett tag framöver, ska bara vänja mig vid att inte ha honom runt fötterna, ingen som MÅSTE ut, ingen som äter upp resterna, sitter o tigger vid bordet osv :) Nu ska vi bara fokucera oss på lill*n som än så länge inte velat komma ut till oss. Så nu har ju nedräkning börjat ännumer eftersom Nalle är bortlämnad, tänk ifall ajg går över två veckor, då kommer mamma o Lasse ha haft Nalle i nästan 4 veckor utan att vi ens hunnit få se bebis. Dem kan ju bli med hund ett tag framöver om man ser det så... nåja dem vet ju hur läget ligger o dem verkar väldigt glada åt att ha Nalle där :D
Igår var vi även en sväng på torp då jag ville köpa present till Sandra som fyllde år igår o vi behövde till Biltema o köpa delar till bilen, usch vad det är tråkiga pengar, att lägga på bilen alltså. Imorn ska bilen in o byta nån jävla fläkt till avgasreningen, ska kosta oss ca 6500 o sen dem delarna vi köpte igår så är vi uppe i 8000... jippi! Tur iaf att Carl lovat o hjälpa oss att byta dem delarna vi köpte igår så vi inte måste göra det på verkstan eller aktivera pappa.
Ja o sen igår for vi förbi mormor o tog en fika på vägen till stenungsund, är så roligt att se henne skina upp när hon är med jamie :) Tror han är ljuset i hennes liv, önskar så att jag hade körkort så jag kunde åka dit oftar utan att ha dåligt samvete för att jag släpat iväg Pelle igen... Måste verkligen fixa det såfort bebisen är gamal nog att lämnas bort till Pelle mer än nån timme i taget. Känner mig inte vuxen bara för att jag inte har körkort, är ju sorgligt misslyckat att inte ha det än... borde ju inte vara så avancerat att fixa heller tycker man... men jag lyckas aldrig få till det. Är ju lättare om man inte behöveer vänta på lämp i typ över ett halvår också, borde nog ringa länsstyrelsen o fråga vad dem sysslar med...
Nej dax o ta en dusch o rycka upp sig lite, Jamie kommer snart hem o då får man försöka vara lite pigg iaf!

Snigelfart

Hur kan tiden gå så förbaskat långsamt? Jag är så trött på att bara gå o vänta, inget händer o man blir bara mer galen! Sista månaden känns som ett år, jag är så uttråkad o har bara bebisar i skallen. Går man ut så ja vad ser man? Jo såklart en massa bebisar i vagnar o selar... Alla runt omkring mig får sina ungar känns det som även fast många fortfarande väntar precis som jag. Vi försöker fördriva tiden men så fort jag ger ifrån mig ett stön så reagerar Pelle med ett "är det värkar?" och då är tanken tillbaka :/ Well vi går båda o bara väntar, man blir tokig för mindre! Och då är det ändå 2 hela veckor kvar till BF idag... tänk om jag skulle gå över tiden?! huuuh hemska tanke!

Igår var vi iaf iväg på dagen, vi hälsade på hos min pappa. Yvonne var hemma men vi överlevde alla utan några större krigsskador :) Nej gick faktiskt riktigt civilicerat till även fast hon höll sig undan större delen av tiden. Hon var snäll nog att hämta några dockor till jamie som han fullständigt älskade o lekte massor med :D Till hans pappas förtvivlan! Jag ahr sagt att vi borde köpa docka till honom men det vägrar Pelle, emn efter igår kanske han kan gå med på det. Jamie hade så skoj!
Sen skulle pappa kolla på vårt bagage men det gick inte så bra, blev inte bättre o vi säger som så. Men förhoppningsvis kan vi få ordning på det. Vi har ju iaf den nya delen i, även om vi inte kan använda bagaget...
Efter besöket hos pappa så åkte vi hem till brorsan, klockan var redan 18:30 och jamie var gnällig men så fick han span på TUvas rum o då var han i full fart igen :D Till o börja emd var jag med barnen uppe men sen lekte dem där helt själva, jätteskönt. O Tuva tog hand om honom, hon är visserligen bara 7år men klarade det fint. Så vi tjötade lite med Gabbe o spelade guitarr hero. Eller jag spelade inte för jag ser med en gång att det inte är nåt för mig :D

Idag ska vi hem till Camilla o Rickard och äta middag, ska bli mycket trevligt!
Imorn har vi ännu inga planer men pratade om att kanske ringa Carl o Vicky, vi får se.
Söndag ska vi hem till mamma o Lasse på middag, vi ska även lämna Nalle där, han ska få bo där ett tag nu. Så vi kan fokucera på bebisen osv. Men sen vill vi självklart ha hem älsklingen igen :)

godis o sammandragningar

Åh blir galen, är hugrig/sugen hela tiden på kvällarna och vill ju vara nyttig men inget anant än sötsaker eller lagad mat lockar mig... Känns på något sätt som att det är bättre o äta några godisar än o laga middag klockan tio på kvällen ;) Men vi har inget hemma... måste börja köpa hem GODIS... känner mig sockerberoende igen fast så inte borde vara fallet, har ju inte ätit mer än jag gjort sen jag lyckades dra ner på det så mycket. Tja är ju bara några veckor kvar så dör ju inte av o äta lite socker.
Längtar sjukt efter den lill* i magen nu, om den kommer lika tidigt som Jamie så kommer den nästa vecka :) Är ju ganska troligt att den kommer för tidigt men vill ju inte hoppas för mycket.
Uj värsta sammandragningen nu, magen blir hård som sten, känns som bebisen försöker sig trycka sig ut den vägen ist... huuh! inte så skoj o vara gravid längre nu, någon som har tips på hur jag övertalar bebisen att komma snart? låt oss säga till helgen?